Snart är det dags
Nu går vi in i september. Månaden då startskottet – eller ska vi kalla det nedsläppet – för hockeyallsvenskan 2016-17. Många har säkert redan börjat spekulera i hur det ska gå. Spekulationer som inte sällan visar sig vara helt felaktiga i efterhand. Ifjol snackades det massor om Västerås och Björklöven. Två lag som absolut inte motsvarade de högt ställda förväntningarna. AIK däremot var det ingen som trodde på och vi vet ju alla hur det gick.
I år är läget annorlunda. AIK kommer att tillhöra favoriterna – även om jag tror att MoDo får bära det tyngsta trycket på sina axlar. Utöver det tror jag att många kommer att nämna AIK. Förmånen att slå ur underläge kan vi nog glömma i år. Frågan vi alla ställer oss är: Hur är årets trupp i jämförelse med fjolårets? Det är ofrånkomligt att notera att med Strömwall och Kovacs försvinner 46 mål. Inget man ersätter i en handvändning.
I Gustav Lindvall förlorar vi även en av fjolårsseriens tätaste målvakter. Att tro att Västerviksförvärvet Linus Lundin ska fylla ut Lindvalls benskydd känns inte realistiskt. Det sannolika är att Lundin får agera back-up till Robin Rahm som förhoppningsvis kommer upp i den kapacitet han tidigare visat som Elitseriemålvakt. Förhoppningsvis kan Robin hitta storspelet med den gamla sanningen ”man växer med förtroende”.
En annan utmaning ur målvaktssynpunkt är att våra sista utposter i år får klara sig utan den smått legendariske målvaktstränaren Stefan Persson. Persson har plockat fram det bästa ur målvakter som Heino-Lindberg, Viktor Fasth, Gustav Lindvall m fl. Vad en framtid utan Stefan innebär får framtiden utvisa.
En nyhet i båset är Patrik Klüft. Om honom har jag hört både ris och ros. Jag väljer att tro att Patrik är en kompetent tränare. Inte minst för att mitt förtroende för Roger Melin när det gäller att välja stab är mycket stort. Därför tror jag också på årets nyförvärv på spelarsidan.
När det gäller att fylla upp de förlorade målen som Strömwall och Kovacs stod för tror jag mycket på Jens Jacobs. Fick lite inside information i somras av Jacobs f d klubbkamrat Per Fernhall från tiden i Almtuna. Fernhall menade att Jacobs mycket väl kan tangera Strömwalls målskörd. Dessutom tillade han att Jacobs troligen kommer att fördela sina mål jämnare över säsongen än Strömwall gjorde. Det låter bra tycker jag. Jag ser hellre ett antal avgörande 3-2 eller 4-3 mål i jämna matcher än ett gäng 4-0, 5-0 och 6-1 mål i matcher som redan är vunna.
Jocke Thelin kan säkert också bidra till målfabrikationen, bara han snäpper upp sig från god division 1-standard till stabil allsvensk klass. Däremot behövs det nog att en del andra forwards ökar sin produktion för att få ihop till de tappade målen. Något som det finns all anledning att hoppas på. Unga killar som Frödén, Olsson-Trkulja och inte minst Bratt har vuxit ytterligare ett år och bör vara ännu bättre än ifjol.
Lägg därtill att framspelningarna torde kunna bli av högre klass i år. Oscar Steen – som nästan får ses som ett nyförvärv – är tillbaka efter skada, finurliga centrar som Nicklas Heinerö och Jonas Almtorp finns med från säsongsstart i år. Assistsidan ser minst sagt lovande ut. Dessutom är ju Sampa alltid Sampa. Killen är allt. Målskytt, ledare, framspelare, slitvarg och lirare. Christian Sandberg mer eller mindre ger uttrycket ”född till kapten” ett ansikte.
På backsidan bör vi vara väl så bra som förra året. Spångberg är sannolikt även han ett år bättre. Samma gäller för Jonathan Andersson och dessutom är Stefan Johansson tillbaka från skada. Johansson kan mycket väl vara seriens bäste back. Nyförvärvet Jens Hellgren. Även här hörde jag mig för med Per Fernhall som gjorde tre säsonger tillsammans med Hellgren i Borås. Fernhall menar att Hellgren är extremt vältränad och att han har i stort sett allt. Det som skulle behöva utvecklas är spelsinnet.
Summan av allt är att det finns anledning att tro på AIK. En del bitar ska naturligtvis falla på plats men är det någon som kan få det att hända så är det Roger Melin. Två veckor kvar. Nu kör vi.
