Krönika: Säsongen är över
Allt tog slut ikväll, en otroligt bra säsong är över men allt slutade i besvikelse och AIK tvingas spela kvar i Allsvenskan. Någonstans i det mörka resultatet försöker jag redan blicka framåt, det kommer nya framgångar för det här AIK-laget och på något vis vill jag bara att den nya försäsongen ska dra igång så fort som möjligt.
Jag kommer hem från jobbet efter match fem, allt kan beskrivas med ett enda ord – Tomhet. Känslorna svämmar över och jag måste skriva för att överhuvudtaget komma till ro och kunna sova, det börjar sakta sjunka in AIK förlorade med 4-1 i matcher. Arg, bitter, ledsen och besviken – men samtidigt så stolt över vad AIK presterat den här säsongen, hur kunde det gå så snett mot Karlskrona? Alla har rätt att vara nedstämda över detta resultat, tyngst av alla har spelarna det som gett allt och lite till under hela säsongen.
Vad kan man göra mer än att vinna en serie?
AIK har gjort allt rätt under säsongen och vann Allsvenskan och var överlägsna tillsammans med Tingsryd, i vilken annan idrott som helst hade det gett uppflyttning i serie systemet men inte i ishockey. Inget kan vara sämre än Karlskrona och komma klart sist i en serie, all rimlighet säger att då åker man ner i seriesystemet men inte i ishockey. SHL-lagen lever i en skyddad värld och får alltid en extra chans, Karlskrona tog vara på chansen och spelar vidare i SHL. AIK får kämpa vidare i Allsvenskan, världen är orättvis ibland.
Ja jag är bitter på systemet - men tillåter mig att vara det idag.
Det var inte ikväll AIK förlorade den här matchserien, det var i match ett nere i Karlskrona när Robin Kovacs av någon anledning blev avstängd flera matcher. Sedan kom match tre nere i Karlskrona, efter det bortdömda målet och förlusten där orkade AIK-spelarna inte resa sig igen. Jag behöver väl knappast skriva att det var samma domare i de båda matcherna, jag hoppas domarna i matchen är nöjda med sin insats och samtidigt inser de konsekvenser som deras misstag fick för utgången av matchserien.
Det går inte att skylla på domarna - men misstag i dessa viktiga matcher blir dyrbara.
Jag brukar försöka att inte skriva om domarna, deras dåliga insatser brukar jämna ut sig för de båda lagen. Men den här gången har ett flertal väldigt tveksamma domslut gått emot AIK, en slump eller inte det får andra avgöra. Jag tycker bara att det är tråkigt att domarna hamnar i centrum, när lagen inte får chansen att göra upp och det kanske inte är en slump att de efter match tre byttes ut men deras insats kommer att förfölja mig tills nästa säsong startar.
Det är svårt, men bästa sättet att lägga den största besvikelsen bakom sig är att blicka framåt direkt. Jag försöker på något vis intala mig att nästa säsong börjar redan imorgon, det handlar om att hålla truppen så intakt som möjligt att få spelare att stanna och inse det stora i resultaten som de skapat redan den här säsongen. Jag hoppas att Anders Gozzi och Roger Melin redan har klart för sig hur det vill förstärka laget inför nästa säsong – för att AIK då ska vara ännu starkare och ta steget upp i SHL.
I dessa tunga stunder måste jag försöka se ljuset framför mig annars är risken stor att man gräver ner sig och inte går utanför dörren på några veckor. Nu ska AIK även nästa säsong göra Allsvenskan till en mer intressant serie än SHL, i de mörka tiderna tar vi oss samman och står bakom klubben, spelarna, tränarna och stöttar AIK.
Det får räcka där, jag återkommer om några dagar när den värsta besvikelsen lagt sig. Alla AIK:are vakna med huvudet högt, var stolta över en bra säsong och som sagt jag är säker på att det kommer nya framgångar för det här laget och jakten på en plats i SHL fortsätter.
KÄMPA AIK!