AIK - Västerås
Jag tror inte på Tomten
Vi är ungefär halvvägs till jul i årets hockeyallsvenska och i eftermiddag får vi besök på Hovet av Västerås. Inför säsongen var Västerås ett av lagen som tippades slåss i toppen. Laget ligger idag på femteplats i tabellen – måhända hade de hoppats ligga ännu högre.
I fallet AIK kan vi vara säkra. Här hade alla från sportslig ledning till avlägsnaste supporter hoppats på en bättre placering i slutet av oktober. Ty alla vill ligga bättre än sist. Vad tyder då på ett nära förestående avancemang i tabellen för Gnagets del? Tyvärr ingenting.
Dagens motståndare Västerås är ett stabilt allsvenskt hockeylag med kapacitet att om inte gå till seriefinalen väl kunna hota i en play-offserie i vår. Laget bygger inte på fixstjärnor utan är snarare att betrakta som ett jämnt lag. Något som syns i statistiken som säger att lagets forwards står för en relativt jämnt fördelad poängskörd. Bäst hittills är Jerome Leduc med 12 poäng (2 mål och 8 assists). Hade man varit Västeråsare kanske man hade sett det här som en svaghet och skrikit om att vi behöver en pålitlig skyttekung. Ingen i laget har trots allt gjort mer än fem mål.
Styrkor och svagheter i Västerås känns just nu rätt ovidkommande. Det är nämligen inte VIK som ska besegras eftermiddag. Nej, nu måste vi i första hand besegra oss själva. AIK anno 2019 är (ursäkta vitsigheten) ett lag helt under isen. Spelet ser i match efter match både slarvigt, ofokuserat och framför allt ängsligt ut. Statistiken talar inte heller för oss.
Vi är sämst i serien vad gäller både första- och andraperioder, vi är toksämst i powerplay, bland de sämre i boxplay och vi ligger på undre halvan i tekningsligan. Det här är punkter som är livsviktiga om man vill vinna hockeymatcher. En bra första- följt av en bra andraperiod kan leda till lyxen att kunna spela av period tre. Den förmånen har vi inte sett mycket av i år.
Hockeymatcher avgörs inte sällan i special teams. Att vara dålig i boxplay och usel i powerplay är inte direkt nyckeln till framgång. Läste någon gång att det lag som vinner flest tekningar ofta även vinner matchen. Jag har inga siffror som styrker detta men det känns logiskt att den som oftast får börja med puckinnehav skaffar sig ett visst övertag. Nämnda statistiska siffror MÅSTE hyfsas till ifall vi ska – i första hand – ta oss upp från placering som innebär negativt kval.
Halvvägs till jul skrev jag i inledningen och med det i åtanke är det inte någon större mening att hoppas på att jultomten är på väg till Hovet med klappar som räddar oss. Nej, det måste vi göra själva. Här måste alla ta sitt egna ansvar. För den sportsliga ledningen är det givetvis inte lätt att trolla när man verkar i en ekonomiskt utsatt förening.
Att hoppas på några tunga nyförvärv känns inte realistiskt. Det enda som kan göras är att förbättra spelet med den trupp vi har, pumpa in självförtroende i laget och träna puckvård och uppspel. Noggrannhet och goda vanor måste predikas, powerplay måste hårdnötas så att vi kan få upp pucktempot i den spelformen och oftare komma till vettiga avslut.
Frågan är om Jussi Salo är mannen att göra detta. Jag tvivlar på det. Det skulle behövas en mer rutinerad röst i båset, en som varit med och vet hur man står upp när det blåser. En sådan röst kostar pengar och jag – jag tror som sagt inte på Tomten.
