Hovet, Johanneshov, 2016-12-28 19:00

AIK - Björklöven
3 - 2

Kärt återbesök på hovet och Höglander i fin form!

Att tröjor spelar en central roll inom idrotten råder det inga tvivel om. En tröja är så mycket mer än ett plagg. Det är en symbol. En symbol för kärlek, för hat, för tvivel – men framförallt för pengar och minnen....

Att fotbollen handlar om tröjor är klart sedan länge. Man united hade i början av 2000talet ett femteställ, som användes en gång under den säsongen det fanns, SvFF körde 2004 fyra stycken ställ och AIK har även de varit kända för att ha en å annan jubileumströja. Senast var det för det väldigt krystade 125årsjubileumet, där man kunde köpa specialtröja, specialhalsduk och ja… allt möjligt. För 125 år, det vet man ju, att det brukar man fira..

Om fotbollen varit duktig på det där med tröjor så har NHL inte varit sämre. NHLlagen har i regel 3 ordinarie ställ, ett klassikerställ (som används vid speciella jippomatcher per säsong) och ett riktigt vedervärdigt ställ, veterans jersey, till minne av stupade soldater. Kammofärgat. Jag väntar med fasa till den dagen vi anammar denna tradition i Sverige och börjar spöka ut våra soldater, förlåt spelare, i matchdräkter med M90 mönster till minne av svenska soldater som stupat i Afghanistan eller som slogs för Finland under vinterkriget. Det är egentligen inte en fråga om, utan när det kommer….

Men vad ska man göra? Hockey är en känslig sport. Speciellt om man är gnagare. En sport i ett land där förbundet börjat anamma NHL allt mer och mer. Det är klappor, det är pausunderhållning, det är powerbreak, lastbilshorn när det blir mål och en publik som oftare sitter än står. Någonstans däremellan kläms hockeyn in. Som en delattraktion i ett skådespel som för 20 år sen enbart kom att handla om hockeyn.

Har man då ett lag som gått knackigt ekonomiskt de senaste 15 åren, en publik som är väldigt trendkänslig och ett spel som inte blivit vad man hoppats på, ja, då får man ta till de knep som finns för att locka folk och tjäna pengar. De senaste åren har mustaschkampen varit dragplåstret. Gnaget har spelat i retroinspirerade tröjor som sen auktionerats ut för goda ändamål och man har samtidigt stöttat gnaget. Ett fint ändamål kan tyckas.

Till dagens drabbning spelar man vidare på det konceptet man gjort sen slutet av förra året, nämligen de två senaste SM gulden, 82 och 84. Det säljs replicas, specialpaket med tröjor och biljetter så att alla som var med då kan få minnas och fälla kommentaren, ”det var bättre då”…. Att det var bättre 1996, 2010 och 2011 är inget man behöver ta notis om, det blev ju inget guld då… Dagen till ära ska då vårt lag byta ut sina tröjor och spela i de klassiska 82 tröjorna för att uppmärksamma något som är väldigt oklart. Ett 34 årsjubileum? Något sådant brukar man på sin höjd fira med en öl eller två..( men inte ens det kan man göra när hovet höjer priset till orimliga 69kr ölen) men här har man hittat ursäkten, förlåt, anledningen, det var ju nämligen mot Löven som man drog hem le mat till Stockholm.

PS. Tröjorna auktioneras ut efter matchen. Så då är det ju ändå bra…

Gnaget kommer till spel med en hel del skador. Tyvärr känns det som att det är min vanligaste start den här säsongen, men så är fallet. Som vi redan noterat tidigare, så är det just backlinjen som tagit mest stryk. En som dock kom till spel på hovet var gamla publikfavorit Messy Jonsson, numer i fel färger men med samma uppoffrande spel. Det finns många före detta AIKspelare man kommer att prata om när det kommer till de spelarna som varit i AIK de senaste säsongerna, men det kommer aldrig finnas något ont att säga om Markus Jonsson. Även om han kanske inte alltid var bäst på isen, eller ens på isen, så var han den spelaren man älskade att ha i laget. Han backade aldrig för någonting, stod upp AIK i varje byte och manade på varenda spelare när han var bänkad. Om man kunde få poäng för uppförande så hade ”messy” vunnit den internligan år efter år. Fint att återse honom.

En annan spelare som på väldigt kort tid har kommit att bli publikfavorit är Nils ”nisse” Höglander. 16 bast och totalt respektlös framåt. Precis så som man önskar att varje ny spelare ska vara. Höglander börjar dessutom matchen med att efter tre minuter prova lyckan med ett enarmsavslut, ingen lycka den här gången.
Två minuter senare, ett liknande läge och Höglander är sist på pucken som dansar igenom Linus Färnström och in i mål. Ett klart mål från min vinkel men det rings på det. Med tanke på hur lång tid det tar att verifiera så kan det inte ha varit världens enklaste sak att avgöra huruvida hela pucken var inne eller inte. Men efter en tids överläggning så stegar domaren ut och pekar mot mittcirkeln. Det är dömt mål, och Nils Höglander, 16år, förra säsongen i Timrås juniorer har gjort sitt första mål i AIKtröjan. Lyckan är total.

Fram till femte minuten har AIK inte prövats än på något sätt, utan spelet har mest handlat om fram och tillbaka. Det höjs därför på ögonen när Gasper Kroselj, efter fem minuters spel signalerar för byte och tar sig för handen. Kroselj ut, Lundin in. Lundin som under säsongen växt testas inledningsvis av enstaka uppspel.
För det är ett avvaktande Björklöven efter de första fem minutrarna och gnaget som är de som är offensiva. Därför kommer 1-1 lite oväntat. Löven etablerar spel i gnagets zon, Kim Karlsson får hålla i och lägger pucken mot Lundin. Framför honom står Emmerdal och styr in 1-1. Ett väldigt bra spelmål från ett Löven som visar upp aggresivitet.

Det visar sig dock vara en svängig match, för två minuter senare så är Nils Höglander framme igen och rakar in en retur som Färnström släpper på ett inte allt för svårt skott. Höglander är glödhet och fansen likaså, men i ärlighetens namn är målet mer ett resultat av dåligt målvaktsspel. Dock väldigt påpassligt av Höglander.

Allt detta händer inom loppet av periodens första 9 minutrar. Därefter finns det ingenting värt att skriva hem om. Båda lagen åker fram och tillbaka med halvchanser och ingen riktig intensivitet finns på isen. Matchen svänger, gnaget håller i, löven sticker upp och gnaget börjar om. När pausvilan kommer så är det Linus Färnström som får ta sig en funderare över vad han håller på med.

Andra perioden startar med inledningsvis bra fart och det är inte svårt att gissa vad Melin har pratat med killarna om i paus. Färnström peppras med puckar och Lindholms skott som sedan släpps som retur håller på att gå i mål, men löven kan rensa undan.
Löven fortsätter försöka sticka upp och det kommer farliga avslut, bland annat ett farligt avslut som Anders Eriksson kan blockera.

Efter halva andra perioden har Löven varit det bättre laget på isen. Man spelar fysiskt och vägrar låta gnaget komma igång med spel. Höglanders offensiv är förvisso en fröjd att se men allt försök till spel från gnagets sida stoppas och det fysiska spelet verkar mer vara en del av matchplanen än frustration från bortalaget.

En som däremot står upp är Robin Dahlström. Norrbaggen, som hela tiden han varit i gnaget har visat prov på uppoffrande spel åker ut för roughing efter ett anfall. Många gånger är det inget man uppmuntrar men i det här skedet av matchen så är det uppfriskande att se någon som inte tar skit.

Löven är det bättre laget i en annars väldigt dålig period och 2-1 står sig inför tredje.
Sista perioden börjar svängigt men gnaget pressar. Jättechans av Spångberg i inledningen som efter en pass från höger, håller i och sätter Pucken mitt på Färnström. Återigen hawaiihockey med halvchanser fram och tillbaka. Lundin sätts prov och får spela ut sitt register när löven i elfte minuten laddar från nära håll. Bortalagets aggressivitet håller i sig.

Med fem minuter kvar så får Löven powerplay. Det hinner inte gå särskilt länge innan Stefan Andersson nyper till och det är 2-2. Surt.
Med mindre än två minuter kvar skickar Jens Hellgren pucken över sargen och gnaget får försvara sig i fem mot tre innan slutsignalen ljuder. En poäng bärgad. Ömsom oförtjänt, ömsom förtjänt.

Övertid och Löven pepprar verkligen Lundin som räddar puck efter puck. Gnaget blir fulltaliga och kan ställa om. Linkan har pucken på vänstern och glider in med Sampa på andra kanten i ett två mot ett läge och nyper till. Färnström släpper återigen retur och sampa sätter både pucken, sigsjälv och Färnström i mål. Avgjort och bonuspoängen till AIK i en match som får gå till historien som en riktigt dålig tillställning. Höjdpunkterna i matchen är Höglanders två mål och Dahlströms och Lundins spel.

Nästa gång vi ses på hovet är nästa år, närmare bestämt den 7 januari, när Timrå kommer på besök. Förhoppningsvis i ordinarie matchställ och inte i 84stället..

För övrigt.
Den som är ansvarig för att ölen på hovet nu kostar 69kr styck bör genast sänka priset till 50 och avgå omedelbart!