När eländet inte grinar oss i ansiktet
Inget lag åker ur någon serie, inget lag flyttas upp och inget lag tar SM-guld. Så löd besked från ishockeyförbundet idag. Själv sitter jag här och vet inte hur jag ska reagera på nyheten. Att coronaeländet ställt till det i stort och smått är tydligt. När eländet är som svartast väljer det dock att inte grina AIK hånfullt i ansiktet.
Frågan är vad följden blir i längden. Ingen vet, lika lite som ingen – inte ens expertisen – tycks ha koll på vilka effekter virusspridningen kommer att få. När allt är över – för över kommer det att gå – verkar det råda extrem oenighet om. Att det ska ha blåst förbi när säsongen 2020-21 drar igång kan vi nog ändå utgå ifrån. Hur påverkas då AIK hockey?
Jag vet, en liten och ynklig fråga när folk blir sjuka och världsekonomin darrar men den här sajten handlar trots allt om AIK och klubbens ishockeylag. Vi börjar med det lilla vi vet. AIK klarade sig kvar i allsvenskan utan att behöva kvalspela. Vi vet också att ishockeyförbundet gått ut och sagt att man ska ”se över hur man ska göra med elitlicenserna”.
Låt oss då hoppas att man tar hänsyn – stor hänsyn – till det faktum att flertalet av landets elitklubbar i år gick miste om den mest inkomstbringande månaden under säsongen. Sådan hänsyn vore en välsignelse för AIK – och säkert många med oss. Det finns inte ord för hur stor betydelse det skulle ha ifall klubben redan nu kunde börja lägga upp planerna för ännu en säsong i hockeyallsvenskan.
Ponera att det blir så. Vad bör då göras. Vi vet att pengar är bristvara, vi vet också att det nu är flera månader när det inte finns något inflöde av publikintäkter och TV-pengar. Likväl kan vi inte lägga oss platt. AIK Hockey måste hitta både sätt att spara och få in pengar. Hur det ska ske lämnar jag med varm hand över till styrelse och sportslig ledning.
Vi får i tankeleken utgå från att man löser det hela. Då kan vi börja med att konstatera att den trupp vi hade den gångna säsongen inte höll måttet. Här måste förnyas. Den sportsliga ledningen måste ta en allvarlig funderare på vilka spelare man ser tillräcklig potential i för att tro att de ska växa ett par storlekar till nästa säsong och inte minst – vilka som bör städas bort. Måhända bör Anders Gozzi ställa sin plats till förfogande. Säsongen 2019-20 var ju allt annat än lyckad. Gozzi har gjort mycket för AIK över tid men nu gäller att se förbi nostalgi. Vad är bäst för klubben? Det är den enda frågan som är viktig.
Gällande tränare tror jag många är överens med mig om vem vi vill ha. Se till att behålla Roger Melin, nästan till vilket pris som helst. Sedan måste den sportchef vi kommer att ha – Gozzi eller någon annan – låta Melin vara ordentligt delaktig i utformandet av truppen. Givetvis har undertecknad lite tankar om saken.
Vi har fem målvakter i truppen. Frågar ni mig är det endast Mika Järvinen som håller och kanske inte ens han som tilltänkt förstaval. En kvar och fyra ut således. Jesper Wikman är givetvis ett superlöfte men vi behöver två målvakter som känns stabila. Wikman kan vara kvar som tredjespade.
På backsidan vill jag behålla Johan Larsson. Johan har inte kommit upp i sin fulla kapacitet i år men jag tror att Melin kan se till att han gör det. Bouramann och Binner behåller jag gärna. Blidstrand var en missräkning. Han håller inte den klass som krävs och bör inte tillhöra nästa års trupp. Vad gäller ynglingarna Heens, Wassberg, Asplund och Sjölund är det upp till ledningen att avgöra vilka som kan ta ännu ett steg. Här gäller det att göra korrekta bedömningar. Sedan har vi Robin Jacobsson. Killen är 33 och ingen spelare vi kan förvänta oss en jätteutveckling hos. Han har ändå visat att han har kapaciteten. Mycket ligger hos Robin själv. Är han redo att underkasta sig, satsa och nå sin fulla kapacitet varje kväll så visst. Satsa på honom.
På forwardssidan ser det väldigt tunt ut. Behåller gärna Porsberger, Tallberg, Henrion och Bradley – sedan vetefan. Bland de yngre tror jag mycket på Wassenius, sedan har vi ju förhoppningsvis ett sparkapital i Macklin och även Feuk bör ju ha god utvecklingspotential. Både Nord och Jacobsson har stora hjärtan men jag är osäker på om de räcker till. Aronsson då? Svensson och Leufvenius? Nja, tveksamt tycker jag. Marklund var stabil ifjol men sämre i år. Han måste upp i klass igen om han ska vara kvar och Milton är lite för mycket utfyllnadsspelare.
Sedan måste vi ju givetvis ha in nytt blod. I nuläget är det omöjligt att spekulera i vilka spelare som finns tillgängliga, vilka av dem som vill lira i AIK och inte minst vilka av dem vi har råd med. Från Väsbyhåll har jag hört viskas att backen Oliver Horrsell kan vara på väg till AIK. Horrsell gjorde 26 poäng på 36 matcher i hockeyettan. Ett intressant namn som kan vara redo för allsvenskt spel. Även Väsbys målvakt Edvin Olofsson har det andats om. Jag vet inte mycket om honom mer än att han korttids dök upp i AIK i vinter. Det känns kanske som att en mer rutinerad målvakt vore bra. Intressantaste hockeyettanamnet torde annars vara Markus Persson från Borlänge som överlägset vann poängligan i ettan.
I drömmarnas värld kan man givetvis blicka uppåt mot spelare i SHL. AIK kommer givetvis inte att kunna matcha de klubbarnas löner men det kanske går att hitta spelare som varit hos oss tidigare och känner sig sugna på att komma tillbaka. Killar som Olsson-Trkulja, Jonathan Andersson och Max Lindholm bör i alla fall tillfrågas. Micke Lindqvist kan man väl inte ens drömma om men kanske, kanske Robin Kovacs som i alla fall visat hur högt han håller AIK i vinter.
Nå det här var både realistiska och mindre realistiska tankar. I slutänden kan man inte göra annat än hoppas på att elitlicensen beviljas och att vi får ihop ett slagkraftigt lag som anförs av en kompetent ledning. Nästa år finns en gräddfil upp i högsta divisionen. Må laget som fyller 100 år fira med att knipa den gräddfilen.
