AIK - MoDo5 - 4
Två poäng mot MoDo - det var inte godkänt ikväll
Två frågor kändes överordnade inför kvällens match mot MoDo. Efter elva raka matcher med poäng blir man för varje match jobbigt påmind om att bakom något hörn lurar en nollpoängare. Skulle MoDo bli det hörnet? Fråga nummer två: Vad skulle nye tjecken Vojtech Polak tillföra i AIK? Hans meriter går inte att snacka bort men det är oklart om Polak är vad AIK behöver.
Något svar på fråga nummer två skulle inte ges ikväll visade det sig då Polak inte fanns med i kvällens uppställning så den frågan får kvarstå. MoDo plockade sent in hela fem nya – att jämföra med AIK's en - spelare för att rädda det som räddas kan. Vill man leka Djävulens advokat skulle man kunna säga att det luktar panik big time i Ö-vikslaget.
Fråga nummer ett besvarades med att det inte blev poänglöst för AIK ikväll heller. AIK bärgade två poäng men det är svårt att känna någon större glädje över tvåpoängaren. Det borde nämligen ha blivit tre pinnar. Matchen kunde faktiskt ha varit punkterad redan efter första perioden. Att få spela fem mot fyra i en halv period och gå till pausvila med 0-1 är inget annat än uselt.
Nu såg det ändå ut att gå vägen då AIK var i ledning med både 3-1 och 4-2 men det var en sådan där kväll då det inte riktigt ville sig. AIK vann överlägset flest närkamper, sköt 18 skott mer än MoDo men ändå skrek mediakuben ilsket ut 4-4 vid full tid. Kanske skipades ändå halv rättvisa när AIK tog bonuspoängen efter en läcker straff av unge Sebastian Falk.
Två frågor ställdes före matchen men när matchen spelats slut var frågorna fler än så.
1. Vad har hänt med spelet i special teams? Fem powerplaytillfällen utan mål och med förhållandevis få bra målchanser. Tre AIK-utvisningar och pang, pang, pang – tre MoDo-mål.
2. Bör inte sparkregeln ses över? MoDos 1-0 mål sparkades in och nog såg det ut som en Bojan Djordjic bredsida med vänsterfoten från Patrik Karlkvist. Pucken får dirigeras med foten men inte sparkas och det är ingen överdrift att påstå att skillnaden är hårfin. AIK-tränaren Anton Blomqvist tyckte att MoDo-målet var korrekt men ifall man återgick till den gamla enkla regeln att mål som görs med skridsko är spark så skulle vi slippa en massa godtycklighet från domarhåll.
3. Utvisningarna? När ska domarna sluta med sitt evinnerliga kompensationstänk. MoDo drog på sig fem ganska klara utvisningar i första perioden och där var tydligen kvoten fylld. Resterande utvisningar drabbade AIK och var minst sagt tveksamma. Utvisningen på Tallberg var direkt löjlig. Samtidigt släppte man en klar hög MoDoklubba mot Sebastian Falk och framför allt en ren halshuggning med klubban mot Fredric Weigel.
4. Anton Holm? Målflytet kom igång sent omsider men nu är det som bortblåst igen. Holm kommer till helt ok lägen men avsluten är tafatta och luktar dåligt självförtroende. En Anton Holm i målform är livsviktig för laget och framför allt för Fredric Weigel som ständigt söker sin radarkompis med passningar.
Det är knallhårt i tabellen och nu väntar Almtuna och Väsby. Då gäller det att vara påkopplad. Vinst i de båda matcherna och AIK kan ligga fyra med bra häng på tredje, kanske till och med andraplatsen. Två förluster laget kan vara parkerat kring plats sju-åtta.
Serielunkens transportsträcka är snart över och då gäller det att steppa upp och vara på tå. Alla pusselbitar måste vara på plats ifall AIK ska vara med och kriga om platsen i hockeyns finrum. Kanske ger nästa match svar på den inledande frågan om huruvida den nye tjecken är en av nämnda pusselbitar. Låt oss hoppas det.
Önskar också att powerplayspelet kommer tillbaka med högre pucktempo, fler avslut samt ökad trafik framför motståndarkassen. Sedan MÅSTE spelet i numerärt underläge åter bli så bra som vi vet att det kan bli. Det duger inte att bli pucktittande och förvirrade när motståndarna är en man mer.
Visst, det låter gnälligt och ja, det blev vinst ikväll – om än efter straffar men den här kvällen borde AIK har bärgat alla tre poängen.
