AIK - BIK Karlskoga
Inför AIK - Karlskoga. Nu åker vi!
Så var det dags igen. Mitt i upptakten av en rafflande och härlig sista tredjedel av fotbollsallsvenskan drar hockeyn igång. En befogad farhåga har varit att hockeyn skulle kunna hamna i ännu större fotbollsskugga än vanligt så här års men så tycks – i alla fall än så länge – inte bli fallet. I dagsläget är 6000 biljetter sålda till morgondagens premiär. Låt oss hoppas att det fortsätter på den vägen.
Vad har vi då att vänta oss av såväl premiären som av säsongen. Tja, försäsongen lovar i alla fall gott. 36-7 i målskillnad och ingen förlust under ordinarie tid. Nu vet vi alla att försäsong är just försäsong och att saken kommer i ett helt annat läge när läget är skarpt. Det går ändå inte att komma ifrån att det knappast är någon nackdel att ha hittat lite form och gjutit in gott om självförtroende i truppen innan säsongen börjat.
Vad hittar vi då som talar för AIK säsongen 2018-19. Jo, det finns flera saker. Till att börja med vill jag sticka ut hakan och påstå att Tomas Mitell, som stundtals fick utstå en del kritik förra säsongen i år kommer till start med ett helt annat läge. För ett år sedan tog han över ett lag och fick så att säga ”gilla läget”. I år är han med från uppbyggnadsfasens första skede och har därmed kunnat vara med och sätta ”sin” trupp. Många är borta, och visst, alla har inte skeppats iväg av Mitell. Jag gissar att han gärna hade behållit Höglander och Norin men nog kan man dra slutsatsen att killar som Jakobs, Albin Johansson, Thelin, Lundin och Jellvert är spelare som Mitell valt att inte behålla.
Hur ser det då ut på nyförvärvssidan? Jo, spännande tycker jag. Johannes Jönsson är med all säkerhet en målvakt som håller minst yppersta allsvenskan-klass. Efter att ha sett mötet med Brynäs härom veckan känner jag att – även om jag gärna haft kvar Norin – så kan mycket väl Johan larsson bli hela seriens bäste back. Han liksom utstrålade klass i allt han gjorde.
Framåt har vi fått in Fredric Weigel från SSK och Oscar Nord från Pantern. Två spelare som jag gillade redan förra året och som säkert kommer att tillföra mycket. Dessa herrar kryddas sedan med Jakob Dahlström och Sam Marklund som båda håller god allsvensk klass. Sedan har vi Garry Nunn, kanadensaren från Norge som många hoppas på men få verkar ha någon egentlig koll på. Det vi vet är att det i alla fall handlar om en kille som vet var målet är beläget.
Vad ställs då detta AIK mot i premiären. Jo ett BIK Karlskoga som – i alla fall i supporterleden – tycks ha ett sjukt gott självförtroende. Kollegan Fredrik Nilsson skriver följande på BIK’s sida här på SF. ”Det var längesen jag kände den optimism som jag gör. Det här ska bli den bästa vintern i våra liv. Jag kan se framför mig den avgörande matchen för att ta sig upp i SHL. Jag kan se mig själv hänga på ett plexiglas gråtandes av lycka för att vi tagit steget upp”. Han baserar det på att stommen i laget är bibehållen och fyllt på med intressanta nyförvärv.
Nå, jag får kanske ge mig på att smolka den gode Nilssons glädjebägare en aning. På målvaktssidan ser det inte direkt skräckinjagande ut. Olle Eriksson Ek fick blott vakta BIK-målet elva gånger i vintras och hans kollega Henrik Lundberg – ny från SSK – fick bara hålla i spaden fem gånger förra vintern. Backsidan ser stabil men inte lysande ut. Fyra av lagets åtta backar fanns med förra året men två av dem – Aronson och Berglind – fick ganska måttligt med speltid. Bland de nya backarna sticker Linus Rotbakken ut. Han gjorde det väldigt bra i Almtuna förra året. På såväl målvakts- som backsidan ser AIK ut att vara numret större än Karlskoga.
Efter att ha tittat på Karlskogas forwardsbesättning blir jag än mer undrande till optimismen. Vilken bibehållen stomme är det Nilsson syftar på. Poängskörden på de forwards de har kvar sedan förra säsongen är skrämmande låg. Fredrik Forsberg som spelade halva fjolåret i BIK snittade då visserligen på en poäng per match. I övrigt kan vi konstatera att kapten Eriksson – viktig ändå – skrapade ihop sju poäng på 52 spelade matcher. Bland övriga som fick spela i majoriteten av matcherna hittar vi David Lilja med sju poäng, Axel Lindström med fyra, Carl Berglund tre och Oliver Eklund tio. Endast tre av fjolårsanfallarna – Thorell, Persson och Höggren visar upp ett hyggligt – men inte jättebra – ratio – för att travestera på Torsk på Tallin.
Bland de nya känns Jesper Kokkonen mest spännande. Kille drog ihop 54 poäng förra säsongen – visserligen i Vimmerby men ändå. Annars tycks vare sig Gustaf Franzén från Örebro, Oskar Bäck från Färjestad eller Jonatan Harju från Piteå vara några direkta poängmaskiner. Sedan har vi då Viktor Ekarv, mannen som tycks bygga sin karriär på att spela varannan månad i AIK. Nu sägs det att han ska stanna i BIK. Det tror jag när jag sett det. Frågorna är således. Vem ska göra Karlskogas mål i vinter? och Håller målvakterna måttet?
Fredrik Nilsson tippar BIK som etta och AIK som sjua. Jag vågar påstå att det motsatta hade varit ett betydligt mer realistiskt tips. BIK har gjort en hygglig försäsong med fem vinster (varav två i sudden) och två förluster. Således inte i närheten av vad AIK har gjort. Jag tippar att AIK vinner serien med SSK som värsta hotet och att Karlskoga får slåss för att tillhöra topp åtta. Matchen imorgon då? Den vinner AIK med 6-1.
Nu åker vi.