Oskarshamn - AIK3 - 2
Oskarshamn - AIK
Alla som någonsin bilat genom Sverige vet hur det emellanåt kan dyka upp sträckor som är så där vidundrande tråkiga. Mil efter mil av enbart ingenting mer än motorväg och skog. Emellanåt vackert, ofta mördande tråkigt. Det var under en sån resa i somras där jag trött efter att genomfört ett lopp upptäckte att den vägen jag kör just nu, är den vägen som gnaget kört flertalet gånger per år. Mördande är det ordet jag kan tänka mig är det ordet som beskriver det hela bäst om man förlorat och sen tvi
Bussmord.
Upplägget mot Oskarshamn är aldrig enkelt. Jag har tjatat i två säsonger över att det är ett lag som man inte ska ta något för givet mot och förra årets besök på hovet där de höll på att spela ut gnaget i första perioden är ett av de minnen från OIK som jag gärna skulle radera ur minnet om det fanns en möjlighet.
Men nu är det inte alltid att man får som man vill. Speciellt inte i hockey. AIK har inte helt oväntat seglat upp som etta i serien och OIK parkerade inför kvällens möte på en tredjeplats, inte heller det helt oväntat.
Vad som däremot var oväntat var att matchens utformning kom att bli som den blev. Hittills har matcher mot Oskarshamn präglats av roligt, snabbt spel där antingen OIK varit totalt överlägsna, eller så har det varit en match som det svängt i fram och tillbaka men där gnaget ridit ut striden bra. Den här gången fick vi ett ganska så avslaget sömnpiller med en del glimtar.
Den första glimten att notera är ju att Joakim Thelin numer inte syns i den vitsvarta tröjan utan i hemmalagets blåa dress. Tråkigt, men vad att göra.
Matchen börjar ganska segt och trevande och det tar ganska lång tid innan något av lagen bjuder på någon ordentlig farlighet utöver de lätta skott som flyger iväg. Dryga kvarten in i perioden tappar gnaget puck i egen zon och hemmalagets Markus Modig snappar upp pucken och glider igenom försvaret innan han lägger pucken på mål. Källgren plockar resolut.
Nej, första perioden går inte till historien på något speciellt sätt, men istället öppnar gnaget starkt i andra när man utnyttjar ett powerplay bra. Skott av Castonguy styrs av Gary Nunn och vi har 0-1. Roligt för Nunn som såg både otroligt glad och förvånad ut efter att ha sett att målet gått in.
Men allt som är vackert är även kort. Fem minuter senare och OIK kan kvittera till 1-1 efter att ha glidit igenom alldeles för enkelt på vänstra kanten och via en diagonalpassning från Heinerö kan Jonas Engström smiska in 1-1.
Resan mot slutet fortsätter och inför tredje är ställningen fortfarande 1-1. Man får känslan att man befinner sig på en förfest som aldrig riktigt vill dra igång utan alla sitter mest och tuggar chips i soffan.
Men AIK försöker i tredje. Gary Nunn får möjligheten att bli tvåmålsskytt men missar i det tumult som utspelar sig framför oskarshamnskassen. Det hela är däremot inte över. Mattias From bryter in från vänster efter knappa tio och kan oerhört snyggt dra upp pucken i målet. 1-2 med tio kvar. Vad händer? Jo självfallet vaknar hemmalaget. Först missar OIK ett läge där pucken ligger helt ren framför mål och sen kort därefter skjuter Arsi Piispanen en puck som Källgren först räddar men som sedan dansar sakta sakta över mållinjen.
Erik Källgren är för övrigt den spelare som jag vill lyfta fram i den här matchen. Andrafiolen är aldrig speciellt rolig att spela, men när han gör det så gör han det bra. Därför är det extra surt att han ikväll mer eller mindre får ta hela försvarssidan själv. På övertid räddar han laget både en och två gånger när bl.a Joakim Thelin har chans att avgöra matchen.
Det hela slutar på straffar där OIK drar det längsta strået och där Isak Pantzare avgör med en riktigt snygg straff. Hatten av och Källgrens reaktion talar sitt tydliga språk.
Det blir en lång resa hem för både undertecknad och för gnaget. Närmare 4 timmar motorväg innan alla är hemma. Man hinner tänka mycket på de timmarna.
Nästa match är hemma på söndag mot Bajen 2
