Timrå - AIK4 - 2
Tappad serieledning men gott om hopp
När AIK kom till Timrå på onsdagskvällen var det efter en serieupptakt få hade vågat drömma om. Själv kan jag inte påminna mig om när våra hockeykrigare senast inledde en säsong med fyra raka vinster – under ordinarie tid dessutom. Det utan att spela sådär jättebra, med reservation för SSK-matchen som undertecknad missade.
Visst serien har precis startat och mycket vatten ska rinna under broarna innan det är dags att summera säsongen men det är viktigt att komma ihåg att de poäng som spelas in under den första fjärdedelen är lika mycket värda som de poäng som samlas ihop i slutet. Förra året bjöd AIK oss alla på en magnifik sista fjärdedel, årets lag har öppnat betydligt starkare.
Inledningen av matchen mot bjöd på årets bästa spel och sanningen är den att när AIK tog ledningen c:a fem minuter in i matchen efter ett vackert power playmål av Norin kunde vi redan ha haft ett par måls ledning. Efter målet fortsatte AIK att visa upp sitt allra aggressivaste spel. Så mycket tristare att pojklagshockeyn strax därpå gjorde sig påmind.
Inom loppet av några minuter vände Timrå ganska omotiverat på matchen. Kvitteringen kom efter en juniorliknande kollision på offensiv blå. AIK-backarna åkte ihop och öppnade för ett två mot ett läge som utnyttjades av Timrå. Ledningsmålet som var visserligen ett nummer iden högre skolan av Timrås Johan Johnsson. Visst målet kom när AIK var en man mindre på isen. Trolleri och boxplay till trots. Så fritt ska inte Johnsson få operera bakom AIK:s backar ens i boxplay.
När Timrå gjorde 3-1 såg AIK-försvaret ut som pucktittande juniorer. På sätt och vis kändes matchen körd i det här läget fast bara dryga tio minuter var spelade. Efter de tre snabba målen från Timrå hade AIK nämligen märkbara svårigheter med att hitta tillbaka till det inledande spelet.
Lite spänningskänsla infann sig när Oliver Hadzinikolic reducerade men glädjen blev kortvarig och snart ledde Timrå med 4-2. Visserilgen tog Gnaget över taktpinnen i sista och med lite tur hade såväl Axbom som Sampa och Jakobs nätat i slutakten. Nu blev det inte så och årets första förlust inkasserades.
Vad kan vi då utläsa av årets AIK efter fem spelade omgångar. Ganska mycket positivt faktiskt. Nye målvakten Källgren ser ut att vara ett kap. Nu släppte han visserligen fyra puckar ikväll och hans fina siffror fick sig en törn men jag tycker inte att det går att lasta honom för något av målen.
På backsidan har Norin visat att han är bättre än jag trodde efter ett år i Almtuna. Framåt känns det tydligt att förstalinen från ifjol är saknad. Hittills har ingen kedja visat deras förmåga att skapa det där bålgetingliknande trycket på motståndarförsvaren. Därför var vi nog många som hoppades på det osannolika när det stod klart att Robin Kovacs återvänder till Sverige. Föga oväntat kommer Robin att välja spel i SHL.
Andreas Jämtin har tränat med AIK och får jag bestämma lägger Gozzi ett kontraktsförslag på bordet. Jämtin har inte samma uttalade AIK-hjärta som Kovacs men han har å andra sidan en fightervilja som få. Hade jag fått välja skulle jag ha valt Jämtin före Kovacs. Jämtins rutin skulle göra sig utmärkt i årets ganska oprövade AIK. Dessutom passar han bra in i den aggressivitetsretorik som Tomas Mitell använder sig av.
Att stärka upp truppen tidigt är heller aldrig fel. Vi kommer att drabbas av skador. SHL-klubbar kan få för sig att knycka spelare från oss och säsongen är lång. Min passning till ledningen är därför tydlig. Signa Jämtin och öka chanserna att den positiva inledningen på säsongen kan gå över i en positiv säsong.
