Tankar och funderingar kring Arbogas säsong
Arboga är just nu inne i ett välbehövligt uppehåll från det flitiga matchandet som Allsvenskan bjuder på. Det ger en tid att reflektera över hur säsongen hittills har gestaltat sig då laget har hunnit spela 15 matcher i en haltande tabell.
Efter att i vanlig ordning blivit utdömda och nerskrivna av press och experter så startade Arbogas stolthet säsongen på precis det sätt som IFK brukar starta säsonger på, nämligen illa. Efter att ha blivit förnedrade i premiären borta mot Södertälje då SSK hade julafton och glatt fick skjuta in puck efter puck i Bohmans kasse så hade IFK Arboga i sin tur lamadjurens afton och stod allt som oftast paralyserade och sömndruckna då hemmaspelarna åkte omkring som yrväder runt Arbogaspelarna. Premiären slutade till slut 8-1 till det forna elitserielaget Södertälje och trots att motståndet var riktigt bra så kunde man bara konstatera att chansen fanns att belackarna, med lokaltidningen Magazins, Carl Juborg i spetsen skulle få rätt. Arboga skulle ytterligare ett år få försöka hänga kvar genom ett ovisst kvalspel och man kunde riktigt se framför sig hur Juborg belåtet satt på Magazins redaktion med ett nöjt vad-var-det-jag-sa leende. Arboga visade dock att premiären bara var en riktigt dålig dag på jobbet, för i de efterföljande två matcherna blev det i och för sig förluster mot Bofors och AIK men de var knappa, och de var knappast rättvisa. Som ett hån mot alla Arbogasupportrar kunde man dock fortfarande konstatera att poängkolumnen gapade tom.
Till slut kunde inte ens olyckan grina IFK i ansiktet mer. Den första, efterlängtade trepoängaren togs hemma mot Nyköping och jag var nog inte den enda som drog en lättnadens suck. Arboga fortsatte spela bra hockey och tog också poäng borta mot hemmastarka Sundsvall, samt skrällde mot topplaget Växjö Lakers som fick se sig besegrade för första gången på säsongen då de fick åka hem från Sparbanken Arena med 3-0 i baken. Glädjen var total i Arbogalägret när det några matcher senare var dags för länsderby mot Västerås i Rocklundahallen. Hur det gick där med väl de flesta, men det var också vid det här laget som en spelarkarusell av sällan skådat slag startade.
Spelarkarusellen har som alltid de senaste säsongerna varit livlig. Men frågan är om den inte är extrem i år. Arboga lånade Leksandsspelarna Niklas Bröms och Mattias Ritola, som förövrigt var väldigt pigga i IFK och en stark bidragande orsak till Arbogas vägvinnande spel. Leksand plockade dock hem både Bröms och Ritola då dalalaget drabbades av skador. Min gissning är att i varje fall Niklas Bröms snart är tillbaks i Arboga igen. Leksand har nämligen fått tillbaka spelarna som var skadade och det bör bli någon eller flera spelare över som behöver matchträning. På minuskontot finns också Juha Kiilholm som försvann efter att ha varit utlånad gratis till Arboga. Synd, då Kiilholm vart en av de bättre i IFK. Backbristen i Arboga blev ett tag total då först Judd Stevens beslutade sig för att flytta hem till USA och Martin Klintberg träffades så illa av ett skott att han bröt armen. Arbogas svar blev Tobias Åblad som närmast kom från spel i hockeymetropolen Italien. Åblad har uppträtt ganska så fumligt och osäkert sen ankomsten, men till hans försvar så ska det sägas att han bör vara en smula ringrostig då det var ett tag sedan han var på is. Också Johan Alcén lånades in från Brynäs, dock bara i två matcher. När dessa rader skrivs har han alltså redan åkt tillbaks till Brynäs.
Arboga har efter en lång rad med fina matcher och segrar nu fyra raka förluster. Förluster som beror mer på ett bra motstånd än dåligt spel. Oskarshamn och Björklöven borta, Leksand och Rögle hemma talar sitt tydliga språk, och Arboga behöver inte alls skämmas att det inte blivit någon poäng i de matcherna. Tvärtom så var det faktiskt ganska väntat, även om det hade suttit fint med i alla fall någon poäng. Om tre dagar är det dags för ännu än svår uppgift, Rögle borta. Vi får vänta ytterligare ett par matcher innan ett lite mänskligare matchprogram infinner sig. Men på hemmaplan kan Arboga slå alla lag, det ska Björklöven bli varse på fredag.
Arboga har gjort en bra säsong hittills, det är många matcher kvar. Men vi är helt enkelt för bra för att dras med i någon kvalstrid i år. Även om Arboga kommer dala ett par placeringar nu när vi möter idel topplag så ska vi ha i åtanke att mänskligare matcher snart är här. Nu närmast håller vi tummarna för att Niklas Bröms åter drar på sig Arbogatröjan, han får gärna ta med sig någon mer från Leksand. Då blir IFK svårslagna, och de som kan sitta med ett härligt leende när säsongen summeras, ja det ska vara supportrarna till IFK Arboga Hockey.
