Krönika: Katastrofalt läge kräver mirakel
Brynäs formkurva pekar neråt och publiken sviker. Laget måste få till ett trendbrott under de sista elva omgångarna för att rädda sig kvar i ES och därmed också ekonomin. Experimentet med den rekordstora truppen är en kostsam erfarenhet men vi lever fortfarande på hoppet om ett mirakulöst trendbrott.
Med elva omgångar kvar av grundserien är läget minst sagt besvärligt för Brynäs. Föreningen är inne i en negativ trend i alltför många avseenden. Laget ligger på kvalplats, formkurvan pekar neråt, publiken börjar svika, ekonomin är inte den bästa, klubbdirektören har fått sparken och spekulationerna har börjat om att spelare är på väg till andra lag. Som en extra krydda till allt det här kommer påhopp från Hockeykvälls expert. Kan läget bli värre? Ja det vet vi kanske den 8 mars när serien är slutspelad.
Katastrofal trend
Brynäs har under de sex senaste matcherna bara tagit två poäng av 18 möjliga. En dålig utdelning för ett lag som kämpar för sin existens. Utdelningen är ännu sämre om man tar i beräkningen att fyra av matcherna har spelats i Läkerol Arena. De här fyra matcherna har resulterat i en målskillnad om 10-18, det vill säga att på hemmaplan har man släppt in nästan dubbelt så många mål som man gjort framåt. Trenden mellan den 19 januari och den 2 februari med en bara en overtime vinst på bortaplan och fyra hemmaförluster är katastrofal. Statistiken för de 16 matcherna mellan landslagsuppehållen är inte bättre för Brynäs del. Laget har enligt Hockeyligans statistik bara tagit 17 poäng och med det är man näst sämst. Alla Brynäs bottenkonkurrenter, utom Mora, har under perioden tagit betydligt fler poäng. Södertälje har plockat 26, Skellefteå 22 och Luleå 21 poäng. Allt detta från december till slutet av januari när transferfönstret fortfarande var öppet. Jag vet att många supportrar tidigt såg trenden och hoppades på någon form av agerande från sportchefen. Med 18 insläppta mål på de fyra senaste hemmamatcherna är det inte konstigt om en stabil förstemålvakt stod överst på önskelistan.
Dålig ekonomi
Nu kan sportchefen alltid försvara sig med att det inte fanns några bra målvakter på marknaden. En fanns bevisligen eftersom bottenkonkurrenten Luleå värvade Jere Myllyniemi. Ett annat försvar för att inte värva är naturligtvis att Brynäs saknar pengar. Det blir så när man går in i säsongen med en rekordstor trupp. Allt ekonomiskt handlingsutrymme är från början intecknat genom experimentet med 28-30 spelarkontakt. Innan transferfönstret stängde måste sportchefen därför sanera ekonomin genom att banta spelartruppen. Han kortade lönelistan genom att få bort Daniel Johansson och Lars-Erik Spets och genom att permanenta utlåningen av Johannes Salmonsson, Sebastian Karlsson, Rickard Gynge och Linus Morin. Den enda slutsats man kan dra av det är att truppen i slutet av januari bantades till den storlek den skulle haft redan i september. En sportchef med ekonomiskt ansvar borde ha insett detta redan då.
Hockeyligans statistik visar att ES har fortsatt fina publiksiffror. Nästan alla lag har ökat sitt snitt eller ligger på samma nivå som förra året. Ett enda lag har en helt annan trend och visar på en kraftig minskning. Brynäs har på de hittills 22 spelade hemmamatcherna ett snitt om 5967 åskådare vilket är en minskning med 13 % jämfört med förra säsongen. Samma statistik visar också att beläggningen i Läkerol Arena är 71,9 %. Det innebär att i snitt nästan 30 % av platserna är lediga och att ytterligare cirka 2300 biljetter skulle kunna säljas till varje match. En grov uppskattning är att intäktsbortfallet ligger i storleksordningen 200 000 till 400 000 kronor per match. Ledningen för Brynäs kan alltså skylla den ansträngda ekonomin på vikande publiksiffror. Varför sviker då publiken i Läkerol Arena och inte på de andra arenorna? Den självklara förklaringen är naturligtvis att de sportsliga framgångarna uteblivit. Inbitna fans, både med och utan seriebiljetter, lever på hoppet om en vändning och går match efter match. Däremot kanske inte de sista 3000 som behövs för att fylla arenan vill betala upp till 250 kronor för den magra underhållning som Brynäs hittills bjudit på. Wikegård menar att Gävlepubliken borde leva på drömmar och sluta vara så kräsen. Det kanske ligger nåt i det, men ibland är det svårt att betala 250 kronor för att få sitta i Läkerol Arena och drömma om något bättre.
Framtiden
Nu kommer också tidningsrapporter om att många klubbar redan nu börjar se om sitt hus genom att förlänga kontrakten med de spelare som de vill ha kvar. Från Brynäs hörs ingenting och det har säkert sin förklaring i klubbens osäkra läge. Vem vill förlänga ett kontrakt med en klubb som kanske hamnar i kvalserien och kanske åker ur ES? Enligt Brynäs hemsida går 14 av spelarnas kontrakt ut den här säsongen. Föreningen har redan visat Gynge, Karlsson, Salmonsson och Morin att man inte satsar på dom. Av övriga kontrakt som går ut så borde några vara intressanta för andra klubbar. Kvällstidningarna spekulerar till exempel om att Timrå är intresserade av Mathias Månsson. Ett säkrare tips är dock att han hamnar i Färjestad. Jag tror tyvärr att riskprojektet med rekordstor spelartrupp har fått sådana ekonomiska effekter att Brynäs får mycket svårt att förlänga kontrakten med de spelare som man vill behålla. Ett rimligt scenario är att sportsliga motgångar och en dålig ekonomi gör att tuppen kommer att självsaneras till nästa säsong. Attraktiva spelare försvinner och billiga spelare tillkommer. Allt bara för att en sportchef lät sig övertalas att göra ett socialt experiment med en rekordstor trupp.
Till sist: I det besvärliga läge som Brynäs nu befinner sig i är det lätt att söka tröst i gamla klyschor. Trender är för att brytas och hoppet är det sista som överger oss och därför tror vi på en mirakel vändning under de sista elva omgångarna. Av 33 möjliga poäng tar Brynäs 20 och av bara farten hamnar vi i slutspel. Väl där kan allt hända (ännu en klyscha)!
