Krönika: "God Jul!"
Då var det juluppehåll och dags att summera lite av Brynäs insatser så här långt. Brynäs har varit rena rama Kryssnäs och har under stora delar av säsongen haft förtvivlat svårt att göra mål. Många poäng har räddats av målvaktsfantomen Jacob Markström. Det måste vi Brynässupportrar villigt erkänna. Nu är det som sagt juluppehåll och förr om åren var Brynäs kända för att vara som bäst efter jul. Vi får hoppas på ett sådant scenario även säsongen 09/10.
Gävles stolthet Brynäs IF har kryssat i tolv av elitseriens trettioen spelande omgångar. Cirka fyrtio procent av matcherna har alltså slutat oavgjort efter ordinarie speltid. Ett tag funderade nog spelbolagen på att sätta lägre odds på oavgjort än vid vinst för något av lagen då Brynäs var inblandade.
Oavgjorda matcher i massor visar att Brynäs är enormt svårslaget, men också att man haft otroligt svårt att göra mål. Faktum är att Brynäs enbart mäktade med fler än tre mål vid endast fyra tillfällen under de första tjugosex omgångarna.
Med Jacob Markström i kassen hade Brynäs legat i toppen av tabellen om de gjort tre mål framåt i varje match. Jacob släpper ju bara in 1,99 mål per match. Man kan å andra sidan vända på det och säga att Brynäs skulle legat på kvalplats utan Markström. Markströms målvaktsspel borde räcka hela vägen till Vancover i februari. Så bra är han.
Den 29:e oktober var jag och en kompis upp till Gävle och Läkerol Arena och såg ett otroligt defensivt inriktat Brynäs vinna med 3-1 mot Djurgården. Brynäs offensiva framstötar var lätträknade och utan Markström i kassen vågar jag påstå att man hade förlorat matchen. På vägen hem i bilen blev Brynäs anklagat av min vän för att spela en fruktansvärt tråkig hockey. Jag höll naturligtvis inte med. Fanatisk Brynäsare som jag är berättade jag att jag fullständigt struntar i hur Brynäs vinner sina matcher, bara man vinner. Det är en sanning med modifikation. Jag ser naturligtvis helst Brynäs spela en sprudlande och anfallsglad ishockey och samtidigt vinner matcher.
Just den typen av ishockey infann sig plötsligt för några veckor sedan. Något hände med Brynäs offensiv. Vändningen kom efter att man hyrt in rallystjärnan Tina Törner. Inte som kartläsare dock, även om man kunde tro det för att få Brynäs att hitta rätt i anfallszon efter att ha varit vilsna där nästan hela säsongen. Hon anlitades istället som inspiratör och mental rådgivare och vips förvandlades Kahnberg och grabbarna till ”simply the best”, som en annan Tina Turner sjöng
Efter rally Törners snack tog Brynäs tre raka segrar. Man körde först över Skellefteå med 6-0 i ”tablettasken”. Sedan vann man mot Södertälje med 2-1 i ”havregrynspaketet”, för att sedan avsluta trippeln med att pulvrisera Rögle på hemmais med 6-1.
De klara segrarna på hemmais måste jag säga har varit betydligt skönare än då man vunnit målsnåla matcher med typ 2-1, eftersom man vet att de skulle ha förlorat de matcherna om det inte vore för att man har Sveriges bästa målvakt i kassen.
Urtrista Brynäs som många kallat oss har helt enkel blivit offensivare de senaste veckorna, bortsett från sista matchen mot Linköping där man återigen var vilsna. Den förlusten kan dock till stor del förklaras i stora skadebekymmer. Man ska också komma ihåg att LHC är ruskigt starka och tagit tio raka segrar i sin ”chokladask”. Innan debaclet i Linköping visade sig den gamla klyschan ”anfall är bästa försvar” stämma. Spelare som Sommervuori och Kahnberg har kommit mer till sin rätt med en offensivare inställning. Kahnberg ja, han har fått mycket kritik och varit med på listor i dagstidningarna över årets floppar och sämsta nyförvärv. Han har visserligen inte gjort lika många mål som man kan förvänta sig av honom, men spelmässigt har han varit bra i de flesta matcherna. Han har inte haft det där lilla flytet som en målskytt behöver i de avgörande lägena. Chanser har han skapat och så länge han gjort det har i alla fall jag varit övertygad om att det skulle lossna förr eller senare.
Lagom till jul väljer jag avslutningsvis att utse fyra stjärngossar. Valet är ganska lätt och jag tror inte att någon har några invändningar av valen. Eero Sommervuori, Stephen Dixon, Juuso Hietanen och Jacob Markström har varit överlägset de mest väderfulla spelarna i Brynäs så här långt. När vi summerar säsongen är jag övertygad om att Petri Kokko och Magnus Kahnberg också går under benämningen stjärngossar. Dessa fem spelare tillsammans skulle kunna bli en fruktad slutspelsfemma som får oss Brynäsare att tänka tillbaka på femman med Pär Djoos och Per Löfström som backar bakom Tom Bisset, Jan Larsson och Ove Molin.
Alla vet vad den femman uträttade. Kanske är jag väl optimistisk, men jag kan inte låta bli att drömma om en ny framgångsrik saga lik den som skrevs 1999. En ny sådan saga är vad jag önskar mig i julklapp.
