ALNER: Dårskapets förhoppningar har väckts – låt oss omfamna det!
Det är dårskap att tro att Brynäs ska vända den här matchserien, så låt oss göra det!
När Malmö gjorde 1–0 kändes det så pass klart att jag sjönk ner i tangentbordet och filade på diverse texter och bilder till ett Brynäs som skulle vakna upp idag i en helt ny verklighet.
Men så splattrade liket till – som om det var Lennart ”Tigern” Johansson själv från ovan som ställde sig i båset skrek hur förbannat jäkla dåligt de spelar och att det är tamejfan inte över förrän det är slut på riktigt.
Linus Ölund kvitterar, Oula Palve tar ledningen och Linus Ölund lyckas utöka den på nytt (förvisso med hjälp av medstudsande puckar) och bakom hela vändning står stjärnan Johan Larsson och ger hela Brynäsvärlden hade en strimma hopp.
Malmö gör det Malmö är bäst på: Att öka tempot, mala ner motståndet och se till att på ett systematiskt sätt få till en kvittering.
Förlängningen kommer, Brynäs slåss för sin överlevnad och kämpar med diverse skenor och handskar så att tigerränderna nästan ramlar av. Och kanske stämmer det där ordspråket att när rovdjuret är sårat är den som farligast? Brynäs ville jädrar i min låda inte ge upp en enda kampsituation. Medan hemmalaget mestadels slängde iväg pucken för att få andrum ville Brynäs framåt, mot offensiv zon och göra tillvaron än jobbigare för målvakten Adam Werner. Malmö hade en storskalig läktare bakom ryggen som satt något chockerande över att det inte var så jäkla lätt att slå ut det här Gävlelaget trots allt.
Medan Malmöspelarna blev allt tröttare så lade den aktiva matchcoachen Ove Molin, med Masken Carlsson i ryggen, genidraget och mönstrade de spelare som hade krafter kvar. Brynäs hade sedan länge gått ner på folk, och en pigg Oskar Kvist höll nästan på att förvandlas till en kvalhjälte samtidigt om stjärnor som Hannes Björninen och David Sklenicka skörde otröttligt på byte efter byte.
Den något skakige Jussi Olkinuora som under matchens gång hade släppt alldeles för många returer växte till sig och började plötsligt att omfamna pucken som om det hängde på livet.
Sedan dök den stridslystne Greg Scott upp i den femte perioden och gav hopp och liv tillbaka hela vägen upp till Gävle igen.
Liket lever – Brynäs har reducerat till 1–3 i matcher. Ove Molin sade inför gårdagens batalj att det var dags för Gävleklubben att göra det omöjliga, och nu har Ove och hans mannar väckt dårskapens förhoppningar i Gävle om att det faktiskt finns en liten halmstrås möjlighet till att det här kan gå.
Det är dårskap att ens hoppas på det här.
Men det är det halmstrå som finns att greppa.
Så låt oss hålla i den, låt oss hålla om den och låt oss hålla ut in i det sista!
Imorgon är det match fem i Gävle och stridslystna gästrikare, gävlebor och brynäsare från norr till söder kommer att bege sig till klassiska hockeymarker på den gamla Sätraåsen.
Då behöver Brynäs visa att gårdagens seger inte var några dödsryckningar utan en livskraft tillräckligt stark för att vända den här matchserien.
