Svunna Tider - Anders Ankan Parmström
Legend, hjälte, profil, idol. Kärt barn har många namn och det är svårt att fastslå vilket som passar Anders Parmström bäst. Det är få som är verksamma inom svensk hockey som lyckas med det Ankan gjort i AIK – varit klubben trogen både som spelare och ledare. Han har aldrig representerat någon annan klubb än AIK och när jag pratar med honom har han svårt att förstå hur stort det egentligen är. - Jag förstår nog inte vikten av det men jag förstår när du säger det att det är stort.
Uppväxten i Solna
Leif Holmgren var först ut i artikelserien vi har valt att kalla för Svunna tider. En artikelserie med de legender som finns i AIK:s historia. Anders Parmströms resa började i Solna och något annat lag än AIK var det inte tal om. Det finns en självklar glädje i rösten när han talar om uppväxten vid filmstaden uppe på Näckrosvägen och hur smeknamnet Ankan kom till.
- Vi var alldeles för många Anders så då kallade man mig för Ankan.
Under uppväxten stod både fotboll och hockey på schemat, båda under en annan hjältes ledning – Svante Granlund, men trots att pojklaget Näckrospojkarna skördade framgångar och ofta var omskrivet i lokala tidningar för sina vinster i bland annat S:t Eriks-cupen där de en säsong vann utan att släppa in ett enda mål var det aldrig ett svårt val att sluta spela fotboll och satsa på hockeyn.
- Jag kom till den punkten där man måste välja och jag valde hockeyn. Jag tog ställning och sen körde jag bara. Men min pappa hade kanske tyckt att jag skulle ha valt fotbollen istället.
När jag frågar Anders om det fanns några likheter och skillnader mellan honom som hockeyspelare och fotbollsspelare lyfter han fram att han hade möjlighet att påverka spelet mer i hockeyn och att det är en väsentlig skillnad på att vara en av fem eller en av elva. Det tillsammans med att han snabbare hade chans att tillhöra A-laget och under sommarhalvåret kunde träna i sin egen takt var faktorer i valet mellan sporterna.
Spelarkarriären i AIK
Säsongen 59/60 satte Ankans karriär i AIK Hockey fart. Spelarkarriären som kom att bli elva säsonger lång och där han blev en självklar del i den så framgångsrika kycklingkedjan. Tidigare hade AIK köpt in kanadensare och förlitat sig på det, men nu var en juniorsatsning i rullning och 13 spelare av 15 var från de egna leden. Under den första A-lagssäsongen tog AIK klivet upp till den högsta serien igen, det före Sundbyberg som på den tiden var en utav de största rivalerna.
- Sundbyberg hade ett väldigt bra lag på den tiden mycket tack vare sumpakillen Helge Berglund. Han såg till att det kom dit bra spelare.
Första matchen tillbaka i högsta ligan ställdes AIK mot topptippade Leksand där slutresultatet skrevs till 3-3 och det är en match som Ankan lyfter fram som ett av de största minnena i klubben.
- Vi överraskade många och vår kedja gjorde alla tre målen.
Vi kommer tillbaka till den juniorsatsning som Ankan var en del av och diskuterar en lång stund kring hur det ser ut på juniorsidan idag. Det blir ett faktum att dagens AIK och Djurgården har ett stort upptagningsområde och på så sätt borde kunna leverera mer spelare direkt från juniorlagen upp i A-laget trots att klubbar utanför städerna har bättre förutsättningar och många spelare istället vänder sig dit.
- Det är alldeles för få egna produkter trots att landsortslagen har bättre förutsättningar när det kommer till hallar och träningstider.
Den åttonde säsongen AIK är tillbaka i högsta ligan, säsongen 67/68 tar AIK SM-silver. Och säsongen efter det beskriver Ankan det som att han var inne i en bra period. Han gör sex mål och 18 poäng på 14 matcher. Året efter 1969 blir han uttagen till VM i Stockholm men tackar nej.
- Jag hade ett stort projekt på det som på den tiden hette Kreditbanken. VM hade inneburit att jag skulle vara borta från banken i 6 veckor och det fungerade bara inte.
- Idag hade jag valt annorlunda men jag ångrar ingenting. Det var rätt beslut vid det tillfället. Så måste man se det. Men det är klart att det hade varit kul.
Tränarkarriären i AIK
Efter säsongen 69/70 la Anders spelarkarriären på hyllan med den enkla beskrivningen att han hade gjort elva säsonger i A-laget trots sina unga 28 år. Men resan i de svartgula färgerna får återigen fart två år senare då han tar över som huvudtränare.
- Två år efter jag slutade spela fick jag frågan. Det var spelarna som frågade om inte jag kunde ta över och det är ganska bra början att det är spelarna som frågar mig och inte jag dem.
I första delen av Svunna Tider säger Leif Holmgren att Ankan låg bakom en del av framgångarna som AIK Hockey hade under den tiden. Han lyfter fram honom som en taktisk tränare och det är någonting som Ankan själv håller med om.
- Jag var inte den som skrek och såhär i efterhand kanske jag hade behövt vara bättre på det men jag visste hur vi skulle spela mot olika lag och vilka jag skulle matcha mot vilka.
- Jag såg väldigt fort vart en match var på väg. Det var min styrka.
Att bygga lag på den tiden såg helt annorlunda ut jämfört med idag.
- Vi bytte två, tre spelare i fjärdefemman. Övriga var kvar år ut och år in. Idag byter du ut 80% av truppen, då behöll man 80% och supportrarna lärde känna sina spelare.
- Jag saknar det idag måste jag erkänna. Det vore fint om det fanns fler som till exempel Dick Tärnström.
Säsongen 77/78 faller AIK i en finalserie mot Skellefteå trots att man vinner den första matchen med klara 5-1. Honken beskriver det som en av de största besvikelserna han upplevt, för Anders blev det anledningen att tacka nej till att bli förbundskapten i Tre Kronor.
- Jag fick förfrågan att bli förbundskapten redan efter säsongen 77/78 men jag trivdes så bra i rollen jag hade i AIK. Då hade vi spelat finalen i Skellefteå och jag var så jävla sugen på att försöka vinna ett guld med AIK.
Förbundskapten i Tre Kronor
Anders blev kvar två år till i AIK innan han tog över som förbundskapten i Tre kronor under tre säsonger. Någonting som avslutades med ett OS-brons 83/84. Bronsmatchen spelades mot Kanada klockan åtta på morgonen.
- Jag skulle ut och värma med killarna klockan sex på morgonen. Det gör man inte idag men då hade man inte så mycket att välja på. När vi hade vunnit så spelade det ju inte så stor roll.
- Efter att Leif Boork varit förbundskapten 84/85 fick jag förfrågan om att komma tillbaka. Då var jag väldigt nära på att göra en comeback som förbundskapten. Jag har kvar avtalet här hemma någonstans fortfarande, men jag avstod.
- Då hade jag precis börjat på nya jobbet och det kändes inte rätt.
Efter sina år i Tre Kronor var Ankan inte intresserad av att ta något klubblag.
- Jag fick förfrågan från Schweiz men man kan inte bli något högre än förbundskapten.
När jag avslutar intervjun med att fråga om Anders någon gång förstod hur stor han skulle bli i AIK svarar han mig att han aldrig tänkte på det sättet.
- Jag tänkte, jag ska fan upp och spela i AIK:s A-lag. Det var inte mer med det. Det var mitt mål.
Men stor blev han och stor är han. Elva säsonger, 350 seriematcher och 108 poäng som spelare följt av åtta säsonger i båset. En självklar del av den så framgångsrika och folkkära kycklingkedjan. Och framförallt, en AIK:are av rang som alltid engagerar sig i AIK. Som på ett eller annat sätt haft en del i AIK Ishockeyförening fram till 2014 och som i både media och på sociala medier talar högt och lågt om klubben i sitt hjärta. Det är svårt att göra honom rättvisa i en text men för mig är han AIK-passion personifierad.
