AIK - Södertälje
Viss statistik är till för att brytas
Två dagar i rad står sportklubben från Södertälje för motståndet. Imorgon onsdag på Hovet (glädjande nog flyttad från bedrövliga Globen) och sedan dagen före nyårsafton i Södertälje. Jag har sagt tidigare vad jag anser om det här eviga back-to-backspelandet och jag har långt ifrån ändrat åsikt i frågan. Att man under innevarande säsong matchar så tätt mot några få lag i taget är i sanning obegripligt.
Back to back är dessutom – känns det som – inte AIK’s grej. Senast nämnda spektakel gav AIK sex poäng var i oktober 2020 då Tingsryd besegrades med 5-3 resp 3-0. Ofta blir det en seger var när lag möts två gånger i rad men i AIK’s fall blir utdelningen inte sällan sämre än så. Veckans motståndarlag Södertälje mötte vi två gånger i rad senast i mars 2021 och SSK vann båda mötena ganska övertygande.
Nå, statistik är väl ändå till för att brytas. Det som faktiskt talar för AIK är att SSK sett förvånansvärt svaga ut i vinter. Laget ligger på en föga smickrande trettondeplats i serien och senast lagen möttes vann AIK med klara 4-0. AIK är dessutom något av hockeyallsvenskans vattendelare i och med att man nästan konsekvent förlorar mot lag på övre halvan och slår lag på den nedre. Alla trender behöver ju inte brytas och vanan att slå bottenlag bör vi hålla kvar.
I sådana här inför-match-texter brukar det vara kutym att varna för något hos motståndarlaget. Det kan vara några vassa spelare, styrkor i någon viss spelform eller – inte sällan – en duktig målvakt. I det här fallet blir det inte helt lätt. Brett Pollock hittar jag i alla fall. En offensivt skicklig poängspelare men i dagens Södertälje SK är han på tok för ensam. En svala gör som bekant ingen sommar och en skicklig forward gör inget lag.
Bakom Brett ser det väldigt tunt ut. Södertäljes målvakter har rätt taskig statistik, laget är halvdåligt – klart sämre än AIK - i både PP och PK och det offensiva spelet tillhör seriens sämsta. Defensivt kan vi konstatera att endast Tingsryd släppt in fler mål än Södertälje i vinter. Längst ner i statistikhögen hittar vi ändå tekningarna. Här är SSK om inte bra så i alla fall bättre än AIK. I ärlighetens namn är det ingen jättemerit då AIK tekar näst sämst i hockeyallsvenskan.
Formmässigt då? Tja, ifall vi tycker att AIK har en osäker form med tre vinster på de sju senaste matcherna så kommer Gnaget i alla fall till match i morgon kväll med en stärkande vinst – och en straffvinst dessförinnan - i ryggen. När Södertälje packar spelarbussen för avfärd till Hovet imorgon packar man inte bara in spelare, ledare och utrustningar utan även ett tungt paket om sex raka förluster.
I en krönika för inte så länge sedan kritiserade undertecknad AIK’s satsning på hemvändare som ofta ser trötta och tröga ut medan andra lag tycks köra mer på unga hungriga killar som är på väg uppåt. Viss bättring har kunnat skönjas när unge Valdemar Johansson under JVM fått chansen och tagit den på ett bra sätt. Förhoppningsvis kommer Johansson att få fortsatt förtroende även när våra JVM-spelare är tillbaka. Ser dessutom gärna att AIK förlänger låneavtalet för Maksims Semjonovs säsongen ut. Unga hungriga spelare behövs och det är bra ifall killar som Holm, Heinerö och Sandberg känner flåset i nacken.
Förhoppningsvis närmar vi oss en bättre mix av rutinerat och ungt. Här hade det varit trevligt att skriva något om att vi med en bättre mix kan börja marschen mot topp 6. Sanningen är den att AIK i nuläget måste sikta på att inte tappa platserna 7-10. Dubbla segrar mot Södertälje skulle absolut skapa större trygghet i den ambitionen. Skulle det dessutom medföra en välkommen själförtroende boost så kanske – verkligen bara kanske – det går att börja titta uppåt i tabellen framåt mitten av januari.
Som jag sa inledningsvis. Back-to-back är inte något som brukar gynna AIK. Dags att se till att ändra på det – NU!
