Krönika: Krisen i AIK
Känslan när säsongen startade var att AIK inte skulle vara med i toppen av Allsvenskan, att laget skulle få kriga någonstans i mitten av tabellen och i värsta fall på den nedre halvan. Men jag tror ingen i sin vildaste fantasi kunde se att AIK skulle ligga sist i tabellen med endast 14 poäng och bara 30 gjorda mål. I detta läge är det lätt att börja jaga syndabockar och paniklösningar, det enda som är säkert är att mycket måste hända runt laget för att vända på detta
Här kommer lite tankar och känslor runt det som händer i AIK just nu. Att kontrasterna är stora inom idrotten det vet vi alla som är intresserade av sport, kanske framför allt om vi håller på AIK i ur och skur. För att dramatisera lite så handlar det om att slitas mellan hopp och förtvivlan 365 dagar om året, känslan för min del är att det aldrig genom alla 50 år jag varit AIK:are funnits något mitt emellan utan det handlar alltid om topp eller botten – ingen mellanmjölk i AIK. Förra årets topplag som var endast ett misslyckat kval från avancemang till högsta serien till årets bottenlag som kommer att få kämpa hela säsongen för att ens klara kontraktet i Allsvenskan.
Efter den senaste förlusten mot Vita Hästen kom första tecknet på förändring, då kom beskedet att sportchefen Anders Gozzi lämnar sin plats i båset för att vara just sportchef vilket kan vara en början. Han kommer att ersättas av Emil Alengård som senast kommer från J18-laget och han har även tidigare samarbetat med Jussi Salo, de har nu ett kortare uppehåll i serien på sig att hitta nycklarna för en första vändning.
Men hur stort är förtroendet för Jussi Salo? Hur länge har AIK råd att vänta på att det lossnar? Jag är den förste att hoppas att jag har fel, men för min del är förtroendet och tålamodet slut det som behövs är ett tränarbyte som ger klubben chansen att hindra det ”fria fall” som just nu drabbat klubben. AIK har inte råd att vänta många omgångar, helst skulle det ha roterats ordentligt redan nu. Det kommer inte så många uppehåll som gör ett byte möjligt – vem vet det kanske är bäst om det bara händer över en natt.
Jag ger inte det här många omgångar nu, jag är inte den som ger upp. Jag håller alltid på och stöttar AIK i alla väder även när det blåser som hårdast men nu är jag nära att ”kasta in handduken” främst för att det inte händer något. Det går att förlora matcher sedan går det att förlora matcher, AIK har nu tappat lite för många poäng via att vika ner sig och inte för att motståndarna varit så mycket bättre och det är verkligen ett oroande tecken för mig. Samtidigt är det när det blåser som mest AIK, spelarna, ledarna. Ja hela gruppen behöver oss som allra mest. Frågan är om det ska bli orkanstyrka på vindarna innan klubbledningen reagerar och gör något, inser att det behövs några ”drag” för att försöka vinna tillbaka publiken till Hovet!
Självklart kan denna start på säsongen sätta sig i huvudet på AIK-spelarna, det är bara att gå till er själva hur tungt det känns efter varje förlust och motgång för laget. Det gör att AIK väljer att knyta psykologen Pär Pettersson till klubben, han har ett stort jobb att göra för att få spelarna att börja tro på sig själva igen och framför allt tro på AIK. Ett av problemen är att även här är det bråttom, trots att det är hela 36 omgångar kvar behöver vändningen komma idag och inte imorgon.
14 poäng och 30 gjorda mål, samtidigt med 52 insläppta är helt klar för dåligt och inte värdigt AIK och det är lätt att förstå att det är något som inte fungerar just nu. Frågorna blir samtidigt många. Är det taktiken det är fel på? Räcker inte spelarmaterialet till? Har vi haft för stor tro på laget? Hur ska AIK vinna tillbaka Hovet? Det är hemma laget måste börja ta poäng, nu känns varje match på Hovet som en belastning för AIK-spelarna. Risken är att det inte räcker med att Anders Gozzi byter arbetsuppgifter för att vända på den negativa trenden AIK har hamnat i det krävs så mycket mer för att vinna tillbaka AIK-publiken.
30 gjorda mål på 16 matcher talar sitt tydliga språk, det är något i anfallsspelet som inte fungerar. 52 insläppta mål kommer som en dominoeffekt, känslan är att motståndarna allt oftare kan göra enkla mål på AIK. Att det nu efter 16 omgångar börjar sätta sig på självförtroendet hos spelare och ledare har enkelt gått att se de senaste matcherna är lätt att se, AIK-spelarna sätter inte ens dit pucken i straffavgörande lägen och det är enkelt att första att pressen och stressen ökar för varje match. Lagen i motgång och på den nedre halvan av tabellen måste alltid jobba hårdare för mål och poäng – Nu är det AIK!
Det är just det som är lite oroväckande, jag har ofta hävdat att motståndarna åker mer skridsko än AIK och jobbar hårdare än AIK-spelarna i 60 minuter. Spelet går för sakta, AIK får svårt att skapa chanser. Motståndarna anfaller snabbare när AIK inte hinner med i försvaret – och kan göra enkla mål. Naturligtvis gör AIK-spelarna allt de kan för att ta tre poäng i matcherna men när det inte räcker till måste det till ändringar, även taktiken kan diskuteras hur utnyttjar man gruppen av spelare för att få bästa möjliga resultat. AIK har ett stort jobb att göra för att först och främst rädda säsongen, att hitta tillbaka.
Att allt stavas pengar är enkelt att förstå, jag kan ändå tycka från sidan att det borde finnas både en eller varför inte flera grupper av finansiärer som vill rädda AIK för att i stället vända den nedåtgående trenden. Men helt tydligt gör det inte det, vilket känns märkligt med de krafter som ofta finns kring AIK:s fotbollslag. Ekonomin är avgörande och gör att vi inte kan byta ut allt och alla i det utsatta läget AIK nu hamnat i, känslan är tyvärr att det kommer att krävs fler förändringar för att AIK ska vända uppåt i tabellen.
Det krävs en stark ledare i båset för att få spelarna att dra åt samma håll, jobba för klubbmärket och våga tro på sig själva och AIK. Att hitta det är inte lätt, jag tycker samtidigt att det måste finnas någon ledare, tränare där ute i ishockey-Sverige som ser utmaningen i att ta sig an AIK. En tränare redo att göra det hårda jobbet, att få en klubb som skakar i grunderna att vända uppåt igen. Det talas alltid om AIK-hjärta, det är dags att någon kliver fram och visar det och kan kliva in och ta att den ekonomiska ersättningen inte är lika stor som i den högsta serien. Utan att i stället brinna för att lyckas med små medel, kan alla de mindre klubbarna ute i landet lyckas måste det gå att ta ett lag som AIK till framgång.
Naturligtvis är det sedan spelarna som ska göra det, att skapa en grupp där alla jobbar hårdare för varandra än motståndarna varje match. Att lyfta AIK för att locka tillbaka publiken till Hovet, det behövs även starka ledare på isen för att få med sig hela gruppen av spelare. Den ledaren försvann tyvärr från AIK samma dag som Christian Sandberg valde att lämna klubben, det går inte att med några få ord beskriva vad han betytt för AIK under sina säsonger i klubben. En styrka och kraft som byggs med åren och inte går att ersätta, då måste man försöka hitta en spelare eller två som kan leda klubben, laget och sina medspelare på den nya vägen något AIK och Anders Gozzi misslyckats med.
Nu gäller det för gruppen att ta sig samman, framför allt måste någon av de rutinerade spelarna kliva fram och ta sitt ansvar. Är det lagkaptenen, Jacob Dahlström eller någon annan det vet jag inte men en spelare eller flera måste våga ta steget ut ur skuggan och stå där när det blåser som mest och visa de övriga att ”Vi” klarar av det här tillsammans. Eller så är det upp till Anders Gozzi att hitta den spelaren ut i landet för som det ser ut nu så håller det inte, raset måste stoppas.
Målvaktsfrågan är svårare att sätt fingret på, jag är kluven till hur den ska hanteras. Målvakterna hamnar nästan alltid i fokus i lag som kämpar i botten av de olika serierna, de kan tyvärr inte gömma sig bakom sina lagkamrater och det är ingen skillnad i AIK. Det kan inte vara lätt för varken Johannes Jönsson eller August Hedlund att kliva ut till matcherna just nu, med vetskapen om att motståndarna kommer att bjudas på fri väg in framför målet vid flera tillfällen under 60 minuter. Samtidigt behöver alla lag en säker sista utpost, där de övriga spelarna kan lita på att målvakten tar de där extra puckarna ibland som gör att motståndarna börjar grubbla ibland. Känslan är att det skulle behövas en målvakt som kan vara och spela en avgörande roll i matcherna, som det är idag är känslan att motståndarnas målvakt tyvärr är starkare under 60 minuter.
Tre avgörande punkter om AIK ska kunna vända den nu negativa trenden, samt få tillbaka publikens förtroende för att börja fylla Hovets läktare igen. Det kommer att ta tid och framför allt måste vi inse att det inte är gjort över en natt, men det kan inte vänta för konsekvenserna är något vi inte vill tänka på eller se framför oss. En stark ledare i båset! En stark ledare på isen! En stark målvakt som tar de avgörande puckarna!
Jag är medveten om att det är höga krav men vi behöver förändringar, annars ökar risken att AIK ska fortsätta i fritt fall under hela säsongen!
KÄMPA AIK!!
