AIK - BIK Karlskoga
Knäpper händerna och ber en stilla bön
På onsdag är AIK tillbaka på Hovet efter en liten turné till Uppsala, Skåne och Småland. En resa som resulterat i tre poäng efter seger mot Almtuna följt av förluster mot nykomlingen Kristianstad och Tingsryd. Årets första och hittills enda seger kom i en trött tillställning mot Almtuna.
I söndagsmatchen mot Tingsryd såg det inledningsvis riktigt hyggligt ut men glädjen blev kortvarig. Efter att Tingsryd halvvägs in i matchen kvitterat Johan Larssons ledningsmål blev AIK mer än lovligt vilsna och när Tingsryd väl tagit ledningen kändes matchen körd. AIK hösten 2019 känns absolut inte som ett lag i harmoni.
Vad finns då att säga om motståndet. BIK Karlskoga – som för några år sedan var en av AIK's huvudkonkurrenter i jakten på avancemang till Elitserien – har sedan dess fört en mer blygsam tillvaro i hockeyallsvenskan och har de två senaste åren hamnat på 12:e resp 5:e plats i serien.
Allt det där är som bekant historia nu. Årets serie har BIK inlett starkt. Laget har vunnit tre av fem matcher och tagit poäng i fyra. Enda riktiga plumpen i protokollet är 4-0-förlusten mot överraskande Vita Hästen. Laget har gjort 17 mål, fem i varje segermatch samt två senast mot Timrå och kanske går de mot en fin säsong. Vad gäller poängplockare kan vi konstatera att samtliga mål i år är gjorda av forwards. Bäst hittills är Filip Ahl med fem fullträffar.
Tittar vi på det i ett lite längre perspektiv så har BIK kvar tre av sina sex bästa poängplockare från förra säsongen. Det kan jämföras med AIK som tappat mer eller mindre alla poäng som gjordes i fjol genom att spelare försvunnit. Karlskoga har fått behålla en tydlig stomme i laget och representerar därmed ett tryggare bygge – om än ett ungt sådant. Det kryllar av spelare mellan 19 och 22 i laget. Inte minst backsidan är ung där 27-årige Dennis Fröland är äldst.
AIK då. Ja vårt lag är även det ungt – vilket jag skrivit om i en tidigare text. Skillnaden mellan oss och BIK är att vår trupp på det stora hela är både ung och ny. Något jag tycker har märkts i serieupptakten. Det har många gånger sett allt annat än samspelt ut. Det slarvas i egen zon, passningar slås bort och vi står på NOLL! Mål i powerplay. Även om PP-spelet såg lite bättre ut när vi fick möjligheten i söndags mot Tingsryd så är noll mål på fem matcher inte underkänt – det är katastrofalt.
Man brukar ofta säga att hockeymatcher avgörs i special teams. Väljer man att hålla med om det finns det inte mycket som talar för AIK på onsdag. Karlskoga är sexa i PP-ligan och AIK ligger sist i densamma. Gällande spelet i boxplay är det faktiskt fördel AIK.
Det blir dock genast mörkare ifall vi tar en titt på den totala målproduktionen. Karlskoga snittar på 3.4 mål per match medan AIK står på minst sagt underkända 1.4 per match. AIK släpper in 2.8 mål per match vilket är exakt samma snitt som BIK. Vi är alltså inte bättre än dem någon annanstans än i spel i numerärt underläge – vilket är ironiskt eftersom det är ett förhållande vi helst vill undvika - tycks det men sämre på en hel del.
AIK har gjort ett tappert försök att täta luckan efter skadade Kim Tallberg genom att ta in Johan Eriksson – tidigare bl a MoDo – på ett korttidskontrakt. I sitt första framträdande I AIK-tröjan gjorde Eriksson inget bestående intryck men vi ska väl ändå ge honom tid. Eloge f ö till Anders Gozzi som inte står handfallen utan söker lösningar när skadebekymmer uppstår. Tyvärr känns det dock i skrivande stund som att ett antal skador till skulle vara en smärre katastrof. Läget är tufft nog som det är.
Känslan är att ifall trenden ska vända behöver de hela tänkta poängspelarna börja leverera. Jag tänker främst på Leksandsförvärven Karlberg och Porsberger. De står båda på ett mål och noll assists. Ska vi på sikt avancera i tabellen och redan på onsdag rå på BIK Karlskoga måste det börja produceras poäng. Inte mycket talar som sagt för AIK i onsdagens match. Jag avstår från att tippa, knäpper istället händerna och ber en stilla bön.
