Krönika: Säsongen fick ett för tidigt slut - igen!
Allting såg så bra ut. 52 omgångar var spelade och AIK hade vunnit Allsvenskan klart före Oskarshamn, vägen låg öppen för AIK att spela till sig en kvalplats till SHL. Sju matcher senare är AIK utslagna och utspelade av både Oskarshamn och Leksand, på nytt är även ekonomin slagen i spillror. AIK har återigen visat något som tyvärr börjar bli en vana att vara sämst när det gäller som allra mest, frågan är nu hur klubben ska vända på detta.
Nu har det gått snart en vecka efter den pinsamma utspelningen i Leksand, AIK är utslaget hur gick det till? Genast startar snacket om en ekonomi på ruinens brant, att det alltid ska behöva vara så. Varför klarar inte AIK att leva efter plånboken? Nu blir det denna ovissa väntan igen, truppen måste börja byggas utan att veta var vi ska spel. Jag lämnar det här och kommer tillbaka till det senare, det enda som står helt klart är att vi inte kan vänta på besked runt tränar- och sportchefsfrågan till slutet på april då är det försent.
En serieseger går inte att blunda för, AIK gjorde det med beröm godkänt och spelade hem Allsvenska som det klart bästa laget sett över hela säsongen. Men det hjälper inte när laget sedan viker ner sig efter konstens alla regler i de avgörande matcherna, AIK hade inte heller i år det som krävs för att ta steget upp i högsta serien. För mig är det ett frågetecken hur ett lag som varit så bra under 52 omgångar helt plötsligt kan vara så svagt? Det mest frustrerande är känslan att det aldrig fanns någon plan B när laget hamnade i underläge.
Ytterst ansvarig för detta - tränaren Tomas Mitell.
Alla vet hur matchserien mot Oskarshamn såg ut, AIK hade allt i egna händer med den femte och avgörande matchen inför ett fullsatt Hovet. I potten låg en väntande matchserie mot Timrå om en plats i SHL, AIK kastade bort den chansen och trots ett stort spelövertag i första perioden var laget aldrig nära att vinna och ta steget vidare mot SHL. Efter första matchen som AIK vann med klara 5-1 tog Christoffer Rifalk över matchserien och överglänste en matchotränad Johannes Jönsson. Varför bytte AIK målvakt efter första matchen?
Ytterst ansvarig för detta - tränaren Tomas Mitell
Det kändes nästan orättvist mot Johannes Jönsson att slänga in honom i målet efter den långa skadefrånvaron, ännu mer märkligt i och med att Erik Källgren varit stabil i den första matchen. Nu får vi aldrig veta hur det slutat med Erik Källgren i målet, tyvärr visade det sig vara ett felaktigt beslut av AIK-ledningen som var en av de stora nycklarna som gav Oskarshamn segern i matchserien. En spelare gör inte ett lag men jag tror även att skadan på Anton Holm blev avgörande, med honom utanför laget tappade AIK i offensiva styrka och de övriga spelarna klarade dessvärre inte av att kliva fram och ta sitt ansvar.
Matchserien mot Leksand blev nästan en ännu värre historia för AIK, Axel Brage vann den första matchen på Hovet med sitt storspel och återigen körde AIK-spelarna fast mot en storspelande målvakt. Inte första gången det händer och tyvärr känns det inte som den sista, att det ska vara så svårt att kliva fram i de avgörande lägena. Andra matchen i Leksand vill man bara glömma, AIK-spelarna vek trots en bra start ner sig på ett vis som jag inte trodde var möjligt för det här laget.
Johannes Jönssons skada, tillsammans med den sena skadan på Anton Holm blev tyvärr mycket negativt avgörande för AIK den här säsongen. Erik Källgren och Robin Wallin har gjort det strålande i AIK-målet under säsongen och varit med och fört laget till serieseger i Allsvenskan. Trots det ser jag ett av de största misstagen under säsongen var när AIK inte värvade en ersättare för Johannes Jönsson vid hans skada, en toppmålvakt visar sig alltid vara avgörande när allt ställs på sin spets i slutet av en säsong. AIK har inte lyckats med detta sedan Viktor Fasths dagar i klubben, det borde vara enkel ekvation att lösa för en riktig första målvakt ger hela det övriga laget ett självförtroende.
Ytterst ansvarig för detta - sportchefen Anders Gozzi.
AIK-spelarna har legat på en hög standard under hela säsongen, tyvärr föll de flesta ihop under de sju sista matcherna och spelade i detta avgörande läge långt under den nivå de alla hållit under 52 omgångar. Att gå igenom hela truppen, såga eller berömma ger ingenting. Ett stort ”gissel” eller ett elände är att det under säsongen kommit fram att spelare i AIK är klara för andra klubbar till nästa säsong, hur kan man vara så dålig och låg? Spelare som producerat och varit bra för AIK, tappar allt och lite till när rykten kommer fram. Tabloiderna som skriver om dessa rykten förstör så mycket, men de har ingen moral alls. Jag förstår att de söker ”besök” och läsare på sina sidor, då är ett bra alternativ att skriva om AIK som alltid lockar läsare.
Nu handlar det om att visa att vi är AIK, där vi stöttar i med- och i motgång. Jag tvingas säga som vanligt handlar det mer om ekonomi efter en säsong än det sportsliga när det gäller AIK, när ska det ta slut och klubben kan bli stabil och få jobba i lugn och ro mot SHL-platsen. Ibland kan jag känna en hopplöshet i just detta, men som i vanliga livet handlar allt om pengar och AIK måste verkligen börja leva efter plånboken. Pratet om en egen arena har funnits där i X-antal år nu, det skulle kunna vara vägen mot att kunna stabilisera ekonomin och därmed satsningen. Tyvärr känns det fortfarande som tomt prat som så mycket annat, det handlar om framtiden för AIK.
Besvikelsen är total för att inte säga monumental efter att säsongen tog slut allt för tidigt, för mig är det som känns mest jobbigt är att åka ut mot just Leksand. Samtidigt blytungt då jag tillhörde den skara som trodde på Tomas Mitell när han kom till AIK, det visade sig tyvärr vara fel. Några misstag i avgörande lägen gjorde att det tog stopp för tidigt även den här säsongen, mycket kom att handla om målvaktsfrågan i de sju sista matcherna. Ett annat problem under säsongen har varit när AIK hamnat i underläge, känns det många gånger som att laget saknat en plan B för att vända matchen och AIK har kört fast till en del märkliga förluster.
Jag vet att/hoppas verkligen att AIK-ledningen nu jobbar för fullt att få ihop bra lösningar inför framtiden, klubben har inte tid att vänta. Sportchef och tränare är det första som måste lösas, jag tillhör skaran som verkligen hoppas Anders Gozzi blir kvar som sportchef mest för att jag inte kan hitta något vettigt alternativ. Vem skulle vilja och kunna lägga ner det jobb som Anders Gozzi gör, även om det funnits en del märkliga beslut så tror jag Anders Gozzi är det bästa alternativet för AIK. Ska det till förändringar krävs en person som brinner för uppgiften AIK och samtidigt kan hålla i plånboken, för det är något föreningen verkar ha problem med.
På tränarsidan ser det lite annorlunda ut, det känns som det behövs en ny kraft som huvudtränare i AIK. Naturligtvis kommer detta att avgöras av den eländiga ekonomin, det går inte att vänta till slutet på april och tränarfrågan behöver lösas under de kommande två veckorna. Tyvärr brukar det ta längre tid innan det kommer några besked från klubben, vi får ha tålamod de kommande veckorna även om jag helst hade velat ha besked så fort som möjligt för att kunna börja hoppas på nya framgångar för AIK.
Från läktaren känns det som AIK, även det med anledning av ekonomin behöver en tränare som vågar lita på och släppa fram de unga spelarna i klubben samt kommer att brinna för uppgiften att träna AIK med målbilden att ta AIK till högsta serien. Jag har ett drömnamn, även om det inte är realistiskt. Sam Hallam har gjort ett strålande jobb under många år i Växjö, han har fortfarande kontrakt där och skulle i annat fall vara för dyr för AIK men utan drömmar kommer man ingenstans. Mer rimliga namn tycker jag att Bert Robertsson och Niclas Sundblad är, kan någon av dessa vara något för AIK? Jag är för dålig på deras tränarprofil, trots det två spännande namn.
En tränare måste naturligtvis ha en spelartrupp som kan göra jobbet på isen, i dagsläget ser det tunt ut med endast fyra spelare som har kontrakt inför nästa säsong. Johan Larsson, Jacob Dahlström och Sam Marklund känns som en strålande ”ryggrad” att bygga nya AIK runt, även målvakten Johannes Jönsson är värd en ny chans i mina ögon, han fick tyvärr den här säsongen spolierad av sin skada. I övrigt finns det några spelare som jag verkligen vill ska förlänga med AIK, alla vill ha kvar kaptenen Christian Sandberg hoppas verkligen han orkar ladda för att leda truppen ytterligare en säsong. Fredric Weigel kommer att vara jagad av många andra klubbar och det troliga är att försvinner, jag hoppas han kan visa lite vad moral handlar om och stanna i AIK och hjälpa laget till nya framgångar – utan drömmar kommer vi ingenstans.
Sedan gäller det för sportchefen att hitta spelare som vill spela i AIK, spelare som skulle brinna för att vara en del av nya AIK. En annan nyckel kommer att vara att få in klubbens unga spelare i laget, nu gäller det att ta tillvara på de spelare som finns i klubben J20 och J18-lag. De ska inte spridas för vinden till klubbar runt om i landet utan de ska spela i AIK, för att det ska bli möjligt måste de få chansen under en tränare som litar på dem och inte bara ger tre-fyra matcher på bänken utan under en hel säsong. Visst det kommer att ge blandade resultat men hellre det och att AIK skapar sig en stabil ekonomi.
Det är min fulla övertygelse att det måste jobbas för att undvika nedflyttning - skulle det värsta ske så gäller det att alla går samman, knyter nävarna för att se till att sejouren på ”bakgården" blir ettårig igen men framför allt leva efter plånboken, något som AIK-ledningen aldrig verkar lära sig!
Framåt AIK!
