Mental härdsmälta i Brynäs
Brynäs förlorade kvällens sexpoängsmatch hemma i templet mot ett bra AIK som inte behöver be om ursäkt för att man snodde godsakerna på festbordet och fick med sig alla 3 poängen till Solna.
Period 1
Det är ett brännmärkt stukat och tydligt taget Brynäs som kommer till spel i den första perioden. 2-7 förlusten senast har satt tydliga och djupa sår och ärr på Brynässpelarnas självförtroende. Man kan välja att se på den matchen med olika ögon, precis som alla andra matcher. Det är lätt att göra laget till martyrer och tycka synd om dem, eller att slump och otur är avgörande faktorer. Men det är inte det minsta synd om Brynäs. Det är dom själva som skapar sitt eget öde och försätter sig i onödiga och obekväma situationer.
Greiss, Bjurling, Svedberg. Det spelar ingen roll vem som står, när laget inte hjälper sin keeper på ett juste sätt, så att denne aldrig kan göra sig själv rättvisa. Nu stod i och för sig Thomas Greiss för en riktig blunder och tavla när han tappar in ett till synes helt ofarligt skott från AIK`s Kent MacDonell från minimal vinkel och långt utifrån. Det är inte okej. Men felen är fler och större än så i Brynäs försvarsagerande. När nu dessutom spelarna saknar en genuin tro på sig själva, och börjar tvivla det dom gör. Då är det lätt att allt blir en mental härdsmälta helt enkelt.
Oscar Steen får en jättechans att utöka ledningen för sitt AIK när han blir helt ren framför Greiss, som dock räddar fint med vänstra benskyddet längs isen. Men med bara sekunder kvar kommer ändå 0-2 genom Daniel Bång. Solnaiterna kan gå till periodvila i förarsätet.
Period 2
Bortalaget inleder mellanakten bäst. Första halvan av andra perioden ägs av AIK. Under några byten pressas hemmalaget ner i egen zon och får mest ängna sig åt försvarsarbete. Det hänger onekligen ett till AIK mål i luften. Men med några fina parader från hemmamålvakten och guds försyn så kommer inte något mer mål i baken för Brynäsarna. Efter drygt 10 minuter spelade så får Brynäs chans att spela powerplay, och gör det riktigt bra. Efter det kan Brynäs lyfta trupperna högre upp och spelar stundtals riktigt bra.
Men reduceringen uteblir för Gästrikarna. Alla de små men ack så viktiga detaljerna i spelet är helt avgörande ingridienser för de situationer och skéenden som uppstår ögonblicket senare hela tiden. Passningarna sitter inte på bladen, man tvekar och väntar någon tiondel för länge, man tar inte ut skäret helt, pucken studsar fel, och saker och ting löper inte linan ut så att säga. Chanser till reducering finns, men varje gång så hinner ett ben, en skridsko, en klubba emellan.
Skridskoåkningen lamslås hos låsta Brynässpelare. Viljan finns, kampmoralen finns, hjärtat finns, men kuggarna slår inte rätt i kugghjulet. Andra perioden förblir mållös och AIK`s ledning förblir intakt.
Period 3
En bit in i slutakten får AIK chans att spela 5 mot 3 i över en minut. 0-3 målet kommer ganska väntat. Dock när Brynäs fått in sin fjärde man. Det är Oscar Ahlström som sätter klubban till, och rakar in en fin passning bakom en chanslös Thomas Greiss i hemmamålet. Jag vill inte ängna mig åt personangrepp eller destruktiv spelarkritik. Men nu börjar jag på allvar fundera och grubbla över framförallt två spelares vara eller icke vara i Brynäs?
Dale Clarke är den ene. Kanadensaren gör allt oerhört svårt för sig. Han ställer till det både lågt och högt i banan. han kladdar och dräller med pucken gång efter annan. Han sätter sig själv och övriga i väldigt konstiga och krångliga situationer. Med nu en fjärdedel spelad av årets elitserie så kan jag inte se att denne är någon trygg grund att bygga ett lag runtomkring. Trots sin ålder och erfarenhet uppträder han väldigt osäkert, obalanserat och otryggt. Känslan är väldigt tveksam till om denne borde få förlängt kontrakt efter denna säsong.
Jonas Nordquist är den andre. Det ser ut att gå i slowmotion eller ultrarapid när Jonas åker skridskor. Det ser ut som om han har flera kilo blyvikter fästade kring ben och överkropp. Det blir som om han trampar vatten hela tiden, och kommer liksom ingenvart. Det finns ingen utväxling alls i åkningen. Det går liksom på tvåans växel hela tiden. Det finns ingen trea, fyra eller femma som kan öka farten som behövs för att skapa tid, isyta eller utrymme till att göra något konstruktivt.
Chans efter chans har Nordquist fått av tränarstaben. Men han klarar helt enkelt inte av att ta den. Kanske har den elaka tidigare knäskadan gjort att resten av kroppen inte riktigt klarar av att komma ifatt gällande muskulatur, leder o.s.v. Men fakta kvarstår dock att Nordquist är inte tillräckligt bra. Han hade några fina år som hockeyspelare för ett bra tag sen nu. Det var när han lirade i Luleå. Efter det har han aldrig riktigt varit sig lik eller kunnat gjort sig själv rättvisa. -"To be ore not to be, thats the question"?
Kort sammanfattning
Jag vill verkligen inte bli misstolkad nu, och att någon tycker att de två ovannämnda personerna har blivit smutskastade eller lastade för kvällens förlust eller så. - "Man vinner som ett lag och förlorar som ett". Alla är lika delaktiga och bär samma ansvar både vid med och motgång. Ingen skulle bli gladare och lyckligare än jag om Clarke, Nordquist & co knäpper mig på näsan och bevisar motsatsen. Om inte förr, så gärna redan nu på Lördag när serieledande Luleå kommer på besök. Det vore nåt det. Lyfta kronan av kungen på tronen.
Matchfakta:
Brynäs IF - AIK 0-3 (0-2, 0-0, 0-1)
Period 1
0-1 11.05 Kent McDonell (Daniel Rudslätt, Ratislav Pavliskosky) EQ
0-2 19.51 Daniel Bång (Tobias Ericsson) EQ
Period 2
Period 3
0-3 47.18 Victor Ahlström (Oscar Ahlström, Oscar Steen) PP1
Skott: 20-29
Utv. min: 6-8
Publik: 5901
Domare: Thomas Forsström, Emil Wernström, Fredrik Altberg
