Krönika: Ljusglimtar från premiärförlusten
Den HockeyAllsvenska säsongen 20/21 har låtit sig väntas på lite extra länge till följd av Covid-19 framfart. Men igår släpptes premiärpucken för tio av fjorton lag och AIK drabbade samman med Västervik. En match man klev in i som favoriter men där slutsiffrorna skrevs till 2-4 och bortavinst. Trots det finns det ljusglimtar i Gnagets spel som lovar gott för resten av säsongen.
I åtta månader har Covid-19 rasat fram i världen och grusat det mesta som vanligtvis står på världsbefolkningens agenda. Även sport på elitnivå har skjutits upp, kvävts och modifierats. Igår, när de första puckarna i HockeyAllsvenskan släpptes för säsongen var åskådarantalet satt till max 50 personer – platser som AIK hedervärt skänkt till till CSR-partnern Aja Baja Cancer och vi som var på plats möttes av ett spöklikt Hovet. ”Å vi é AIK” var inte lika majestätisk utan publik och det var sånär att man kunde höra spelarnas andetag från isen. Någon kommer säkerligen att utnyttja det öppna målet här och göra sig lustig över att AIK:s publiksiffror inte brukar vara storslagna, men bara de som under den här perioden får sätta sin fot i arena runt om i Sverige kan känna den tomheten som infinner sig. Det enar oss, oavsett lagtillhörighet.
Men covid-19 eller inte, igår inleddes säsongen för tio av fjorton lag i HockeyAllsvenskan och AIK tog sig an Västervik hemma på Hovet och inför matchen råkade jag inte på en enda expert som inte trodde AIK skulle kamma hem tre poäng, men hockey ska spelas också inte bara tippas. Trots gårdagens 2-4 förlust på Hovet tänker jag i form av en krönika lyfta enskilda delar med positiv klang från matchen.
Jag tänkte börja bakifrån, med sista utposten vilket också inför säsongen varit Gnagets mest omskrivna del. Målvaktsparet. I premiären placerade huvudtränare Åhlund, Edvin Olofsson, född 1998 mellan stolparna och jag tänker sticka ut hakan och säga att jag tror att det är en oslipad diamant vi har fått tag i. Inför säsongen skrev jag att det mer eller mindre inte går att avancera till den högsta serien utan en stark målvakt. Jag står fast vid det och statistiken talar sitt tydliga språk. Lagen som lyckats ta sig upp de senaste säsongerna har haft en nästintill omänsklig målvakt som spelat en stor avgörande roll. Samtidigt måste man börja någonstans och unge Olofsson är kvick. Såväl sidledsförflyttningar och benparaderna imponerade trots att en målvakt som släpper returer inte är något man önskar. Många nervösa, osäkra målvakter har kommit och gått men trots fyra insläppta mål såg han trygg ut på sin position.
Det är lätt att låta besvikelsen över fyra insläppta mål hagla över en på pappret svag målvakt men jag skulle vilja säga att det är backparen som behöver steppa upp om Håkan Åhlund tänker stå fast vid sin målvaktsuppställning. Någonting som borde komma av sig själv med tanke på vilka starka namn backuppsättning innehåller. I början av matchen tycktes backarna ägna en extra tanke åt att försvara den egna kassen, någonting som under 60 minuter sedan blev blekare och blekare. Det vände Västervik självklart till sin fördel och inför matchen borde en av huvudtränare Mattias Karlins nycklar för seger varit just det, att få chans att stå fri med en mindre rutinerad målvakt. Det är en utav sakerna som kommer förfölja oss i inledningen av säsongen. Alla som scoutar AIK borde ha det som ett utropstecken.
Trots att man lagt en försäsong bakom sig där man haft chans att spela ihop laget tror jag inte någon, oavsett liga eller lag, kan förvänta sig att grabbarna som ställs på isen har hunnit spela ihop sig i omgång ett. Så var inte heller fallet för AIK och upprepande gånger under matchen var det den största enskilda faktorn till att framgång inte kunde skördas. Ljusglimtarna i det var att vi fick ta del av soloprestationer som trots att de inte räckte hela vägen fram kan bli ett vapen under säsongen. Johan Johnsson som i fjol var både i HV71 och Oskarshamn visade varför han fått ett A på bröstet trots att det är hans första säsong, han ger sig in på mål oavsett uppbackning och kan säkerligen snurra upp ett och annat försvar under säsongen. På listan för ”one man shows” får även Oscar Nord och Oliver Wahlström en plats då båda två upprepande gånger försökte bryta in framför mål på egen hand.
De sist nämnda herrarna här över stod även för AIK:s två mål under matchen. 1-2 kom genom Oscar Nord via Anton Holm och Simon Fernholm och Oliver Wahlström fick presentera sig på riktigt med bara två sekunder kvar av matchen, assisterad av Fredric Weigel och återigen, Simon Fernholm. Båda målen kom i numerärt överläge och frågan är om AIK kommer vara bra i båda sina specialteams den här säsongen. Bra spel i boxplay har vi varit bortskämda med i många år och igår var inget undantag. Markeringarna och hemjobbet som fattades på många baklängesmål satt som en smäck med en man mindre på isen. Då hade Västervik svårt att bryta igenom AIK:s försvar och låg hela tiden på utsidan.
Redan imorgon är det dags för match nummer två där AIK ger sig av till A3 Arena och förhandsfavoriten Björklöven. Det blir en tuff match där hemmalaget behåller favoritskapet, men som jag skrev tidigare – matchen ska spelas också, inte bara tippas.