Nu gäller det!
Sent ska syndaren vakna! Ett uttryck som passar bra in på AIK i superallsvenskan 2016-17. Efter att ha presterat klart under förväntningarna under lejonparten av serien vaknade laget till liv när det behövdes som bäst. Ser man till seriens sista tolv omgångar är AIK det överlägset bästa laget. Slutforceringen räckte till en femteplats vilket i playoffserien betyder en start på tredjeplats. Kan det då räcka hela vägen? Fan vet.
Vad talar då för AIK? Jo, statistiken. Tro det eller ej. Tittar vi på de övriga lagen i play off-serien är det bara IK Pantern vi har negativ statistik mot. I övrigt ser det bra ut, riktigt bra faktiskt. Mot Västervik har AIK tagit 7 av 12 möjliga poäng, mot Timrå 10 av 12, mot Tingsryd 6 av 12 och mot Almtuna 7 av 12. Det ser väl rätt lovande ut?
Det som också talar för AIK är såklart avslutningen av seriespelet. Att gå in i ett playoff fullpumpade av självförtroende känns minst sagt positivt. Man kan dock inte låta bli att undra varför det tog sådan tid att hitta flytet. Själv tror jag att det är en kombination av flera orsaker. Smärre förändringar i truppen tror jag har spelat roll. Att riva Oscar Steens kontrakt tror jag var lyckat. Visst, han har grymma handleder men en omotiverad och grinig Steen är nog ingen stämningshöjare.
Jag var redan tidigt tveksam till förvärvet av Robin ”I don’t want the puck” Dahlström och att han lämnade ser jag som klart positivt. Victor Ekarvs återkomst känns också som ett plus även om det tog några matcher för honom att bli varm i den svartgula tröjan. Det känns som om det finns mer att plocka ut i Ekarv under slutet av säsongen. Dessutom har flera spelare äntligen hittat formen. Det tydligaste exemplet är nog Jesper Frödén som plötsligt blivit stekhet. I takt med att försvarsspelet kommit i ordning har även båda våra målvakter blivit betydligt tryggare.
Nu ska ingen tro att jag går runt och tar ut en playoffseger i förskott. Det krävs hårt jobb, noggrannhet och en del flyt för att vinna den kommande serien. Det borde också vara en fördel att det är Roger Melin som står i AIK-båset. Melin har rutin och det han inte varit med om är inte värt att nämna. Det kommer att komma situationer då de beslut som fattas i båset är ytterst avgörande. Då är det skönt att det är just Roger som ska fatta de besluten.
Finns det inget som talar emot AIK då? Säsongen som helhet lämnar givetvis en hel del i övrigt att önska. Risken finns att laget faller tillbaka till det försvarsmässiga juniorbeteende som vi såg alltför mycket av under seriens tre första fjärdedelar. Vi har även sätt oskärpa och nervositet i slutet av matcherna, där ett av mötena med Almtuna är skräckexemplet – och faller vi tillbaka i nämnda synder blir det svårt att nå till det som ändå måste vara målet. Ett direktkval till högsta serien.
Imorgon börjar det. Och kom ihåg – ingenting är omöjligt.
