AIK - Södertälje
Klassisk hockeymatch på Hovet
För oss som varit med ett tag klingar AIK-Södertälje väldigt klassiskt i öronen. Räknar man bort derbyn, möten med Leksand och Brynäs skulle jag nog vilja säga att SSK är den mest traditionstyngda motståndaren vi har. Södertälje är precis som AIK en klubb med massor av legendariska spelare historiskt sett. Kjell Svensson, Stisse Johansson, Curre Larsson och faktiskt till och med nyligen sparkade tränare och tillika Djurgårdsikonen Mats Waltin.
Nu får både vi och Tälje nöja oss med att husera på nivån under elit och givetvis hoppas vi i AIK att ordningen för vår del snart ska återställas. Säkert tänker SSK-fansen i samma banor när det gäller deras klubb. I nuläget är Södertälje parkerat på en beskedlig tiondeplats i tabellen sju poäng efter AIK men det är en bedräglig sanning. Formmässigt är laget med sju vinster på de elva senaste matcherna klart formstarkare än AIK så att ta ut segern i förskott vore väldigt dumt.
Det som talar för AIK är att laget senast i Tingsryd för första gången i år visade upp ett alltigenom stabilt försvarsspel. Där det tidigare i år titt som tätt sett osäkert och vimsigt ut såg det plötsligt disciplinerat och säkert ut. Det bjöds inte på mycket bakåt och då vinner man även om man – som i onsdags – är ganska ineffektiva framåt.
Tidigare i höst har ju effektiviteten i anfallet varit det bästa med AIK – i alla fall i flertalet matcher – och kan vi bara hitta tillbaka till det och bygga vidare på det nyfunna försvarsspelet blir vi om inte annat ganska svåra att slå. Det går ändå inte att dra för stora växlar eftersom det sett lite oroväckande ojämnt ut hittills under säsongen.
Jag tycker ändå att tiden talar för AIK. Nye backen Clay Wilson ser intressant ut och när han väl kommit helt in i laget tror jag att han kommer att bli en mycket viktig kugge i Mitells lag. Vidare ser Eric Castonguay ut att bara bli bättre och bättre. Hans handleder är högklassiga och han känns lite som en Kristian Huselius-light eller kanske som en nykter Conny Strömberg.
På tal om light känns SSK lite som en lightversion av AIK. Här finns AIK-bekantingar som Heinerö, Johansson. Spångberg och Gråhns. Den jag är mest orolig för är nog ändå Fredrik Weigel. I mina ögon är Weigel lagets farligaste och bästa spelare och honom måste AIK hålla koll på. Med samma disciplin som senast så kommer det att gå vägen.
Den stora grejen för undertecknad imorgon är att jag ska få leka Mats Thelin. Min som har utmanat mig i att fösa puckar i pausen. En sådan utmaning måste man ta och man får fan i mig inte torska. Det får för övrigt inte AIK heller. Vi vinner med 5-2. Så blir det.
