Krönika: Silly Season so far
Som vanligt har Brynäs värvat många nya spelare. För andra året i rad är det främst unga spelare som värvas. Senast i raden är den slovenske keepern Kristan, som är en ruggig chansning.
Som vanligt har det varit stor omsättning bland spelare i Brynäs. Många spelare har kommit in / ut och det är ännu inte över.
Det senaste nyförvärvet är som vi alla vet målvakten Robert Kristan. En 23-årig sloven som visserligen har spelat juniorhockey i Nordamerika, men aldrig seniorhockey utanför det lilla hockeylandets Sloveniens gränser.
- Chansning, sa Bill.
- Chansning, sa Bull.
Kristan blev vald till årets målvakt i den slovenska ligan 2004/2005, men blev det tydligen inte förra säsongen. Något märkligt. Men han fick hur som helst spela väldigt mycket för sitt land i VM. I Lettland storspelade Kristan framför ögonen på såväl Leif Boork som Michael Sundlöv och man behöver väl knappast vara något större snille för att lista ut att storspelet i VM innebar ett elitseriekontrakt för Kristan.
Här i Sverige brukar vi säga att VM är ett skyltfönster till NHL. I de mindre hockeynationerna kan det uppenbarligen vara ett skyltfönster till andra ligor, såsom Elitserien i Kristans fall.
Det som oroar angående Kristan är att han kan ha haft en formtopp just under VM. Hur han är under en längre tidsperiod är betydligt svårare att säga, då han omöjligtvis kan ha satts för några prov i den slovenska ligan som kan jämföras med vad som komma skall i Elitserien.
Jag tror dock inte att Kristan kommer att vara lagets förstamålvakt i vinter. Det blir förmodligen Moraförvärvet Daniel Sperrle som står merparten av matcherna. Sperrle beskrivs som en reflexsnabb målvakt med hög högstanivå, men lite väl låg lägstanivå. En aning ojämn alltså. Men ojämnheten är något som de flesta målvakter, även Johan "Honken" Holmqivst, har problem med.
Sperrle & Kristan kan räkna med att få bättre backhjälp än vad Honken & Korhonen fick förra säsongen.
De nya backarna är klart bättre än de som har lämnat skutan. Nick Angells har fina offensiva egenskaper och är precis som Tommy Sjödin högerskytt. Därför bör Angell kunna avbelasta lagkaptenen en hel del, då tänker jag främst på spelet i powerplay.
I och med Angells ankomst känns Daniel Johansson mer överflödig än någonsin, men ett han fick ett tvåårskontrakt tyder starkt på att klubben tror på honom även i framtiden.
Peter Nolander är ingen stjärna, men om man jämför honom med exempelvis Martin Öhrstedt, så tror jag att Brynäs har bytt upp en smula.
TPS-Åboförvärvet Antti Hulkkonen är en potentiell nyckelspelare i det defensiva spelet. "Hulken" kommer att vara stabil och skräckinjagande i defensiven som den skickliga tacklare han sägs vara.
Provspelande Daniel Ström beskrivs av Boork som en åkstark back, men jag tror att det nog ska ganska mycket till för att han ska knipa en ordinarie tröja i Brynäs. Ett kontrakt är däremot fullt realistiskt för Ström.
Sistaårsjunioren Linus Morin är egentligen fullt kapabel för elitserien, men min gissning är att han tvingas stå på återväxt ett år till med tanke på den stora backmängden i truppen. Juniorerna Marcus Götz och Jonathan Carlsson sommartränar med A-laget, men kommer troligtvis att spela mest med J20-laget i vinter.
Ännu en gång startar Brynäs en säsong utan någon självskriven målskytt. Mathias Månsson har potential att bli en som gör 15 eller fler mål varje säsong, men är det inte ännu. Och det är just ordet - potential - är symboliskt för Brynäs anfallsbesättning.
Det finns nämligen potential i massor. Johannes Salmonsson har länge varit en av de allra bästa svenskarna i sin ålderskull, Richard Gynge har slagit J20-poängrekord och Sebastian Karlsson lirade för Tre Kronor i senaste JVM. Utöver dessa 19-20-åringar finns mängder av 80-talister som ännu väntar på sina genombrott på elitserienivå.
Förra säsongen fanns det stundtals tendenser i Daniel Hermanssons spel som indikerade på att han kan få ett genombrott och göra runt 20-25 poäng. Det är givetvis ett optimistiskt tänkande, men långt ifrån omöjligt.
Två spelare som med allra största sannorlikhet hade tagit ytterligare kliv nästa säsong är Jonas Almtorp och Daniel Widing. Den sistnämnde underpresterade förra säsongen rent poängmässigt och har kapacitet för betydligt fler poäng än vad han lyckades åstakomma under Brynästiden.
Sparkapital har med andra ord försvunnit. Förlusterna av de båda innebär även att nästan alla lagets fysiska forwards har försvunnit, då inkluderar jag förlusten av tacklingsbesatte Antti Aarnio som ju stack hem till Finland under pågående säsong.
Min gissning är att Brynäs signar en till forward. Möjligtvis två om det bestäms att Gynge ska lånas ut till någon klubb i Hockeyallsvenskan, men jag utgår ifrån att han stannar, även om jag inte direkt baserar det på någon konkret fakta.
Den sista forwarden ska helst vara fysiskt och målfarlig. En riktig powerforward med andra ord. Men vart hittar man sådana?
En nordamerikansk galning med näsa for mål borde gå att hitta i NHL. Men å andra sidan kan det gå åt skogen rejält. Bofors trodde exempelvis att man hade hittat ett riktigt fynd i backgalningen Kyle Rossiter inför förra säsongen, men efter matchstraff i flera träningsmatcher(!) och vägran att lyssna på lagets taktik med anledning av att han ansåg sig stå högre i rang än resten av laget, gjorde Bofors det enda rätta och sparkade jänkaren. Som tur var kunde Bofors dock glädjas åt att ett amerikanska nyförvärv från den norska ligan gjorde stor succé - jag syftar såklart på Nick Angell...
Spelarmarknaden är med andra ord en stor djungel och det gäller att ha rejäl koll på spelarna, vilket inte alltid är det lättaste. Förutom rent sportsligt måste man veta att spelaren ifråga inte har en skruv lös ( läs Rossiter ).
En spelare som egentligen borde vara som gjord för uppgiften är Jens Karlsson. Han backar aldrig ur en närkamp och han är hyfsat målfarlig. Dessutom har Brynäs som bekant signat brorsan Sebastian och värt att notera är även att Jens är 82a, en ålderskull som Brynäs gillar. Den assisterande tränaren Thomas Thelin figurerade i pojklandslaget under tiden som 82-kullen var i den åldern.
Almtunas Marcus Jonasén är en riktig ett fysiskt praktexemplar, men 22-åringens åtta mål på 37 matcher i fjolårets Hockeyallsvenska imponerar inte. Jonasén är helt klart rätt spelartyp och har goda möjligheter att lyckas i Elitserien i framtiden, men frågan är om han är mogen för uppgiften redan nu. Förmodligen gjorde han rätt som kritade på för ett år till med Almtuna.
Bofors Daniel Wessner, som nyligen nobbade Moras tryout-erbjudande, kanske vore nåt. Wessner kan spela såväl forward som center och är en riktig tuffing. En riktig retsticka.
Och nej, självklart kan ingen skriva en krönika som berör Brynäs utan att nämna Nicklas Bäckström. Han är grym och blir bara bättre hela tiden. Man får passa på att njuta av hans spel nästa säsong - sen bär det ju av till NHL och då kan det ta evigheter innan vi får se honom spela för Brynäs igen.
Värvningarna av alla juniorlandslagsspelare verkar ha gjort att Brynäs egna J20-spelare har hamnat i skymundan, åtminstone forwards. Kim Sunna och Johan Alcén är fortfarande lika lovande som innan värvningarna och de måste bara testas på allvar i nästa säsongs elitserie.
Sebastian Erikssons hattrick i en träningsmatch mot ett SM-Liigalag är svårbedömt, men det tyder onekligen på att killen kan lira hockey. Där har Brynäs en trio av egna J20-spelare som mycket väl kan vara ordinarie i A-laget inom ett par år.
Bäckström och Sebastian Eriksson är centrar. Det är även Micke Lind, Sebastian Karlsson och Mads Hansen. De tre sistnämnda omges tyvärr av idel frågetecken.
Lind har haft skadeproblem och ljumskar kan som vi vet djävlas rejält.
Det faktum att Karlsson inte lyckades göra en enda poäng på 40 matcher i Frölunda ( som är ett betydligt starkare lag än Brynäs ) gör åtminstone mig en smula oroad.
Och Hansen kan inte beskyllas för att ha varit någon dominant precis i Oskarshamn för ett drygt år sedan - hur mycket kan man utvecklas under ett år i Norge?
Centersidan är som alltså relativt svag för tillfället. Frågan är ändå vad det leder till i slutändan. Det behöver ju nödvändigtvis inte innebära något negativt.
Blir det akutinhopp för Björn Danielsson även nästa säsong eller får Sebastian Eriksson sitt genombrott på elitserienivå...?
