Nu drar det igång snart
Att förutspå en hockeysäsongs utgång innan den har börjat är ett uppdrag vars svårighetsgrad tycks jämförbar med att spå vilket väder vi kommer att ha om ett par månader. Trots detta försöker vi – år efter år – oförtrutet med dårars envishet och med förvissningen att i år – ja i år – har jag bra koll.
Tittar vi på de två senaste säsongerna med AIK ögon kan vi snabbt konstatera att laget för två år sedan var i det närmaste utdömt i pressen. Det slutade med serieseger, allsvensk final och snubbel på mållinjen i avgörandet mot Karlskrona. För ett år sedan var Gnaget favorittippat. Det var NU det skulle avanceras till hockeyns finrum. Efter drygt halva säsongen kändes kvalspel neråt lika sannolikt som kvalspel uppåt. En nästan osannolikt bra avslutning på säsongen räddade laget som nådde – och vann – play-offserien och sedan snubblade om inte på mållinjen så kanske på sista häcken när det blev stryk mot BIK Karlskoga.
Hur ser det då ut i år? Osäkert skulle jag vilja säga. Det känns just nu som lite väl många viktiga pjäser tappats. Framåt har väldigt många poäng lämnat då Trucken och Linkan valde spel i SHL. Längst bak är Gaspar Kroselj borta. Målvakten som plockades in under fjolårssäsongen och som i början såg ganska darrig ut men som – likt hela laget – genom gick en metamorfos under seriens sista del. Nu vilar ansvaret på Linus Lundin – som även han blandade och gav ifjol – och oprövade talangen Erik Källgren – som det är svårt att ha någon åsikt om i nuläget.
Själv är jag kanske ändå mest orolig för backbesättningen. Framåt tror jag att Êric Castonguay kan komma att göra många poäng. Anton Holm från SSK känns mer oprövad och jag vill nog se hans storhet innan jag slår på stora trumman men ifall han är så bra som AIK-ledningen hoppas kan det säkert bli en hel del mål och assist även där.
På backsidan tycker jag att tappet är oroväckande. Även om Stefan Johansson hade en del skadebekymmer förra året och inte heller levererade som vi önskat när han väl spelade så är i alla fall jag säker på att kapaciteten finns hos Stefan. En kapacitet som Södertälje får försöka dra nytta av i år. Även Jacob Spångberg kommer att spela för SSK i år. Visst, Jacob kunde vara högt och lågt men i sina bästa stunder är han en spelande back med fina passningshänder.
Det viktigaste tappet är – som jag ser det – ändå Jonathan Andersson, även han i SHL i år. Det var när Jonathan kom tillbaka från lång tids skada i våras som AIK's spel äntligen fick såväl stabilitet bakåt som linjer framåt. Ersättarna på backsidan känns oprövade och det är svårt att uttala sig om ifall det ska bli fågel eller fisk. Det namn vi känner bäst är Erik Norin. Jag var lite tveksam när AIK för drygt ett år sedan valde att inte behålla Norin. Trots det är jag även tveksam till att han nu tas till baka. Det känns osäkert ifall en säsong i Almtuna har varit utvecklande för Erik.
Det har även gjort ett betydande byte i båset. Roger Melin har lämnat skutan för att istället bli skeppare i Brynäs och ersätts av Tomas Mitell. Mitell är oprövad som chefstränare på den här nivån men gjorde ett dokumenterat gott jobb som assisterande i Mora ifjol. Melin är närmast att betrakta som en ikon i AIK-kretsar och att fylla hans coachkavaj är inte det lättaste. Mitell ger ändå intrycket av att vara en sansad man och jag hoppas och tror att han är mogen den uppgift han oväntat fick när det stod klart att Melin skulle lämna. Jag har en känsla av att många med mig hade både hoppats och trott på Pelle Hånberg.
Försäsongsresultaten är inget som får mig att slå frivolter men det är en välkänd sanning att träningsmatcher är just – träningsmatcher. Två segrar på sju matcher säger därmed inte jättemycket. Vill man vara positiv kan man säga att de flesta förlusterna kom mot vad man skulle kunna betrakta som bättre motstånd än vad vi kommer att stöta på i superallsvenskan. Ifall man istället vill läsa in bekymmer i resultatraden kan man lyfta fram en torsk mot SSK – vilka vi kommer att stöta på i vinter – och att även om träningsmatchresultat i sig inte säger så mycket så skulle en fin segerrad kunna blåsa in en vinnarmentalitet i truppen. Så har i så fall inte skett.
Nå, nu ska vi inte måla fan på väggen en vecka innan seriestart. När serien börjar ligger vi alla lika. Det känns viktigt med en stabil start i år. Med ganska många inspelade poäng efter säg sex-sju omgångar får vår oprövade tränare och vårt svårbedömda lag en arbetsro som kan vara guld värd. Ska jag komma med något som liknar ett tips så tycker jag att topp sex och därmed spel i play-offserien till våren är en sund förhoppning. Om drygt en vecka börjar det. Väntan är över. Nu kör vi!