Månadens spelare - Daniel Muzito-Bagenda
Daniel Muzito Bagenda. Lägg namnet på minnet, 22 är nämligen månadens spelare hos oss på Svenska fans. Det var nog fler än jag som höjde på ögonbrynen när AIK landade den AHL meriterade yttern på ett tryoutkontrakt i Augusti. Bagenda, som tidigare lirat i Arlanda och Modo kom närmast från ett tre år långt äventyr i Nordamerika, där han tillhört Buffalo Sabres organisation, men spelat för bland annat Rochester i AHL och Cincinatti i ECHL.
Men Anders Gozzi är känd för sin fingertoppkänsla och hittills har han inte gjort någon besviken. Daniel har på 15 matcher noterats för ett mål hittills, men det är inte för målskörden vi hyllar honom här.
Sen premiären har Daniels spel i AIK kännetecknats av stenhårt jobb och en spelstil som får Nisse Höglander att framstå som rädd (inget ont om Höglander).
Det har varit open ice, det har varit hårda sargfighter och det har varit uppoffrande täckningar av skott. Allt det där som inte syns i någon statistik men som får en att koka av glädje på läktaren.
Koka var precis vad det gjorde i Västerås för två veckor sen. För alla som såg matchen så är minnet kanske hur AIK återigen tappar en match, trots en trygg öppning och stabil ledning. Eller så minns ni västerås måljingel. Jag drömmer mardrömmar om den och är övertygad att den skulle vara klassad som tortyr om FNs domstol i Haag visste om den.
Själv minns jag snacket på läktaren och från västerås bås. Det handlade inte om AIK eller spelet, utan om ”den där jävla nummer 19”. Jag förstår varför. Daniel slet, jobbade hem när andra hade mjölksyra, kämpade och låg på så att andra kunde byta medan han pressade och tog sen ändå inga genvägar hem. Som gnagare njöt jag. Min bänkgranne från västerås hade däremot ett och annat att säga om honom. Samma sak har jag sagt om spelare från andra lag. Spelare jag skulle älska att ha i mitt egna lag men som jag som motståndarsupporter avskyr. Redan där har ni ett riktmärke i vad han betyder för laget.
Föreställningen fortsatte. Daniel höll samma spelstil matchen igenom och västeråsbänken var mer och mer förbannad. När han i slutet prickade stolpe ut i öppen kasse brast det för hemmapubliken där jag satt. Hånen haglade, men det var mer frustration över hans spel tidigare i matchen som släpptes ut än att han de facto missat öppet mål.
Muzito Bagenda kommer kanske inte bli långvarig i gnaget. Intervjuerna med honom pekar inte dit, men det är ett framtida problem. Just nu njuter jag och flera andra av det jobb han gör i den svartgula tröjan och energi han visar på isen och ger till laget. Daniel är en av de speltyper vi tappade iochmed Nisse Höglander, men som kom tillbaka tre ggr om, och det är jag tacksam för.
