Krönika: I år igen?!
Så är vi då mitt i fortsättningsserien och Arboga har äntligen visat vilket otroligt bra lag man har.
Säsongen började minst sagt svagt och det var många sorgsna blickar man möttes av från både supportrar och spelare efter den ena förlusten efter den andra. Men Arboga lyckades på något sätt hanka sig fram och tog några viktiga poäng emellanåt och lyckades undvika sistaplatsen när det var dags för juluppehåll.
Sen började då det hela efter nyår och vi som troget hejar på vårt lag fick se dem spela nio raka perioder utan ett enda mål, medräknat en träningsmatch mot AIK Solna.
Så visst var det med en klump i magen man såg laget närma sig ett kval till Division 1, för ärligt talat, så långt såg det ut att gå.
Men så hände det äntligen, pucken ramlade in och IFK vann en match. Visserligen var det på övertid eftersom man återigen tappat en ledning i tredje perioden, vilket förföljde laget som ett spöke. Men hoppet återvände. Sedan fick vi se ett slaget Troja på hemmaplan och då började man dra på smilbanden igen. Man började så sakta att tro igen.
Så kom det efterlängtade derbyt mot Västerås som alltid varit ett spännande lag att möta. Där såg vi ett IFK vi inte sett på länge, de fullkomligt spelade ut VIK efter noter och VIK:s backar såg ut som rundningsmärken när IFK snurrade runt i anfallszon.
Våra hjältar, vårt kära IFK hade spelat sin hittills bästa period den här säsongen och vi som var där jublade hela vägen hem och kommer säkerligen att göra det ett par dagar till. Det var som ett helt nytt lag på isen som spelade med en otrolig disciplin och med stort självförtroende. Många var dom som sa att VIK spelade dåligt, men verkligheten är att IFK var så mycket bättre.
Det bådar gott och framtiden ser ljus ut. Nu ska man inte ta ut segern i förskott, men visst finns det en hel del likheter med fjolåret. Då var det en bedrövlig försäsong och höst, men så vaknade laget till, vi fick in några nya spelare och plötsligt var vi på god väg till en playoff.
Vi hamnade dessutom där, och det var en riktigt stark bedrift. Nu höll det inte hela vägen och Bofors visade sig vara för starka den gången, men visst var det kul och nu är vi på gång igen.
Håller det då hela vägen till playoff i år? Det är inte omöjligt, här snackar vi hockey och i den sporten kan allt hända. IFK har ett mycket bra lag på pappret och det börjar synas på plan. Kanske inställningen - att ta sig upp i superallsvenskan - inte var den bästa eller ens ett mål, kanske det matchas för hårt på höstsäsongen, kanske slår vi bäst ur underläge.
Jag tror och framför allt hoppas på en fortsättning efter den 26/2 då vi spelar vår sista gruppspelsmatch. Jag ser gärna ett par matcher till mot något/några lag ur superallsvenskan.
Jag tror att det blir som i den nu välbekanta sången, "Det kommer mera, så mycket mera".
Vi har även i år fått några nya spelare, vi fick behålla en otroligt hårt jobbande Daniel Hermansson som jag tycker spelar mycket bättre efter juluppehållet. Vi fick in en ny forward, Alexandr Matveichuk, som inte riktigt fått till spelet ännu, men det tror jag är en tidsfråga bara. Han är skicklig på skridskor och går in på mål direkt vi kommer ner i anfallszon och skapar lägen för våra andra spelare.
Men jag hoppas att det kommer mer även där. Vi har även en till forward, Reine Rauhala, som vi hittills inte sett mycket av, jag fick intrycket av tränarna att han var lite för otränad och behöver jobba upp sig lite innan han platsar.
Sen har vi två stycken väldigt duktiga målvakter, Micke Bohman som gjorde ett kanonjobb mot VIK och spikade igen kassen och det dessutom efter en tid på bänken och sen Martin Eklund som även han är en lovande målvakt.
Så materialet finns, och kämpaglöden finns, och nu också självförtroendet som det varit lite si och så med på sistone. Nu får vi hoppas att laget får vara skadefritt och kan spela ihop sig lite mer. Det har varit ganska mycket turbulens i laget med omflyttningar i femmorna p.g.a. lån från Leksand och många skador i laget. Vi har haft lite för få spelare i truppen och det har märkts så fort vi tappat några spelare p.g.a. skador. Ett antal gånger har vi varit ner på två femmor och det har märkts på spelet som tappat mycket fart.
Till sist vill jag lyfta fram några spelare, utan att för den delen förringa någon annan, men det finns några tongivande i laget och de är lite av våra nyckelspelare;
Robert Wallmark, en väldigt komplett spelare. Här har vi en som utan att göra bort sig skulle ha kunnat ta en plats i elitserien. Han är otroligt spelskicklig och effektiv. Snabb på skridskor och hård i närkamper och med ett målsinne som slår de flesta. Han har dessutom en hel del rutin och det visar han match efter match. En fighter och kämpe som sällan viker ner sig. Passningar slås med säkerhet och hittar nästan alltid rätt, han spelar dessutom väldigt enkelt, håller i pucken när det behövs och släpper den rätt på klubbladet på ett enkelt sätt.
Sen har vi Fredrik Orrsten, också han en spelmässigt väldigt skicklig spelare, oftast starkast när han hamnar i en mot en-situationer och ett friläge missas sällan. Ofta rasslar nätet när Orren är framme och får utmana målvakten och det blir gärna en extra dragning för att det ska vara snyggt. Också han har ett sinne till spelet och placerar sig väldigt bra på isen. Han visar sig gärna och jobbar hårt.
Martin Klintberg - vår lagkapten - lika viktig på plan som i båset. En klippa på backplats som nästan alltid står rätt innan situationen blir en farlighet. Otroligt stark i sargspel och tvekar inte att ta en fight om det behövs. En ledare som vi inte klarar oss utan och dessutom en publikfavorit.
Sen sist men inte minst, Aleksander Semjonov. Ett proffs ut i fingerspetsarna, han har ett öga till spelet som är få förunnat. Väldigt snabb på skridskor, bra balans och väldigt stark i närkamper. Han vrider och vänder med motståndare och dribblar sig ur situationer man inte trodde det skulle gå att komma ur, speciellt inte med pucken i behåll, för att sen dra iväg ett pass mitt på medspelarens klubblad. Det ser oftast alldeles för enkelt ut, och det är nästan alltid en höjdpunkt att se hans puckhantering.
Semlan har haft en hel del otur, då talar vi om målskyttet som inte stämmer. Men det är kanske inte målskytt han ska vara, utan en framspelare, en speluppbyggare och någon som alltid drar på sig minst två motståndare när han finns på plan och skapar ytor för sina medspelare.
Jag vet att många har synpunkter på Semlan som spelare, många som inte tycker han gör sitt jobb defensivt, och att han borde kunna göra mer. Kanske har de rätt, kanske inte. Jag vet att han är en väldigt viktig kugge i Arbogas maskineri och att utan honom skulle vi behöva minst ett par spelare till i Wallmarks klass för att kunna ersätta hans spel. Han är trots allt ett proffs.
Sen finns det många fler spelare jag skulle kunna lyfta fram, men dessa fyra är de som syns mest, och till viss del de vi förväntar oss väldigt mycket av.
Jag önskar till sist alla supportrar en trevlig hockeyvår och hoppas på mycket folk i hallen i fortsättningen.
