Krönika: Passiv Brynäsledning
Säsongsupptakten har varit minst sagt dålig för Brynäs. Ledningen har sparkat Leif Boork men de räcker inte. En ny huvudtränare och förstemålvakt måste till om laget vill undvika kvalserien.
För oss Brynäsfans har hösten hittills mest inneburit besvikelser. Försäsongen gav oss förhoppningar men när väl serieallvaret började tog det roliga slut. Vid landslagsuppehållet efter 17 omgångar ligger Brynäs på kvalserieplats med bara 18 poäng. Varför har det blivit så och vad måste till för att få en förändring?
Viktigaste skälet till att vi nu slåss i botten av ES är naturligtvis Leif Boorks experiment med en satsning på bredd och stor trupp. Av olika orsaker gick inte detta hem och Boork fick sparken eftersom han satsat allt sitt förtroendekapital på detta. Brynäs ledning gjorde det enda rätta i den situation man då befann sig i. Samtidigt lät man de av Boork handplockade assistenterna ta över tränarrollen. Två av de tre ledare som varit delaktiga i att Brynäs låg sist i tabellen fick alltså ledningens förtroende att vända ett närmast hopplöst läge. Brynäsledningen gjorde det som i de flesta klubbar borde vara en kortsiktig till en permanent lösning. Någon Östblom & Thelin-effekt att tala om har vi heller inte sett så här långt. Vi ligger fortfarande i tabellens botten eftersom alla andra lag som också gått dåligt i början försökt få till ett trendbrott på olika sätt. Några har rensat luften med ett uppriktigt snack och andra har tagit in starkare tränarnamn.
Brynäs ligger fortfarande på kvalplats och ledningen har överlåtit ansvaret på spelare och assistenter. Det är ett utsatt läge och två relativt orutinerade tränare har fått uppdraget att lyfta laget från botten till slutspel. Om Brynäsorganisationen ser det här är som en lösning för hela säsongen så riskerar den att än en gång få genomföra ännu ett tränarbyte. Jag hoppas att jag har fel men troligen är det bara en helt ny tränarstab som kan åstadkomma ett rejält trendbrott. Därför hoppas jag också att Sundlöv & co just nu febrilt jobbar på en annan och mer långsiktig lösning på tränarfrågan. I mina ögon behövs inte en Wikegård eller Bäckman som gormar och skriker eller någon gammal Brynässpelare. Sansade och erfarna hockeyprofiler av typen Mats Waltin eller Stephan Lund tror jag skulle passa bättre. Den nye tränaren måste kunna vinna spelarnas förtroende genom sina erfarenheter från andra klubbar och genom sin personlighet.
En ny målvakt måste också till om Brynäs ska kunna slåss om en slutspelsplats i fortsättningen. En stabil förstemålvakt kan ensam vända både matcher och negativa trender. Ett bra exempel på det är Stanas inträde i Linköping förra säsongen. Ingen av Sperrle och Korhonen kan ensam lastas för tabellplaceringen men bådas räddningsprocent och självförtroende kan inte vara på topp i detta läge. Därför är det bättre att ta in en hungrig och spelsugen målvakt som tidigare visat att han duger som förstemålvakt. Det skulle kunna vara någon som inte spelat så mycket i sin nuvarande klubb eller som blivit över i ett NHL-lag. Jag tänker på spelare av typen Joel Gistedt i Frölunda och Erik Ersberg i AHL, det vill säga spelare som tidigare prövats i landslaget men som i år inte fått särskilt mycket speltid eller som kanske vill börja om karriären i Europa. Det finns säkert också andra som mer eller mindre direkt skulle kunna hoppa in som förstemålvakt och lyfta laget med ett säkert målvaktsspel.
På min önskelista under landslagsuppehållet står alltså ett nytt tränarnamn och en ny förstemålvakt. Sundlöv och de andra i Brynäsorganisationen tycker kanske att det blir för dyrt. Men det får ställas mot de intäktsminskningar som följer med att ligga i botten under en hel säsong och de sportsliga risker som är förenade med spel i kvalserien till våren.
