”Jag tröttnar aldrig på ishockey”

Snittåldern i Brynäs är strax under 25 – lagkaptenen Andreas Dackell fyller 37 i december. ”Gammal är äldst” brukar det heta, och guldhjälten från 1993 är fortfarande en av Gävlegängets viktigaste spelare. – Till sinnet känner jag mig som 22, säger Andreas till SvenskaFans.


Namn:	Andreas Dackell
Född:	1972-12-29, Gävle
Längd:	178 cm
VIkt:	86 kg
Position:	Ytterforward
Styrka:	"Jag är en 'allround lagspelare' om jag får säga det själv"
Svaghet:	"Gör för lite mål, jag är lite för ineffektiv"

– Slå dig ner, säger Andreas Dackell och brer ut sig i den röda soffan i Brynäs kansli.
   Jag slår mig ned, utan att känna mig det minsta nedslagen, samtidigt som ”Dacke” påkallar förbigående marknadschefen Sven Engwalls uppmärksamhet.
   – Tjena, Sven! Nu vet du, nu ska jag bli intervjuad av SvenskaFans, säger han och ler spjuveraktigt, gnider händerna mot varandra.
   Sven skakar på huvudet och vänder sig till mig.
   – Stryk honom medhårs; annars får du inte ut någonting av den filuren.

Jag antar att Sven Engwall var ironiskt, för Andreas Dackell är minsann inte svår att handskas med – även om han kanske är en ”filur”. Brynäs lagkapten sprider harmoni omkring sig. Han har ständigt ett leende på läpparna och skämtar med allt och alla.
   – Jag är väl sådan som person. Jag är inte den som gnäller och ser negativt på saker och ting; jag vill att människor ska vara glada, säger Andreas.
   Om du sammanfattar dig själv med tre ord – hur låter det då?
   – Utåtriktad, positiv … bra kompis. Det blev visst fyra ord.

Det blev totalt åtta säsonger i NHL, bland annat i Ottawa Senators. "Jag snackar fortfarande med Alfredsson då och då", säger Andreas.

Redan som 15-åring fick Dackell vara med och träna med Brynäs a-lag. Medan vissa ungdomar snarare hängde med en annan sorts a-lagare, surrade han omklädningstugg med stjärnor som ”Masken” Carlsson och Anders Gozzi.
   – Det betydde nog mer än man kan ana. I den åldern händer det så mycket i livet och då är det otroligt viktigt att hålla fokus på rätt saker. Jag hade turen att inse det tidigt, säger Andreas.
   Som 20-åring slog han igenom på allvar i Brynäs-tröjan, och som 20-åring kom också den största framgången med Gävles stolthet. Brynäs låg under i finalserien mot Luleå 1993, men lyckades till slut få till en avgörande match. Och där klev en viss yngling fram.
   – Jag gjorde två mål och vi vann med 3-1. Det kommer jag aldrig att glömma, en helt otrolig känsla.
   Året därpå var Dackell med i OS-truppen som vann guld i Lillehammer 1994. Det, tillsammans med SM-tecknet, värderar han alltjämt högst på sin digra meritlista. Eller vänta nu…
   – Hela NHL-äventyret slår faktiskt lika högt. Enda sedan barnsben har min dröm varit att få spela i NHL, och den drömmen gick i uppfyllelse.

Facit blev 613 NHL-matcher i Ottawa respektive Montreal, fördelat på åtta säsonger. Åtta säsonger synonyma med glädje.
   – Det var fantastiskt att spela borta i Nordamerika. I Montreal snackar alla hockey, alla spelare är idoler och stämningen på matcherna i Bell Centre går inte att beskriva; man måste uppleva det för att förstå, säger Andreas.
   Nu är det Gävle och Läkerol Arena som gäller – men det är inte så dumt det heller.
   – Jag trivs kanonbra här. Vi har en grym sammanhållning i truppen och alla jobbar verkligen för varandra.
   Förra året blev han också utsedd till lagkapten för klubben i sitt hjärta – klubben med lägst snittålder i hela elitserien.
   – Det är klart att det är lite speciellt, skrattar Dackell och fortsätter:
   – Framför allt oerhört inspirerande. Det är härligt driv på träningarna och i omklädningsrummet sprudlar det av ungdomlig entusiasm.
   Hur är du som lagkapten?
   – Jag är mig själv – försöker vara positiv hela tiden och föregå med gott exempel. Som ung spelare vet jag, av erfarenhet, att det är tufft mentalt när det går lite emot – och då är det viktigt att finnas där, stötta och peppa.

"Jag är nöjd med min karriär hittills, men jag suktar fortfarande efter att vinna."

Andreas Dackell fyller alltså 37 i december. Under sin långa karriär har han sällan dragit på sig skador, och förra säsongen var han inte borta en enda match.
   – Ju äldre man blir, desto mer måste man träna. Många förringar det faktumet. Jag tycker fortfarande att kroppen håller och till sinnet känner jag mig som 22, säger Andreas.
   Inte nog med det, förra säsongen var faktiskt den poängmässigt bästa i BIF-munderingen.
   – Lite paradoxalt kanske, men jag tröttnar aldrig på den här sporten; motivationen är på topp.
   Häromveckan åkte han dock på en störning på balansnerven, kände yrsel och missade för ovanlighetens skull ett par matcher. Men inte mer än så. Rapporterna var oklara och vissa befarade att han kunde bli borta en längre tid.
   – Äsch, jag känner mig hyfsat bra nu – då är det bara att köra.
   Och det mesta tyder på att filuren Andreas Dackell, ~~snart 37~~ 22, kommer att köra ett tag till. Ett bra tag till.

Antingen eller...

Morgon	Kväll
Hund	Katt
Restaurang	Hemlagat
Action	Komedi
Grymt anfallsspel	Perfekt defensiv
NHL	Tre Kronor
Bell Centre, Montreal	Läkerol Arena, Gävle
Gävletidningarna	SvenskaFans