AIK - Vita Hästen
Inför AIK – Vita Hästen - och framför allt det som kommer sedan.
Läget är – lyckligtvis – oförändrat efter förlusten mot Björklöven. AIK har fortfarande tredjeplatsen i egna händer. Visst, innan Björklövenmatchen kunde vi rent teoretiskt ta andra platsen men det var det nog ingen som på allvar såg som realistiskt. Att läget ändå är så pass hyggligt kan vi tacka den framgångsvåg vi red på fram till för sex omgångar sedan. En våg som sedan dess helt har planat ut.
Play off-seriespel – eller Svenska spel trophy eller vad fan det heter – är säkrat och det är väl det enda som är lyckligt just nu. Ser man på hur AIK’s form är känns det oerhört viktigt att få de där tre bonuspoängen som tredjeplatsen ger. Fast egentligen spelar det – som det ser ut nu – mindre roll. Inga bonuspoäng i världen hjälper ifall laget ämnar fortsätta klappa ihop så fort ett mål trillar in bakåt.
Vad behöver förändras? frågar sig många. Den egentliga frågan är: Vad behöver inte förändras?
Just nu är jag jävligt trött på:
· Tidiga ledningar som inte kan försvaras.
· Aggressivt och offensivt spel som endast varar under de första 5-6 minuterna.
· Helt oprovocerade bjudningar i egen zon som ger motståndarna gratislägen.
· Överlägsna skottstatistiksegrar i matcher som ändå torskas.
· Vunnen tekningsstatistik där de vunna tekningarna inte kan förvaltas.
· Oskicket att göra motståndarnas målvakt till hjälte genom att ta skott ur dåliga lägen alternativt skjuta usla skott ur bättre lägen.
· Hållandet av ett oförlåtligt lågt pucktempo i powerplay.
· Oförmågan att försvara blålinjerna när motståndarna erövrat pucken.
· Upplevelsen av att laget AIK faller som ett korthus när ett mål släpps in.
· Upplevelsen att se ett lag som stundtals ser ut som juniorer när motståndarna anfaller.
Ni hör själva. Det mesta ser för närvarande direkt dåligt ut. Tittar man på punkterna ovan så finns det en tydlig gemensam nämnare. AIK är just nu ett lag helt utan självförtroende. Det är där den stora förändringen måste ske. Nu är det upp till bevis främst för tränarteamet och de äldre spelarna med rutin. Självförtroende måste pumpas in i kollektivet.
Kommer man med kritik bör den vara konstruktiv. Jag har därför inga ambitioner att såga utan jag vill se förbättring. Jag ser ingen vits i att kräva avgångar eller sparkande av tränarna. Däremot vill jag se förändringar, förändringar i attityd. Det handlar dels om att få killarna i laget att inse vad de har kunnat för mindre än en månad sedan och således fortfarande kan. Mata truppen med videoupptagningar från vinstperioden. Få laget att åter igen tro på det de gör.
Spelmässigt måste det enkla lyftas fram. Ta det säkra före det osäkra – inte minst i egen zon. Kavla upp ärmarna, bjud inte på några ytor, täta till, spela – för att citera en f d AIK-tränare – äckligt disciplinerat. Det är två matcher kvar att vända trenden på. Efter dessa två matcher måste AIK prestera.
Kommentarsfältet är öppet. Rätta mig gärna om jag har fel.
