ALNER: Kan Brynäs äntligen skapa sin egen sportsliga identitet?
En skakig organisation med höga toppar och djupa dalar såväl kring ekonomi som sportsliga framgångar har varit Brynäs signum i den moderna hockeyhistorien
Faktum är att så har det sett ut i Brynäs sedan… 1977? Inte ens det "glada" 90-talet, som hade några säsonger av sportsliga framgångar (och två SM-guld), var fri från interna konflikter och maktkamper, ekonomiska svårigheter och en svag organisation.
Den enda ltydliga sportsliga riktning jag kan komma på som faktiskt följts upp systematiskt i Brynäs IF var juniorsatsningen Morgondagens Brynäsare som ändock varade i över ett decennium, och gav grunden till SM-guldet 2012, innan det kraschade helt någonstans runt 2015.
I en intervju i Brynäspodden 2019 säger den dåvarande klubbdirektören Micke Campese den sanning som jag ser som aktuellt än idag:
Att Brynäs IF har överlevt tack vare enskilt starka individer som kommit och gått i klubben. Individer som byggt upp en framgångssaga, men så snart de lämnat organisationen så har allt fallerat och klubben har tvingats till att börja om från början.
Det är inte så man bygger en klubbidentitet över tid och Brynäs blev i slutet av sin SHL-existens så pass desperata efter en sportslig identitet att man tappade all sin identitet.
Istället tillät Brynäs att tränare efter tränare fick sätta sin prägel och sitt system med helt fria tyglar utan några ramar från föreningen. Ett exempel var Peter Andersson, den ”mest noggranna tränarrekryteringen i Brynäs historia” som valde ut hela sitt team från grunden, det kraschade totalt och sedan klev Mikko Manner med sitt finska tränarteam in och formade det finska styrspel som Brynäs inte hade kvalitéerna för och åkte ur SHL. Gefle Dagblads Daniel Sandström var inne på något viktigt i podden Nedsläpp Brynäs då han ifrågasatte vilken tränare i Sverige skulle kunna ta efter ett sådant sätt att spela?
Brynäs klubbdirektör Håkan Svedman säger i intervjun på klubbens hemsida att det inte handlar om att enskilda personer gjort fel. Utan att det är Brynäs IF som organisation som tillåtit huvudtränare haft för stort ansvar i för många frågor.
Fungerade det inte så byttes tränaren ut – och ett helt nytt spelsystem infördes – och tränarkarusellen var igång som både kostade klubben flera miljoner och sportslig stabilitet. Ett arbetssätt som varit tvärtemot om vi tittar på hur alla framgångsrika föreningar idag jobbar kring sporten: Där tränarna mer noggrant väljs ut utifrån det spelsätt som föreningen vill identifiera sig med.
Skellefteå AIK är ett lysande exempel på när föreningen äger sin egen spelidentitet: Trots att Skellefteå har sedan 2013 bytt ut åtta tränare så är klubben det lag som spelat flest SM-finaler i Sverige under modern tid, och är aktuell idag i en SM-final. Västerbottingarna äger sin spelfilosofi och ideologi där ramar och strukturer redan finns men som sedan kan förfinas av huvudtränaren – och så får du en identitet med framgång över tid.
Växjös starke man Henrik Evertsson är inne på i en intervju med Expressen att du kan i princip vinna med vilket spelfilosofi som helst bara du gör det på rätt sätt och fullt ut.
Därför är det här med Sportslig Advisory Board (vi kan kalla det sportrådet på enkel svenska) i teorin inte alls en dum lösning såvida den faktiskt får existera över tid och arbeta som den faktiskt är är tänkt till att göra. Att den sportsliga ledningen inte styrs av en eller två enskilda individer, utan av ett råd med stort sportsligt nätverk, mycket erfarenhet och kunskap som kan hålla riktningen oavsett vem som bär titeln sportchef, huvudtränare eller klubbdirektör.
Den sportsliga kulturen och identiteten i Brynäs måste ägas av föreningen och inte av enskilda starka individer som kommer och går. Vi kan bara hoppas att det här trots allt är början på lösningen i det som varit lite av Brynäs akilleshäl i decennier.
Historien talar ju dock för något annat.