Krönika: Nu är det dags att blicka framåt igen
Förlusten med 4-1 i matcher mot Karlskrona känns fortfarande som en stor besvikelse, jag trodde verkligen AIK skulle kunna hota ett mediokert SHL-lag men nu är det dags att blicka framåt mot nya chanser. AIK var bra med i flera av matcherna men hade inte de "berömda" marginalerna med sig när matcherna skulle avgöras, vi får tyvärr aldrig veta hur det hela slutat om AIK vunnit den första långa matchen nere i Karlskrona.
Det finns så mycket bra att ta med sig från den just avslutade säsongen, AIK var tillsammans med Tingsryd de klart bästa lagen i Allsvenskan och det finns så mycket bra att ta med sig från detta. Nu gäller det bara att göra AIK ännu starkare till nästa säsong, ett jobb som börjar med att behålla så många spelare som möjligt från det här laget att få kontinuitet och inte tvingas ”bygga” nytt igen. Jag är fullt medveten om att spelare kommer och går, men någon gång hoppas jag att det ska locka att vara med AIK på resan upp till SHL i stället för att byta till spel i tredje eller fjärde femman i ett trist och dåligt SHL-lag.
Jag har tidigare skrivit om att ta ut min "första femma" i AIK under den här säsongen, tre spelare känns som givna. Målvaktsplatsen tar Gustaf Lindvall, helt utan att fundera han har varit en av Allsvenskans två bästa målvakter under säsongen. Jag hoppas verkligen att han blir kvar, jag vet att har kontrakt men de gäller inte alltid när det kommer klubbar från högre serier. Jonathan Andersson blir min första back, jag tvivlade innan säsongen men han har verkligen tagit stegen. Jonathan Andersson har med eftertryck visat vad förtroende betyder och vuxit till en toppspelare i AIK under säsongen, given i en ”första femma” Tredje givna platsen tar Christian Sandberg, lagkaptenen har även han vuxit under hela säsongen och bara blivit bättre. Han har varit ledande i lagets klart bästa formation under hela kvalet, många spelare i laget har så mycket att lära av lagkapten Christian Sandberg.
De övriga tre platserna är svårare att fylla på, det finns så många jämna spelare i dagens AIK-lag. Markus Lauridsen blir efter en del funderande andre back i ”femman” han har varit lite upp och ner ibland, men ofta stabil i sitt spel. Anfallsplatserna är nästan ännu svårare, det finns ett flertal spelare som kan ta de platserna. Jag väljer att göra det enkelt för mig det går inte att blunda för Malte Strömwalls säsong, detta trots att han försvunnit långa stunder under kvalet. Kraven blev skyhöga på Malte Strömwall efter säsongsupptakten, visst det går att kräva lite mera men jag väljer att ge honom en plats i min ”första femma”. Som tredje och siste anfallare väljer jag Robin Kovacs, han har avgjort ett flertal matcher med viktiga mål. Ett stort minus har många gånger varit hans humör, det måste han lära sig att tygla om han ska ta nästa steg i karriären.
Många har gjort det bra i säsongens AIK, tyvärr räckte det inte hela vägen den här gången.
Ibland är det bra att få distans till en avslutad säsong, jag har funderat något varje dag samt varje kväll och får inte ur huvudet hur tungt det var när det var över mot ett Karlskrona som vann matchserien utan att på något vis imponera. De blev ett nummer för starka mest för att AIK inte orkade upp till rätt nivå i de två sista matcherna inte för att Karlskrona gjorde det av egen kraft, mina funderingar går till hur AIK ska kunna vara ännu starkare nästa säsong för att vinna en ny matchserie mot Karlskrona för de kommer att få det mycket svårt i SHL återigen. Så vad krävs för att AIK ska vara ännu starkare? Först och främst att klubben får behålla stommen av detta mycket bra lag som spelat den här säsongen, det har börjat bra med att lagkaptenen Christian Sandberg, Daniel Olsson Trkulja och Jesper Bratt samtliga är klara för fortsatt spel i AIK.
Vad avgjorde de två kvalmatcherna till högsta serien? Det var rätt tydligt, laget med den bästa målvakten gick segrande ur båda matchserierna och spelet framför de båda målen var i högsta grad avgörande. Robin Rahm var inte på något vis dålig men han stod hela tiden i skuggan av Johan Holmqvist i motståndarmålet. Den andra matchserien såg ut på precis samma vis laget med den starkaste målvakten spelar i SHL nästa säsong. Vart vill jag komma med detta? Direkt efter säsongen kändes det som att Gustaf Lindvall skulle kunna räcka som första målvakt, men ska AIK vara med och ta steget tror jag det krävs att Anders Gozzi hittar ett toppnamn som förstärker laget och gör jobbet tillsammans med Gustaf Lindvall. En målvakt som har hög kapacitet och kan vinna de avgörande matcherna åt laget, en spelare som vill ta sig an utmaningen att vara med och föra upp AIK i högsta serien igen. Det är tufft på toppen, jag har inget namn som kommer upp bara känslan att det krävs att gå utanför ”ramarna” för att finna ett riktigt starkt toppnamn.
AIK vägde för lätt i de avgörande lägena framför de båda målen, något som kostade platsen i SHL. Hur åtgärdas detta? I min värld handlar det om att få in minst två kanske tre defensivt starka backar som kan försvara det egna målet, även här blir kraven höga för AIK behöver även ”ledande” försvarare som kan ta tag i spelet när det krävs. Det har saknats en spelare liknande Dick Tärnström, väldigt svårt att hitta backar av den kalibern men det är vad som kommer att krävas om AIK vill vara med i striden om en SHL-plats. Anders Gozzi har ett tufft jobb framför sig, han har lyckats tidigare och jag hoppas han kan göra det igen.
Det var lite av samma problem framåt mot Karlskrona, AIK kom inte till framför målet och gjorde det enklare för motståndarna att försvara sitt mål. Även här krävs det lite tyngd, spelare som kan kliva in framför målvakterna och ställa till problem där. Inte heller det är spelare som ”växer på träd” men det är vad som krävs för en ny topplacering och framför allt om det ska räcka i ett nytt kval. Samtidigt som jag vill fortsätta på den inslagna vägen med unga spelare in i AIK, men det är svårt för nu kan det inte vara några ”dussinspelare” som kommer in i truppen. Anders Gozzi måste även här hitta toppnamn om AIK ska vara redo för steget upp i SHL, årets resultat har satt ribban det kan bara finnas ett mål nästa säsong och det är att ta en plats i högsta serien igen.
En liten kort blick på övriga ”ishockeylandet” årets överraskning var verkligen Tingsryd, jag tycker att det är roligt när lag med små medel kan visa att det går att vara med i toppen av en serie. Tingsryd var under hela säsongen ett hårt arbetande lag, där det kändes som laget aldrig gav upp en match och det kan finns flera lag som hade behövt samma inställning till att spela till slutsignalen. De hade några spelare i Eric Castonguay och Denny Kearney som tillhörde de bästa i hela serien, ett extra plus även till målvakten Johannes Jönsson som också räddade laget många gånger.
Det har inte med varken Allsvenskan eller AIK att göra men årets misstag eller kalla det årets förlorare, kan bara tilldelas modotränaren Andreas Johansson när han i TV lovade pengar till den som pratade med honom om det då kommande kvalet. Trodde han att det skulle bli så lätt att försvara platsen i SHL? I så fall var han enfaldigare, samt sämre än jag trodde. Jag tycker det är så arrogant samt på gränsen till dumt att uttala sig så om sin tankar runt det egna lagets möjligheter och vi vet alla hur det slutade, jag tror att tränarens inställning till uppgiften var en av anledningarna till att det slutade som det gjorde allt smittar av sig på spelarna i det läget. När tränaren och klubben sedan insåg allvaret i läget var det redan för sent och vilken tändvätska för motståndarna, det gäller att alltid ha respekt för motståndarna om inte annat hålla åsikter som dessa inom den egna gruppen.
Nu lägger vi säsongen 2015-16 bakom oss och blickar framåt, AIK har visat att klubben siktar uppåt och det finns hopp om nya framgångar till hösten. Jag ser med spänning fram emot att följa Anders Gozzi och de övriga inom klubben ”bygga” AIK inför nästa säsong, det kan bli hur roligt som helst med rätt spelare till den redan kapabla truppen.
KÄMPA AIK
