Sammanfattning av säsongen 2002/2003, del 3
Här kommer sista delen av Arboga-redaktionens sammanfattning av säsongen.
Vårserien
Juluppehållet är förbi och IFK startar det nya året med två nyförvärv; en landslagsmeriterad ukrainare (Oleksandr Matveichuk) och Reine Rauhala värvas på forwardfronten.
Daniel Hermansson som var hemma i Leksand under uppehållet kommer även han tillbaka till IFK och som det senare ska visa sig komma att stanna resten av säsongen.
Starten var inte lovande och IFK började med två förluster, men så kommer en vändning och IFK tar tre raka vinster. Nu börjar man se en markant förändring i spelet, det defensiva arbetet fungerar mycket bra och målvakten får hjälp av hela laget. IFK är det lag som släppt in minst mål i fortsättningsserien och det är väldigt positivt.
Efter en tid med dåligt självförtroende börjar det äntligen släppa, det har fortfarande inte riktigt gått igång på fyra cylindrar men vi hankade oss fram på tre. Det har sett mycket bättre ut den senaste tiden men fortfarande har laget i sig en hel del i sig som inte kommit fram.
Mot slutet av säsongen så knaprar laget in på täten och blandar sig i årets platser till Play Off på allvar, när så IFK går in för att möta VIK på hemmaplan och har chansen att säkra sin position fick vi se en "lapp på luckan": 1600 åskådare i hallen där merparten förstås är Arboga-supportrar. Men något händer, vi som stod på åskådarplats trodde det skulle bli en ganska enkel match att ta VIK på hemmaplan men återigen blandar sig nerverna i spelet och segrande ur striden går VIK. Då alla matcher den kvällen är slutspelade står IFK, VIK och Nybro på samma poäng och Västerås intog andraplatsen på målskillnad.
Snyggaste målet bjöds vi ändå på. Den nykomponerade förstaformationen, kallad "Ryssfemman", hade allt för svårt att göra mål, men bjöd publiken på tidernas snyggaste mål som gjorts i Arbogas lilla hall mot just VIK. Med klassisk klapp–klapp-hockey spelade de ut VIKs försvar som inte alls hängde med i svängarna.
Dagen efter sparkas tränaren Sergei Joukov, anledningen var bristande coachning i allt för många matcher. Lennart Jansson kliver upp och tar över som huvudtränare för laget och får till sin hjälp den gamle hjälten från IFK, Christer Gustavsson.
Vi hoppades här att det skulle ske en radikal förändring i coachningen som fram till dess varit ganska obefintlig. Att spelet inte skulle förändras direkt förstod vi alla, men det mycket fanns att önska från båset.
Så med kniven mot strupen åkte så laget till Örebro för grundseriens näst sista match. Vi som var där kommer inte att glömma matchen i första taget. Efter ett riktigt bra spel från Örebros sida så leder de efter två perioder med 1-0, och ett hängande IFK åker in för periodvila. Tredje perioden börjar tyvärr som den inte får, HC kniper till och trycker in ett mål i powerplay. Men så fick Lennart fart på gubbarna och inom loppet av fyra minuter petar de in tre mål på raken och helt plötsligt såg det bra ut. Matchen slutar 4-3 till IFK som spelar ut Örebro riktigt bra i sista perioden.
Så fick vi då en ödesmatch - och inte bara en utan tre ödesmatcher. När IFK tar emot Halmstad hemma för grundseriens sista match är det mer än spännande i toppen. IFK, VIK och Nybro ligger på samma poäng och troligtvis skulle den som vinner sin match få en Play Off-plats. IFK och Nybro hade samma läge, antingen vinna med mer än 8-10 mål eller hoppas på att VIK skulle förlora. Efter en rejäl urladdning och ett totalt utspelat Halmstad så stod IFK som vinnare med 7-2 på tavlan, och strax efter vår match är klar meddelas vi att VIK och Nybro båda förlorade sina bortamöten. IFK Arboga tog sig än en gång till Play Off.
Vägen till Play Off 2
Ja, Arboga lyckades med bedriften att slå ut Bofors i två raka matcher. Inför returmötet i Karlskoga hade Bofors ett gyllene läge då de ledde matchen ganska klart. Men så sköt en Bofors-spelare sönder plexiglaset bakom Bohman och en ofrivillig paus var ett faktum. Denna paus utnyttjade IFK till det bästa och ett helt nytt lag kom ut på isen och fullkomligt spelade ut Bofors som mest fick stå och titta på medan bortalaget gjorde mål efter mål. Självklart satte detta sig på nerverna hos Bofors och de sista tio minuterna var det ett jagande och pressat BIK som i princip gav IFK segern genom att sluta spela hockey.
Så Arboga har skrivit ny hockeyhistoria genom att ta sig hela vägen till Play Off 2 där vi ska möta Skellefteå AIK.
Resan till Skellefteå
Resan gjordes möjlig då Christer Haglind, på eget initiativ, gick in och sponsrade bussen som tog oss till Skellefteå. Resan startade klockan 21 från "Gårn" och tog cirka 13 timmar (med många ofrivilliga stopp). Vid tiotiden på fredagsmorgonen hälsade vi på grabbarna när de hade en isträning, och det var en hel del flin som mötte oss supportrar när vi stod på läktaren och sjöng - nio timmar före match!
PÅ kvällen var det så dags, och det blev en mardrömsstart. IFK hängde med i cirka 2-3 minuter, sedan satte SAIK punkt i matchen och började spotta in mål. Det såg ut som ett Division II-lag som försökte stå emot SAIK, och matchen slutade också 10-2. Det här var den största förlusten någonsin i IFK:s allsvenska historia.
Dagen efter hade vi lite tid att se på staden och träffa några supporters från Skellefteå och en massa andra personer som uppskattade vårt långväga besök. Från Hotellet hördes det konstant sång från fönstren som de flesta Bogabor hade öppna. Sedan kom den stora dagen då Arboga ska visa att vi inte är så dåliga som första matchen visade. Arboga kom in på isen med ett taggat lag och en storspelande målvakt som plockade det mesta som kom i hans väg. Arboga tog ledningen och förde matchen i två perioder innan tröttheten gjorde sig synbar på våra blå/vita gossar. De började dra på sig mera utvisningar och ibland helt onödiga sådana och detta medförde att Skellefteå kom in i matchen och kvitterade till 2-2.
Sedan tog Skellefteå mer eller mindre över matchen och förde den med ett rungande tempo, som IFK fick vissa problem med att hänga med i. Utvisningarna blev fler och det tröttade självklart ut spelarna som fick jobba kopiöst för att få låna pucken i 4-mot-5-spel. Mot ett så bra lag som SAIK så går det inte att ta så många utvisningar, och inte så sent in i matchen.
Så med facit i hand så vinner SAIK detta ganska rättvist. Visst, IFK stod emot bra, men utvisningarna gjorde allt för mycket.
Med denna säsong i bakhuvudet så åkte ett mycket trött gäng hem efter en lång men mycket rolig säsong. Trots allt var detta den bästa säsong IFK presterat.
Tränarna Sergei Joukov och Lennart Jansson ska ha beröm för sitt gedigna arbete under säsongen och Lennart tillsammans med Christer Gustavsson för detta underbara Play Off-äventyr.
Vi riktar även ett stort tack till IFKs ledning och organisation med Ulf Rydin i spetsen för samarbetet denna säsong och vi hoppas kunna förbättra detta till nästa år.
Vi önskar härmed IFK lycka till med lagbygget och ser fram emot att kunna rapportera om detta framöver.
