AIK - Leksand1 - 3
Två mål på tjugosex sekunder blev AIKs fall
8094 på läktaren gav AIK-spelarna fantastiska förutsättningar inför matchen mot Leksand. Atmosfären var fantastisk och folket på läktarna gjorde sitt. Hemmaspelarna på isen däremot valde att bara spela hockey stundtals. Alltför ofta såg det ut som att de hellre hade stått på läktaren och bortalaget åkte till Hovet och hämtade hem en komfortabel trepoängare efter 1-3.
Leif Holmqvist, Bert-Ola Nordlander, Peter Gradin och Mats Thelin är de fyra legendarer och hjältar som sedan innan har fått sina nummer pensionerade och sina tröjor hissade i Hovets tak. Igår utökades samlingen och redan nämnda fick sällskap av Leif Holmgren. Med 444 seriematcher för AIK, 321 poäng, två SM-guld, två SM-silver och över 80 landskamper med ett OS-brons och ett VM-brons har han satt stort avtryck i såväl klubben som i svensk ishockey och inför matchen mot Leksand var det hans tur att hyllas för sina bedrifter. Och det blev en minst sagt värdig hyllning inför fullsatta läktare innan nedsläpp.
Matchen i sig, den var både värdig och ovärdig. Men jag tänkte att vi ska ta allt från början och i det här fallet spara på det där tråkiga iallafall ett litet tag. För jag skulle vilja påstå att det som AIK gjorde i inledningen av den första perioden är det bästa man har gjort på hela säsongen. De inledande sju minuterna av matchen bjöd AIK på hockey i rasande tempo med farliga målchanser, bra tryck i avsluten och långa sejourer i Leksands zon. Men rasande tempo och fartglad hockey bjuder också på öppna ytor vilket öppnar upp för kontringar. Och bortalaget höll sig framme och tog till vara på de lägena som gavs, dock utan utdelning. Nära skjuter ingen hare - men nära gör att man kan jobba sig in i matchen både spelmässigt och mentalt och det var exakt det Leksand gjorde efter matchens första powerbreak. Man jobbade bland annat fram ett numerärt överläge efter att ha stressat fram Andreas Hjelm till en tripping efter dryga tolv minuter spelade. Leksands powerplay var dock liksom AIKs inte så himla blomstrande och man fick nöja sig med puckar långt utanför mål bortsett från en riktigt farlig som precis passerade utsidan av stolpen. På det hela taget blev den första perioden en jämn period, AIK hade taktpinnen första tio och Leksand sista tio.
Och så kom matchens mittenperiod, också känd som den perioden då AIK har allra svårast att spela hockey. Jag vet inte vad det är med AIK och mittenperioder, men någonting är det och snart är det nog dags att ta in en mental coach för det. För vi vet inte hur vi ska föra oss på isen bara för att det är mittenakt. Vi slutar åka skridskor, har svårt att sätta puckarna på bladet, passar fel spelare. Och motståndarna i sin tur jublar över att de kan snurra i vår zon hur mycket de vill, anfalla i vårt powerplay och skratta åt oss när vi ägnar 30 sekunder åt att spela hem pucken och ta burskydd med en man mer på isen. Och det var såklart i den andra perioden som Leksands mål föll. 26 sekunder och två mål, det var det som tog dalmasarna till seger. 0-1 kom från Olle Alsing i powerplay när Filip Windlert satt för en billig interference, och 0-2 kom tjugosex sekunder senare från en frispelad Daniel Bertov efter AIK-slarv. 2000 leksingar jublade och sedan fortsatte deras lag att äga den andra perioden.
Och den tredje perioden också för den delen. Bortsett från matchens fyra sista minuter. Då vaknade AIK till igen. Satte puckarna rätt, fick med sig tempot under skridskorna och kändes samspelta. Och då kom också Gnagets första och sista mål. Jesper Frödén satte 1-2 och AIK fortsatte rada upp chanser till kvittering, men 1-2 målet blev bara ett tröstmål, eller ”strö salt i såren”-mål för med tjugo sekunder kvar satte Leksand 1-3 i öppen kasse och fullbordade den första segern på Hovet sedan 2010.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - förlorar man en hockeymatch där man har gett allt man har, då är det okej. Förlorar man en hockeymatch för att man har kassa värderingar ute på isen och inte kan stå upp för märket på bröstet, då är det åt helvete. Vi vann inte en enda närkamp där ute igår och vi gick inte in för det heller. Och powerplay, det är det ingen idé att vi har om vi ska passa när vi har öppet mål istället för att skjuta eller skjuta nio av tio skott långt utanför mål eller på närmsta back. Jag vill tro att Tomas Mitell är rätt man att leda Gnaget, men då är det fan dags att slå näven i bordet och sätta ner foten nu. Bänka de delar av laget som inte är villiga att ge allt. Plocka upp några juniorer om det behövs folk som vågar smälla på, som vågar ta för sig och som framförallt visar att de vill spela hockey i den svartgula tröjan.
AIK - Leksand
(0-0, 0-2, 1-1)
Period 2
25:59 0-1 Olle Alsing (A Friesen, E Bemström) PP1
26:25 0-2 Daniel Bertov (M Ritola, A Friesen)
Period 3
57:03 1-2 Jesper Frödén (F Windlert, R Axbom)
59:37 1-3 Martin Karlsson
Skott: 24-27
Utvisningsminuter: 6-6
Tekningar: 40-29
Åskådare: 8094
