Arboga kan ta sig till Play Off
Sammanfattning av grundserien 2004 och några rader om Arbogas chanser i Fortsättningsserien.
Lagbygget inför säsongen
IFK började sakta men säkert bygga årets trupp. Klubben behöll de bästa spelarna från förra årets upplaga. Det handlade om bland annat Micke Bohman, Robert Wallmark, Mikael Holmqvist, Johan Svahn (som tyvärr är långtidsskadad på grund av ett dåligt knä). Andreas Haglind deklarerade för övrigt tidigt att han inte tänkte fortsätta som aktiv spelare, utan satsa på sin karriär istället.
IFK:s skulder var ett stort problem inför denna säsong. Många trodde att IFK skulle degraderas. IFK hade gjort upp en plan med Arboga kommun om ett lån och en eventuell avbetalning. Många klassade detta som ett nytt lån/bidrag och att det skulle läggas på skuldkassan, men med ett bra avtal och efter många turer så gick IFK ekonomiska fråga igenom och klubben klarade elitlicensen till denna säsong.
Arboga jagade en bra tränare som ersättare till Morgan Svensson och Lennart Jansson som inte fick fullfölja sina kontrakt med klubben. I slutet av förra säsongen så blev båda sparkade från klubben. Ersättare blev som bekant Nicklas Johansson, en tidigare IFK-spelare som gjorde en hygglig insats. IFK lyckades till slut knyta till sig en mycket kompetent tränare i Ulf Weinstock som tillsammans med Nicklas Johansson skulle träna IFK och många höjde en aning på ögonbrynen när de slog upp morgontidningen - nyheten fick mycket uppmärksamhet på förstasidan. Ingen kunde undgå att se att IFK ville vara med i leken i Allsvenskan på allvar även i år.
Inte nog med att vi fick kontrakt med "Uffe", han lyckades även ta med sig tre lovande spelare från sitt gamla lag som han tränade i Norge. Det handlade om Anders Bastiansen (en landslagsspelare), Christian Dahl Andersen (som av personliga skäl åkte hem till Norge igen i ett ganska tidigt skede, vilket var synd i och med att han tillförde mycket) och sist men inte minst René Böe. Dessa skulle bilda en bra grund tillsammans med de gamla trotjänarna i IFK:s gamla lag.
"Uffe" bestämde sig tidigt för att ge de unga spelare chansen att se hur det är att spela allsvensk hockey. IFK samlade in sina spelare som var utlånade runt om i Sverige och hade gått bland annat hockeygymnasium. Dessa unga spelare var Nisse Thebo, Erik Franzén och Jens Johansson. Sedan värvade man ytterligare några unga spelare som Nicklas Westerlind, Alexander Sundqvist och Tomas Ling. Dessa utgör en del av den unga generationens IFK. Det var bra att låta dessa spelare få chansen att spela matcher och komma in i matchtempot. Vi fick även låna en lovande ung back från Södertälje i form av Johan Berggren.
Sedan kryddades laget med Daniel Hermansson som tidigare spelat i IFK och gjorde stor succé när han var här.
Vidare bytte Arboga Ishall namn till Sparbanken Arena.
Grundtruppen var spikad i stora drag och IFK satsade återigen på en liten tunn trupp som skulle fyllas på under säsongens gång. De första utlandsvärvningarna kom den 22 september då serien började. Det handlade om två ryska spelare som fick try out-kontrakt, spelare med ganska fina meriter. Vadim Sharifijanov, som har spelat både i AHL och även NHL, var en av spelarna. Backen Andrei Kozyrev, som också spelat i AHL, var den andra. Dessa spelare lockade en del extrapublik och gav IFK en hel del värdefull uppmärksamhet. Många i Arboga var nyfikna på dessa spelare som man bara läst om i tidningar och så vidare. Hur var de som spelare? Ingen hade så stor koll på dessa pjäser.
Man sökte fakta på olika hockeysajter och läste om spelarna i diverse forum. Det enda man fick ut av det var att de inte var några direkta poängmaskiner utan mer defensiva spelare. Andrei hade provspelat med Mora, men inte lyckats att ta en plats i det laget, så han fick chansen att försöka slå sig in i IFK:s trupp. Ryssarna lyckades dock inte övertyga ledningen om att de skulle ha ett kontrakt, utan de fick resa hem igen. Nya spelare togs in i laget senare under serien, det handlade om två mycket kompletta hockeyspelare: Gregijs Pantelejevs, en NHL-meriterad lett som spelar i det lettiska landslaget tillsammans med IFK:s storstjärna Alexander Semjonovs. Den andra var Jonas Finn-Olsson, en landslagsmeriterad före detta-Västerås spelare som spelat många säsonger med VIK, utan att få något nytt kontrakt den här säsongen. Västerås ville ha pengar för Jonas, men eftersom han inte har något kontrakt med VIK så fick klubben inte några pengar för honom.
Grundserien
IFK inledde serien med en enkel seger mot Uppsala på hemmaplan. Arboga fick bekänna färg snabbt när man begav sig till Leksand. IFK fick spela en mycket defensiv hockey och inkasserade säsongens första förlust mot LIF med 3-1. Sedan radades förlusterna upp på rad, hela tre stycken blev det innan vi lyckades vinna borta mot Boden. Sedan blev det förluster igen och laget var helt under isen. IFK hamnade i botten av tabellen och det såg mörkt ut, men efter ett trendbrott så klättrade vi upp en bit i tabellen. Det dröjde fram till den 29 oktober innan vi fick den första dubbelsegern. Arboga spelade upp sig i slutet innan juluppehållet och var med på en sjätte plats som bäst, men efter några snöpliga förluster mot Almtuna så tappade IFK mycket viktig mark och tappade två placeringar. Arboga blev svårt skadedrabbade och fick spela matchen mot Sundsvall och även matchen mot Björklöven med endast nio (!) spelare. Trots detta lyckades man vinna dessa två viktiga matcher. Förlusten kom sedan mot VIK där IFK klappade ihop totalt och inte alls var med i matchen efter den godkända första perioden. I matchen därpå hade vi avgörandet i vår hand i kampen om det skulle bli Bofors eller VIK i Superallsvenskan. Arboga skakade Bofors i hela matchen, men i slutet så fick de ett turligt mål. Många som såg matchen säger att det skulle vara en Bofors-utvisning i förstaläget då en spelare sonika rammar Ling i målet och sedan var det ju bara att lägga in pucken i tom kasse.
Det blev Bofors som tog sig till Superallsvenskan och enligt mig är det laget som har mest att göra i den serien. VIK får visa vad de går för i Fortsättningsserien och är givetvis favoriter, men Play Off-platsen är på intet sätt given. VIK kommer få en hel del konkurrens av till exempel Sundsvall. Arboga har vi stora förhoppningar på och Play Off är realistiskt, men det blir förstås tufft, som jag ser det kommer det stå mellan VIK, Arboga och Sundsvall. Alla dessa lag är bra och har ett eget spel. Jag tror inte på lag som Almtuna, Team Uppsala, Teg och Boden. Piteå får dock inte räknas bort, de kan vara med i toppstriden och har visat att de är ett lag att räkna med.
Arboga har för övrigt förstärkt truppen inför Fortsättningsserien. Det handlar om Snorre Hallen från Nyköping och en Arboga-bekanting som lånas ut igen av Leksand. Det handlar om Johan Olsson som har varit ordinarie i Leksandstruppen fram till nu när de toppar till laget för att kunna nå Elitserien.
