Västerås - AIK
Måstematcher är aldrig enkla
Jag minns ett ganska publikfattigt Globen. Vi snackar senare delen 90-talet. Västerås var på besök och tog ledningen med 1-0. Sedan var det bara AIK. Jag minns hur en minst sagt frustrerad Daniel Rydmark tog diskussioner med domaren efter snart sagt varenda domslut. AIK vann med 4-1 i vad som var en rätt vanlig serielunkmatch men men då c:a 4-årige son var väldigt nöjd med vad han hade fått se.
Idag är samma son 22 och jag tror att han är ungefär lika nöjd som alla vi andra med vad vi har sett hittills den här säsongen. D v s inte alls nöjd. Det AIK som vann allsvenskan, allsvenska finalen och dessutom hade vittring på SHL-spel i våras har vi inte sett mycket av i år. Frågetecknen är ännu så länge många. Jag själv har i alla fall haft väldigt svårt att se några tydliga riktlinjer i AIK:s spel. Hade det varit fotbollsäsong under Andreas Alms tid hade alla forum varit nedlusade med kommentarer om att AIK saknar spelidé. I hockey kör vi hellre klyschorna på engelska och då kanske man på sina håll anser att AIK inte går ut till match med en tydlig game plan.
Jag är rätt säker på att Alm hade inte bara en idé och att Melins ritblock är fullt med flera olika tänkbara plans. Att saker inte fungerar som det ska betyder ju inte att man inte har planerat. Det går bara inte enligt planerna.
I fjol innehöll de flesta matcherna, som jag såg det, två riktigt bra och en mindre bra – ibland dålig – period. I år har de bra stunderna varit kortare och klart mindre intensiva medan de vilsna och mindre lyckade perioderna varit fler och längre. Spelet i powerplay känns inte distinkt och AIK som i fjol fullkomligt briljerade i boxplay tenderar i år att bli förvirrade pucktittare.
Är det med dessa mörka tankar vi går in i kvällens bortamatch mot Västerås? Nej, det behöver inte vara så. Matchen i går får ses som ett – om än litet – fall framåt. På pluskontot finns att Christian Sandberg noterade sig i målprotokollet igår. Hans kedja med Linkan och Trucken tycks vara på gång. Det som hände igår hände i mångt och mycket runt nämnda tre herrar.
Robin Dahlströms debut ger förhoppningar. Kanske kan han vara mannen som tillför den tyngd som vårt anfall saknat hittills. Dessutom visade Jens Jacobs att han kan vara den som ska ta över Kovacs roll som obeveklig straffskytt. Dessutom kan man utan att vara särskilt gnällig påstå att med en vettig domarinsats hade AIK vunnit matchen under ordinarie tid. Två bortdömda mål - varav minst det ena var fullt korrekt – är mer än vad man ska behöva stå ut med.
Fredagskvällens motståndare Västerås ligger sist i serien. Det är svårt att svara på ifall det är bra eller dåligt. De är ett lag AIK bara måste slå och måstematcher är aldrig enkla. Å andra sidan är det lättare att betvinga en svag än en stark motståndare. Västerås anno 2016-17 är inte något namnkunnigt lag.
Lagets 13 mål har fabricerats av elva olika spelare vilket skvallrar om att de saknar en sådan där pålitlig målskytt. De har bara lyckats slå Oskarshamn och Pantern. I övrigt kommer det till spel med ett pärlband fullt med förlustmatcher. Ifall AIK har ett lite stukat självförtroende torde det Västeråsspelarnas tro på sig själva vara av ännu lägre grad. Det känns med andra ord lite som att det är ett bra läge ikväll att plocka fram det där spelet som vi vet finns där. Jag tror på vinst ikväll. Ska vi säga 5-2 till AIK.
