Lagbanner

Krönika: Skrota Brynäshjärtat

Brynäs har gått från folkrörelse till affärsverksamhet. Trots det rekryteras medarbetare utifrån gamla folkrörelseideal där ett brynäshjärta fortfarande är den främsta meriten. För att undvika framtida affärer måste dock anställda i Brynäs ha de professionella egenskaper som en affärsverksamhet kräver och helst sakna de känslomässiga kopplingarna till klubben som ett brynäshjärta innebär.

För en vecka sedan meddelades i lokaltidningarna att Brynäs klubbdirektör Kent-Åke Eriksson slutar med omedelbar verkan. Det spekulerades i att hans trassliga privata ekonomi och att den avhoppade styrelseledamoten Jan Reanders öppna brev fått honom på fall. Enligt lokaltidningarna så blev det en affär för mycket.

Det är inte förvånande att det är just inom Brynäs som det dyker upp ännu en affär. Fler lär följa om man inte funderar över varför detta händer. Orsaken finns inom själva föreningens sätt att organisera sig och de kriterier som används för att rekrytera folk till föreningen. Under 2000-talet har föreningen gått från en organisation som baserades på folkrörelseideal till en organisation där affärsmässighet är första prioritet. Tidigare utgjordes fundamentet i Brynäs av ett stort antal ideellt arbetande medlemmar som tillsammans med några välvilligt inställda sponsorer skapade intäkter till föreningen. Nu ligger huvudansvaret för att skapa allt större intäkter på ett antal avlönade tjänstemän vilka driver en evenemangsarena och ett elitlag. Problemet är bara att rekryteringen till alla poster inom Brynäs har gjorts utifrån de gamla folkrörelseidealen. Vid nya tillsättningar har alltid framhållits att personerna har ”ett stort brynäshjärta”. Så var det en viktig anledning till att Kent-Åke Eriksson fick jobbet som klubbdirektör. Både hans och sportchefens främsta merit var det stora brynäshjärtat.

När Brynäs var en folkrörelseorganisation var det viktigt att de som jobbade ideellt i föreningen hade ett stort brynäshjärta. Det var en garanti för att folk på ett engagerat sätt jobbade för föreningen. Nu när Brynäs är en ren affärsverksamhet behövs inte längre den typen av garanti. Nyckeluppgifter kan skötas av anställda medarbetare med bra lön och goda villkor. Så fungerar det i all affärsverksamhet. Professionella tjänstemän som kan sin ekonomi och sin sportverksamhet är vad som krävs i den affärsverksamhet som Brynäs numera bedriver. Ett brynäshjärta kan till och med vara ett hinder som skymmer sikten vid svåra ekonomiska avväganden. Sundlöfs satsning på Boorks riskprojekt med rekordstor spelartrupp är nog ett bra exempel på detta. Därför måste framtida rekryteringar, som en ny klubbdirektör, göras av folk med specialkompetens inom området och inte av folk vars främsta merit är ett stort brynäshjärta. Målet måste vara att hitta en person med de bästa meriter som finns oavsett tidigare idrottsbakgrund och färg på hjärtat. För en sådan person måste Brynäs betala ett marknadspris, precis som alla andra kommersiella företag. Anställda inom Brynäs ska ha bra betalt och förväntas sköta sitt jobb på ett professionellt sätt. Då är det lättare att ställa tydliga och rimliga krav på dem eftersom man inte behöver räkna in brynäshjärtat som en förmildrande omständighet. Bedömningen av deras prestationer kan göras utifrån strikt affärsmässiga grunder.

Till sist undrar jag om Brynäs verkligen behöver en KLUBBdirektör, plus en FÖRENINGSordförande och en SPORTchef? Vad är skillnaden i arbetsuppgifter och går de att fördela på ett vettigt sätt? Det kanske räcker med en styrelseordförande och en general manager plus utvecklingschef som Frölunda nu är inne på? Oavsett vilken organisatorisk lösning Brynäs väljer är det definitivt dags att stryka brynäshjärtat bland urvalskriterierna nästa gång man anställer en ledande tjänsteman. Bästa förutsättningarna att göra ett bra jobb har den med de bästa professionella meriterna och som samtidigt saknar känslomässiga bindningar till affärsverksamheten Brynäs!

Stig Sörling2008-01-15 20:11:00
Author

Fler artiklar om Brynäs