Nu börjar det på riktigt
Efter en lång säsong som ibland brukar kallas för transportsträcka vilket naturligtvis är en sanning med modifikation även om uttrycket inte är svårt att begripa. HV71 har t ex sedan ett bra tag varit i praktiken klara seriesegrare. Ytterligare tre lag har länge vetat att de kommer att spela kvartsfinal. I botten har Troja länge varit klara för negativt kval och bara för en handfull lag har det varit streckstrid in i det sista.
För AIK's del då? Ja, att det skulle bli fortsatt spel var det länge sedan vi tvivlade på. Drömmen om topp-sex levde ganska länge efter att laget strax efter årsskiftet bestämde sig för att faktiskt börja spela ishockey. Det har med andra ord varit spännande men inte så där gastkramande. Det var faktiskt bara allra sista omgången som för AIK's del var av rent akademisk betydelse.
Nu står vi då här inför en åttondelsfinalserie med en känsla av – jaha? Den fina hockey då faktiskt dök upp i början av 2022. Vart tog den vägen? De sista omgångarna av seriespelet har inte varit dåliga för AIK's del, de har varit bedrövliga. Vill man måla fan på väggen är det lätt att påstå att AIK i sin jakt på en direktplats till kvartsfinalen toppade formen för tidigt. Det är nämligen så att det är från och med i morgon det gäller att vara som allra bäst. Från och med nu gäller att förlust i åttondels-, kvartsfinalserien o s v betyder tack och gonatt.
Motståndet i åttondelsfinalen – som någon NHL-wannabe valt att kalla för Play-in – kommer Västervik att stå för. Den trista avslutningsdelen av grundserien gör att smålänningarna får hemmaplansfördel i en eventuellt tredje och avgörande match. Som helhet är det negativt då AIK – bortsett från sista veckorna – varit stabila på hemmaplan. Går vi in på detalj och tittar på mötena med Västervik tycks ändå hemmaplan vara av mindre betydelse. Lagen har vunnit varsin intern hemmamatch och varsin bortamatch.
Överhuvudtaget känns det som att AIK står inför en oviss uppgift. Inte lätt men långt ifrån omöjlig. Känslan är att AIK är det bättre laget när båda lagen är som bäst men att Västervik är jämnare. Smålänningarna har – med ett par undantag – varit laget som vinner en till två matcher för att sedan torska lika många. AIK har mer haft riktigt dåliga längre perioder och även längre perioder av bra prestationer.
AIK har under säsongen haft pålitligare poängspelare än Västervik. Max Lindholm och Maxims Semjonovs snittar i princip på en poäng per match – det är inget Västervikspelare i närheten av. Båda AIK's målvakter har bättre räddningsprocent än sina småländska kolleger. Å andra sidan är Västervik effektivare som lag. Man har skjutit färre skott men gjort fler mål än AIK. Här tror jag vi har en mycket viktig detalj att förbättra för svartgul del. Därmed kommer vi till vad som måste hända med AIK för att säsongen inte ska vara över om några dagar.
Vi kan börja med den nyss nämnda effektiviteten. AIK måste sluta med att genom att ta skott på skott från dåliga lagen bjuda motståndarmålvakten på den där odödlighetskänslan en målvakt kan få efter att ha fått göra ett lite större antal räddningar i följd. Det är alldeles för vanligt när AIK spelar att motståndarkeepern är bäst på isen. Därför: Sluta göra andra lags målvakter bättre än de är! Nu är det dessutom så att AIK's målvakter räddar 93% av alla skott. Räknar vi med att man får 30 skott mot sig på en match blir snittet 2.1 mål i baken per match. Med två insläppta mål i en match kan man tycka att anfallsspelet bör vara effektivt nog att producera tre.
AIK's pålitliga spel i special teams som vi sett över nästan hela säsongen har plötsligt kollapsat. Två PP-mål på de senaste sex matcherna är katastrofalt dåligt med tanke på att det givits 23 tillfällen. Att utnyttja 8% av sina powerplay håller inte för ett lag som över hela säsongen varit över 25-procentiga i den spelformen. Lägger vi sedan till att det plötsligt känns som att AIK blir straffade direkt när man hamnar i numerärt underläge ser vi att laget gått från att vara bäst av alla lag i båda spelformerna till att de senaste två veckorna vara mer eller mindre sämst av alla.
Spelet i PK måste styras upp så att AIK återigen kan komma tillbaka till att ”hålla boxen” och tvinga motståndarna att skjuta på täckande försvarare. Beträffande PP hoppas jag verkligen att Anton Blomqvist har några nya varianter att plocka fram då de gamla – inte minst den som vi kan kalla ”Max till Maxims” - tycks ha lästs av alla motståndare. Dessutom måste laget komma tillbaka till ett högre pucktempo när man är en man mer på isen.
Fixar AIK att bättra på nämnda detaljer ska en kvartsfinalplats vara klart inom räckhåll. Sedan är det givetvis alltid förenklat att prata om vad AIK ska göra bättre. Det är lätt att glömma att det finns en motståndare som också jobbar med att vässa detaljer. Den motståndaren heter nu Västervik. Låt oss se till att det kommer ytterligare minst en motståndare den här säsongen.
Slutligen en liten hälsning till signaturen Tony. Ser fram emot din kommentar om hitte-på-backen Sabell.
