Hans Bergstedt: Så här långt...
Efter fyra omgångar spelade av årets elitserie parkerar Brynäs på en åttonde och sista slutspelsplats med fem poäng. En förlust två oavgjorda efter full tid och så förstås premiärförlusten på hemmais mot MoDo.
Utropstecken hitintills sätter jag på en röststarkare hemmaklack i Läkerol arena där viktiga åtgärder har skridit till verket för att höja stämningen och atmosfären, bland annat genom att anställa en klack ledare med mera. Mycket bra jobbat där.
När det gäller målvaktsduon Bjurling/Svedberg infinner sig dock en del frågetecken gällande förstnämnde Bjurling. Har bevittnat alla Brynäs matcher och konstaterar att Bjurling har en hel del att gnugga på. Han känns kantig och överdriver situationer ofta och kommer lite på mellanhand samt säljer sig själv alldeles för billigt i många skéenden. Kanske vi fans får ge oss lite till tåls här då målvaktstränaren Pecka Alcén säkerligen försöker få in den mer butterflyliknande stilen på sikt.
Niklas Svedberg däremot har förvisso endats vaktat kassen i en match. Men här syntes omedelbart att Brynäs har en riktig comming man på gång. Svedberg uppträder med ett annat lugn och behärskar det moderna målvaktsspelet i det närmsta perfekt. Svedberg visar mod och självsäkerhet och går ut och utmanar
skytten och har den där förmågan att göra sig stor och brösta upp sig samt orken att hålla upp bål och rygg som är så viktigt i dagens ishockey. Och sist men inte minst visade Svedberg upp en sylvass plock, helt i klass med Markström Gustavsson och andra stora målvakter.
Backarna Niclas Andersén Jörgen Sundqvist och nye Mattias Ekholm visar upp ett stabilt och homogent spel i varje match. Lasse Jonsson är en mer offensiv och skridskostark spelartyp, men tycker att han ställer till det lite med slarviga pass emellanåt men får ändå godkänt. Vad gäller nye kanadensaren Dale Clarke så får vi nog ge honom lite mer tid att anpassa sig efter isyta annat lag och annat spel än i Finland där han spelat de senaste åren. Det syns att han kanske lite väl ofta hamnar på mellanhand och sätter laget i vissa onödiga situationer. Här tycker jag ändock att en förbättring rent defensivt är att kräva. Simon Löf är ok, men inte så mycket mer heller. Lite långsam på skridskorna och lite för långsam i tanke och agerande. Förhoppningen är att Simon Bertilsson snart är tillbaka, då han både är tuffare snabbare och mer resolut. Samspelet mellan backar forwards och målvakter ska dock inte underskattas då ju som bekant hockey är ett
lagspel.
Forwardsspelarna har överlag sett ganska så bra ut. Här vill jag passa på att lyfta fram unge Emil Sandin som kanske stagnerade en aning i karriären under fjolåret, men som denne kille har lyft sitt spel i år, med stort mod kampvilja och beslutsamhet så ser denne onekligen ut att gå en ljus framtid till mötes, riktigt kul att kunna konstatera detta. Eero Somervuori är den jag anser har sett piggast ut i första linan. Dackell och Nordquist kommer säkert mer vad det lider. Juniorkedjan med Järnkrok i spetsen tätt följd av Rödin och Silfverberg jobbar alla hårt och åker mycket skridskor precis som sig bör. Kahnberg som för närvarande har känningar i revbenstrakten kommer att producera när han är frisk och hel igen. Hansen som tyvärr också är skadad för tillfället ser ändå tränad och bra ut. Lauritzen är en personlig favorit liksom Granström som är varje tränares våta dröm att ha i sitt eget lag. Wännström kommer mer och mer. Johan Larsson har kanske en liten aning svårt med elitserietempot men det ger sig säkert med tiden.
Sammanfattningsvis kan sägas att om misstagen i egen samt neutral zon gnuggas bort, så finns goda förhoppningar om att Brynäs ska kunna växa sig allt jämnare och starkare samt ännu mer jämspelta och balanserade om låt oss säga 15-25 omgångar ytterligare framåt. Närmast Södertälje på hemmaplan på Torsdag. Kriga vidare då Brynäs.
