Krönika: Mot nya mål
Jag har skrivit och slängt flera försök till dessa rader under den svängiga Kvalserien, nu känns det först bara tomt men sedan på något konstigt vis bara skönt att konstatera att denna fiaskosäsong är över för AIK. Vissa dagar är det tuffare än andra att vakna, när man måste se lyckan och möjligheterna i att det kommer en morgondag och att AIK alltid kommer tillbaka.
Egentligen ger det inget att blicka bakåt på vad som varit, för det som hänt går inte att ändra på – bara att inse att det inte kan bli sämre.
Det AIK främst av allt saknat i Kvalserien är en matchvinnande formation och lite självförtroende, nu har tyvärr de etablerade spelarna fortsatt att underprestera i detta utsatta läge. Det är bara att se sanningen även om det svider djupt in i själen, AIK har misslyckats med det mesta den här säsongen och det gör nu att klubben spelar i Allsvenskan den kommande säsongen.
Jag vill nu se ett helt nytt och ungt AIK till den kommande säsongen, spetsat med några få stjärnor. Alla klubbar ute i landet brukar i dessa utsatta lägen som det innebär att degraderas en serie ha en eller flera spelare som återvänder ”hem” för att hjälpa sitt lag, det vore inte dumt om det kunde hända även AIK.
Bara en liten kort återblick, det är enkelt att se att AIK haft mängder av problem under denna fiaskosäsong. Många har med rätta klagat på tränartrion med Rickard Franzén i spetsen under säsongen, de har inte haft förmågan att få fart på laget. Så här i efterhand måste man ställa sig frågan vad som hänt om ändringarna i båset kommit tidigare? Och varför ändringen inte kom långt tidigare? Nu var det tyvärr för sent att rädda AIK kvar i högsta serien.
En annan av grunderna till problemen ligger i den redan svaga spelartruppen som under presterat under hela säsongen, inte många av spelarna kan se sig i spegeln och säga att de är nöjda med vad de gjort på isen. När säsongen nu summeras måste det leda till att mängder av de så kallat etablerade spelarna får leta nya klubbar att spela i nästa säsong, för de bör ha gjort sina sista matcher i AIK. I mina ögon kan det bara vara fyra kanske max sex spelare förutom alla duktiga juniorer som får fortsatt förtroende i AIK.
Nu har inte allt varit nattsvart i AIK under den just avslutade säsongen, det har varit en glädje att se alla unga juniorer som varit med och prova på spel i SHL. De har visat att de vill vara med och ta plats i truppen i framtiden, det är bara att hoppas AIK-ledningen nu tar vara på detta och inte tappar de största talangerna till andra klubbar runt om i landet.
För det första måste vi nu hoppas att AIK-ledningen under slutet av säsongen redan jobbat hårt i det tysta med truppen inför nästa säsong, för nu kommer det att krävas snabba beslut. För ett av problemen med en lång säsong är att AIK-ledningen nu måste fatta ett par snabba beslut som är viktiga och direkt avgörande för klubbens framtid. Det första som måste lösas är tränar- och sportchefsfrågan, vilka ska leda AIK på vägen tillbaka? Det går inte att hålla på som inför den här säsongen, att dra ut på besluten för då försvinner alla möjligheter till bra lösningar för AIK.
Jag säger inte att det är lätt – men AIK ledningen får sju max tio dagar på sig att lösa detta. Kravbilden är enklare, de måste hitta en tränare som ”brinner” för att jobba stenhårt med små medel och uppgiften att skapa en stark grupp med spelare som jobbar för varandra och AIK igen.
En ännu svårare uppgift för AIK-ledningen att jobba med är att göra det attraktivt att spela i AIK igen. Det blir inte lätt när allt i dagens samhälle styrs av pengar och AIK ständigt brottas med en svag ekonomi. AIK-ledningen måste hitta annat som lockar, som får spelarna att välja AIK. På något vis känns det som klubben måste hitta tillbaka till grunderna igen, värva hem framför allt unga spelare med AIK- men även stockholmsbakgrund. Det viktiga är att det är spelare som vill spela i AIK, som vill vara med och göra det hårda jobbet som kommer att krävas av alla inblandade.
Den nye tränaren måste sedan få som första uppgift att skapa ett lag med eget spel, för det har AIK helt saknat den här säsongen. Ledarna har hela tiden pratat om en matchplan främst inför hemmamatcherna, men det är inget som visat sig under matcherna. Den nye tränaren måste alltså få laget att börja vinna matcherna hemma på Hovet, grunderna för ett stabilt spel och självförtroende måste läggas där. Bortamatcherna i Allsvenskan kommer att bli tuffare än de i högsta serien, AIK kommer att spela mot ”klubbmärket” varje gång. Motståndarna har något av årets match varje gång AIK kommer på besök, det kommer inte att gå att åka runt och hämta några enkla poäng.
Det är nattsvart idag men som sagt kom ihåg att det kommer en morgondag och att AIK alltid kommer tillbaka hur mörkt det än ser ut första dagen, men det finns inga genvägar det enda som gäller är hårt arbete från dag ett till dess man är framme vid målet igen och den enda målbild som kan finnas i AIK är att nu ta tillbaka platsen i högsta serien igen – och det så fort som möjligt.
Oavsett vilken väg AIK-ledningen väljer kommer jag att fortsätta stötta laget i mitt hjärta AIK, ett stöd som alltid kommer att finnas där i med- som i motgång. Det är nu våra lojaliteter provas ordentligt, det viktiga är att inse att även om det känns bittert och eländigt just nu är det även nu AIK behöver stödet från oss vid sidan som allra mest för att vända detta och komma tillbaka ännu starkare när vi en dag tar steget tillbaka till högsta serien
