Brynäs IF - En mästare i gungning.
Våren 2012 är en vår vi Brynäsare sent kommer glömma. Ni vet det där magiska handledsskottet av #33 Silfverberg som letade sig upp i krysset. Brynäs spelade totalhockey och tidningarna ansåg att laget spelade framtidens hockey.
Guldsmaken sitter givetvis kvar ännu. Kanske är det just därför man känner sig så bitter och tyngd när man ser BIF spela hockey just nu. Det är i ärlighetens namn inte mycket som stämmer och man radar upp den ena förlustsviten efter den andra.
Vad är det då som gått så hiskeligt fel?
Till att börja med så vill jag börja med att påstå att de värvningar som gjorts varit riktigt bra och att problemet absolut inte ligger hos till exempel Harju eller Enterfeldt. Tyvärr så är det väl mer saknaden av värvningar som gör att vi just nu går kräftgång. Ersatte vi Ekholm, Svedberg, Larsson och Silfverberg på ett fullgott sätt? Jag är ytterst tveksam.
Robin Rahm var en chansning som jag från första början var mycket kritisk till och anser att man skulle satsat på att behålla Dansk och låta Honken spela merparten av matcherna. På forwardsidan kan jag egentligen inte klaga då vi värvade in både Harju och Enterfeldt (chansningar igen, men som ju slog väl ut).
Värre är det kanske på backsidan då vi tappade vår fanbärare samtidigt som vi fick otroliga avbräck med skador på bland annat Dennis Persson, Lasse Jonsson och Simon Bertilsson. Detta har givetvis medfört att vi fått ett mycket högt tryck på våra unga spelare som måste spela under en helt annan press än vad jag anser vara nyttigt.
Christian Djoos är en hockeyspelare som Gävles stolthet måste vara rädd om och locka med fina kontrakt framöver. Fina handleder och ett enormt lugn redan som junior. En blivande världsback om han fortsätter utvecklas på detta vis.
Allt är långt ifrån nattsvart. Det är 13 omgångar kvar och 39 poäng att spela om. Jag är övertygad om att Tommy Jonsson och laget fixar en slutspelsplats och väl där vet vi ju att allt kan hända. Som våren 2012 till exempel.
