Brynäsbloggen: Brynäs har spelat färdigt för säsongen
Växjö hade total kontroll över ett svårt sargat Brynäs. Att Brynäs lyckades vinna en match mot seriesegrarna ser jag faktiskt som ett godkänt betyg.
Tro mig, det gör vansinnigt ont att se Brynäs vara så rejält tillbakatryckt och chanslös. Men jag kan inte annat än se sanningen i vitögat när jag ser tillbaka på den här säsongen.
För helt ärligt så fick aldrig Brynäs chansen att visa sig från sin bästa sida. Motgångarna den här säsongen har gång på gång visat sitt fula tryne för klubben.
Och det hela började egentligen redan när sportchefen presenterade lagets nya coach Roger Melin. De flesta rynkade på näsan lätt och kliade sig på huvudet när Bengtzén först sade att den hockey som Thomas Berglund hade satt under föregående säsong skulle vara klubbens kännetecken. Och sedan tar de in en coach som är känd för en helt annan sorts hockey.
Det tog åtta SHL-matcher av säsongen så fick Roger Melin gå. Tålamodet till Roger försvann den 12.e oktober då Skellefteå krossade Brynäs i Gavlerinken med 8-2. Man kan diskutera om Roger verkligen fick en ärlig chans. Esko Nokelainen t.ex fick 16 matcher som coach i Brynäs innan han fick lämna. Samtidigt så ska man tänka på att Roger Melin kom till ett lag som, säsongen innan var ett mål från SM-guldet. Trycket på att just han skulle få Brynäs att plocka fram det där lilla som saknades i finalen var enormt. Brynäs såg riktigt starka ut och hela Sätraåsen vibrerade av revanchlust.
Men trots den svaga starten så måste jag säga att 8 matcher är i minsta laget för att kunna ge en coach en ärlig chans.
Hade det då varit bättre om Roger fått tugga på? Nej, hur motsägelsefullt det än verkar så tror jag inte det. Rogers filosofi fungerade helt enkelt inte med det manskap han befogade över. Vems svaghet det är låter jag dock vara osagt.
Mentala spöken kan förstöra vilket lag som helst. Och dessa spöken är en sak som har gäckat Brynäs under hela den här säsongen. När Tommy Sjödin tog över så började så sakteliga kuggarna att kugga i varandra. Det gick trögt men man började se att det gick åt rätt håll. Poäng efter match började bli vanligare och vanligare. Brynäs klev ett tag fram så pass mycket att de sniffade på en sjätteplats och därmed en direktplats i kvartsfinalen. Då slog hjärnspökena till och benen började att skaka och tveksamheten dunka i huvudena. Förlusterna radade upp sig och Brynäs cementerade sig till slut på en tionde plats.
Skador är som vanligt en följeslagare till Brynäs. När Brynäs plötsligt stod utan någon av de ordinarie målvakterna var man tvungen att gå till handling. Johan Holmqvist kontaktades men han kunde inte kliva in då han var sjuk. Plötsligt så stod Linus Fernström mellan stolparna i Brynäs med utrustning i Björklövens färger. Man pratade då om en temporär lösning fram tills att de skadade målvakterna var tillbaka. Nu blev det en utdragen situation där man inte visste när Felix Sandström skulle kunna komma tillbaka.
Här väljer då sportchefen att förlänga med Fernström för resten av säsongen. Supportrarna gick naturligtvis i taket över att inte Johan Holmqvist klev in. Jag har faktiskt ingen aning varför det blev så här. Sa ”Honken” nej eller tillfrågades han aldrig igen? Hur som helst så… rätt eller fel beslut kan faktiskt ingen med säkerhet säga. Holmqvist med hjärtat för klubben eller Fernström som med rejäl tacksamhet har kämpat frenetiskt varje gång han fått chansen mellan stolparna. Vem av dem som är bättre kan jag faktiskt inte avgöra.
Skador är också en grovt avgörande faktor som gör att Brynäs inte kunde göra ett ärligt försök att ge Växjö en match i kvartsfinalen.
Jag vill faktiskt påstå att det inte finns ett enda lag i ligan som skulle kunna göra det. Kliva in i en matchserie i bäst av sju med sex-sju ordinarie spelare på skadelistan och komma ut som segrare mot detta Växjö.
