Brynäs i backspegeln: Början på legendernas era
Brynäs Idrottsförening, en förening starkt förknippad med hockeylaget och en del av det som sätter Gävle på idrottskartan. Idag är Brynäs kanske en utav Sveriges mest anrika idrottsföreningar och i bara ishockey har föreningen tagit 13 SM-titlar. Det är en historia som vi ska titta närmare på i backspegeln och förhoppningsvis lär oss att förstå varför just Brynäs är den hockeyförening man är idag.
50-talet var utvecklingens tid i Gävle. 1956 byggdes den klassiska isstadion på Nynäs IP. Detta låg centralt och både GGIK, Strömsbro och Brynäs spelade sina matcher där. Brynäs hemmaplan låg med andra ord inte längre på Brynäs och folket från tvärgatorna fick gå en längre sträcka för att se sitt lag spela.
I början på 60-talet blomstrade ishockeyn i Gävle. Faktum med att ingen annan svensk stad hade maken till bredden på eliten. Brynäs IF, Strömsbro IF och GGIK (Gefle Godtemplare) spelade samtliga tre i Sveriges högsta serie, på den tiden Division 1. Strömsbro och GGIK spelade i norrgruppen medan Brynäs tillhöll i den södra gruppen. Ni kan tänka er vilka derbyn som spelades i Gävle då!
En Gävlebo som var hockeyintresserad kunde se tre matcher i veckan så länge inte lojaliteten mot ”sin” klubb stod i vägen. Denna period varade i tre år och Gävle hade sedan långt tidigare varit splittrad i hockeysammanhang. Liksom idag låg grunden till Gävles stora framgång i ishockey på stadens ungdomsverksamhet.
Godtemplarna och Brynäs började, Strömsbro hakade på
Det var bland annat Godtemplarna och Brynäs som började med denna genialiska ungdomsverksamhet. I början på 50-talet hade de startat en ungdomsserie för föreningslösa pojkar.
Brynäs serie hette Arsenalligan. Med anledning att Brynäs dräkter inom fotbollen var snarlika Arsenals i London. Bortsett från att Brynäs tröjor var svarta och inte röda.
Godtemplarnas serie hette Stjärnserien. Lagets stjärnor tog sig an ett varsit lag och tränade grabbarna i det laget. Spelarna gav pojkarna råd och blev lite som en fadder åt dem.
Strömsbro startade senare upp det som skulle heta Testeboserien.
Det fanns därför nästan ingen knatte i Gävle som inte spelade hockey och talangerna blommade ut i samtliga klubbar. 60-talet var ungdomshockeyns tid i Gävle.
Nynäs IP var ett område som skulle forma unga 40-talister till stjärnor, legender och hjältar. Det var nämligen så att Nynäs IP, där det är idag konstgräs var det förr i tiden en grusplan. Där kunde man spela både bandy eller hockey på vintern. När planen inte var uppbokad så kom unga grabbar dit för att spela. Var det många ungar där kunde planen delas upp i tre delar som avgränsades med hjälp av snödrivor.
Början på legendernas resa
Planerna delades då upp och de äldsta spelade för sig och de yngsta på andra sidan planen. Om det saknades någon av de äldre spelarna plockade man upp någon spelare från planen i mitten. En av killarna som höll till där hette Tommy. Tommy ville själv bli lika bra som storstjärnan ”Stöveln” Öberg i GGIK. Tommy hade dock svårt att hänga med när andra spelare som Håkan och Hasse tog pucken och åkte ifrån honom. Det var många gånger Tommy inte ville vara med och spela då han kände sig ofta bortglömd på planen. Istället satte han sig på en snödriva på sidan av isen och analyserade spelet. Då kunde han ofta tänka på hur han skulle organiserat spelet om han hade varit med. Denne Tommy känner vi till idag som den legendariske tränaren Tommy Sandlin.
Den där Hasse fick spela med de riktigt äldre grabbarna för han var så pass duktig. En dag lyckades Hasse finta bort Mats Hedenström som var två år äldre. Mats tittade surt på Hasse och ska ha sagt något liknande som:
”Du är ju som ett Virus!”
Just det, Hasse var nämligen Hans Lennart ”Virus” Lindberg.
På den här tiden ville alla spela i GGIK, Gävle Godtemplare. För det var Gävles giganter, stans hockeyframtid. Alla utom Håkan. Håkans pappa Thure var nämligen ledare i Brynäs IF. Håkan Wickberg, som han så heter tjatade på Virus att gå med i Brynäs. Virus var dock kluven, han bodde ju så nära Nynäsplanen och GGIK var lite mer lockande. Håkan fick hjälp av sin pappa Thure, och av någon anledning var det möjligt att övertala Virus.
Det var dock inte läge för dessa unga grabbar att börja spela i A-laget redan nu. Det skulle dröja några år, men det blev tidigare än någon hade räknat med. Förutom Håkan Wickberg förstås som redan som 15-åring storspelade i Division II. Men Thure Wickberg ville varken glänsa eller ens våga hoppas på sin sons framgångar ännu. Istället fokuserade han på klubbens stund att växa.
Eftersom att alla former av avtal inte gick att hålla mellan Gävles tre storklubbar var både Sop-Åke och Thure Wickberg på krigsstigen gentemot sina lokala konkurrenter. Våren 1960 sade Wickberg till styrelsen att Brynäs skulle vara bäst i stan om fem år. Brynäs hade precis lyckats kvalat sig upp till Division I för fjärde gången.
Hockeysektionen kostade pengar även om det var i Brynäs ett lågbudgetprojekt men Wickberg stod fast. Brynäs hade aldrig någonsin tidigare haft ett bättre hockeylag och det var ett större och bredare trupp än aldrig förr. Thure Wickberg hade värvat spelare utifrån och tagit upp spelare från föreningens egna juniorled tack vare Sop-Åkes fantastiska arbete. Om det hade varit tillåtet vid den här tiden skulle Brynäs kunnat spela med fyra hela femmor. Styrelsen blev till slut övertalad att fortsätta med hockeysektionen trots sträng ekonomi.
Hur det gick?
Jo, Brynäs fick spela mot storlag som Södertälje, Västerås och Djurgården. Under djurgårdsmatchen kom det hela 6 000 åskådare. Så många hade Brynäs aldrig spelat för tidigare. Kanske var det för att Gävleborna ville se världsstjärnor som Tumba, Lill-Stöveln, Lasse Björn mm. För ingenting talade för Brynäs i den matchen. Kassören Lennart Jansson var förståeligt mycket nöjd efter den kvällen trots att hälften av publikintäkterna skulle delas med Djurgården (Ja, på den tiden gick det till så). Djurgården vann med 4–2 men tydligen bjöd Brynäs på bra motstånd. Gefle Dagblads reporter skrev att Håkan Wickberg fick giganterna som Lasse Björn och Rolle Roltz att "halka omkring i förvirrad blick", eftersom att spelet gick så fort.
Sista matchen kom det endast 537 åskådare för att titta på när Brynäs skulle spela mot GAIS. Håckan Wickberg stod för fyra mål den matchen och Lars-Åke Sivertsson stod för tre. Totalt vann Brynäs med 18–3..!
Gävle hade tre lag i Allsvenskan den säsongen. Strömsbro och GGIK som spelade i den norra serien. Det var nu viktigt för Brynäs att marknadsföra sig bra, och det gjorde man. Brynäs slutade femma i sin serie och hade därmed etablerat sig kvar i högsta serien till kommande säsong. För en gång skull gjorde Brynäs en godkänd säsong i högsta serien och framtiden såg plötsligt ovanligt ljust ut mot tvärgatornas lag.
LÄNKSAMLING TILL BRYNÄS I BACKSPEGELN
