Brynäs i backspegeln: Brynäs ville inte satsa på ishockey
Brynäs Idrottsförening, en förening starkt förknippad med hockeylaget och en del av det som sätter Gävle på idrottskartan. Idag är Brynäs kanske en utav Sveriges mest anrika idrottsföreningar och i bara ishockey har föreningen tagit 13 SM-titlar. Det är en historia som vi ska titta närmare på i backspegeln och förhoppningsvis lär oss att förstå varför just Brynäs är den hockeyförening man är idag.
Trots att Monte (Som du kan läsa om i den första artikeln) reste till Nordamerika redan 1912 och startade upp ett eget hockeylag, samt att Gävlebon Isaac Westergren blev vald till Sveriges första ordförande för ishockeyförbundet 1922, skulle det ta nästan 20 år för Gävle att få igång ishockeyn på allvar.
Givetvis hade de beslutsfattande herrarna hos samtliga föreningar hört talats om den där nya tuffa vintersporten. Men under 20-talet och 30-talet var det två andra sporter som dominerade, och Gästrikland var väldigt framgångsrika i båda. 1924 hade Gästrikland vunnit den svenska fotbollsveckan och Gestriklands fotbollsförbund fick därmed bygga sitt eget landslag för att spela matcher i de baltiska länderna och Finland. Landslaget bestod av spelare från Brynäs IF, Gefle IF, Sandvikens IF och Sandvikens AIK. Gästrikarna gjorde succé utomlands och jag citerar sportchefen David Johanson från Dagens Nyheter samma år:
”Mönsterpojkar voro gestrikarna. Den sorten kunna vi alltid lugnt skicka ut utomlands.”
Året efter kom Brynäs IFs allra första SM-guld i fotboll.
Spelarna var följande:
- Gustaf ”Måns” Karlsson
- Sigurd ”Dixon” Andersson
- Ivar Berglund
- Edvin ”Nabben” Östman
- Erik ”Feten” Berglund
- Axel ”Smasken” Östlund
- Harry ”Murren” Eklund
- Elon ”Målron” Johansson
- Olle Berglund
- Axel Hedström
- Erik ”Sudden” Nyström.
I skuggan av fotbollslaget gick också bandyn bra för Brynäs. Det var dock i stort sett samma spelare i fotbollslaget och bandylaget så visserligen kanske det är förståeligt.
IFK Gefle som var länge en storklubb inom bandyn delade den fina isplanen vid Boulognerskogen på Gavleån med överklassklubben Gefle IF och Sportarna. Det var också där som samtliga bandymatcher spelades. Brynäs, som inte hade råd att hyra in sig bland Gefle IFs fina anläggningar (GIF skötte de mesta av Gävles alla idrottsplatser på den tiden) fick dock leta upp en frusen tjärn vid Måsberget (området där föreningen spelar fotboll idag) där man fick ha sina träningar.
Till slut skedde det oförutsägbara, Norrtulls Idrottsplats skulle få is för att man skulle slippa spela bandy på sjöar eller åar som tidigare. Som vanligt var det Gefle IF som hade skött om den idrottsplatsen. Men det var nu som överklassklubben skulle börja samarbeta med arbetarklassklubben Brynäs för att få igång en bana på Norrtulls idrottsplats. GIF och BIF samsades där och det gick så pass bra för båda lagen att 1927 beslöt Gefle Stad att dra dit vattenledningar för att göra det enklare att få till en bra is.
Brynäs ansåg att föreningen inte hade någon framtid i hockey
Men trots framgångar i både bandy och fotboll kunde inte klubbarna längre ignorera ämnet ishockey. Sporten växer och intresset ökade. Gävle måste ju ha ett hockeylag!
1938 diskuterade klubbarna Brynäs IF, Gefle Godtemplares Idrottsklubb, Sportarna, IFK Gefle, Gefle IF, IK Argo, IK Huge, Södra BK och Strömsbro IF hur man skulle få igång den här nya, fartfyllda och tuffa sporten.
Samtliga av klubbarna insåg att kostnaderna skulle bli extrema även om förbundet i Stockholm kunde gå in med pengar. Brynäs hade redan fått känna på ett stort nederlag då brist på pengar i klubbkassan hade bidragit till att man fick lägga ner bandysektionen. I Brynäsledningen fnyste man åt ishockeyn och sade att den nya sporten knappast skulle bli föreningens framtid. Istället anlagdes planer på att få ihop resurser för att kunna återuppta den fina gamla hederliga och folkkära bandyn igen.
