Sollentuna FF - Hammarby TFF2 - 0
Brynäs kämpade hem två nya poäng
Scott, Johnson, Westerholm, Scott. Utländskt på menyn med ett svenskt mellanmål.
Det var en sådan där match som det är svår att bli klok på. Gästande Luleå inledde räddhågset och nästan lite blygt. Brynäs mer framfusigt och definitivt med mer attityd. Vid det första av de avbrott som alltid infinner sig i matcherna vid periodernas mitt funderade jag på om Brynäs var så här bra eller om Luleå var så här dåligt. Okej, gästerna spelade slugt och listigt i egen zon men framåt fanns det.., tja, inget egentligen. Hemmakillarna snurrade en del och bjöd på lite ögongodis, men effektivt var det inte. Och nollorna stod sig. Ända till det hände som brukar hända när ett lag inte gör mål (Brynäs) och det andra laget inte ens är nära (Luleå). Luleå gjorde mål. Johan Harjo. Jovisst. Brynäs gamle målspottare kan än. Direkt rättvist kändes det väl inte även om Luleå visade allt mer av björnklon.
Var det möjligt att hemmakillarna hade lyckats förväxla linserna med varandra under pausen var frågan jag ställde mig ju längre mittperioden led. Oskärpan var på den nivån nämligen. Skott utanför och passningar som gick någonstans eller rättare ingenstans. Luleås tvåa kom givetvis som ett brev på posten och det såg mörkt ut för Brynäs. I det läget och när resultattavlan visade hur Frölunda fullkomligt körde över Modo tänkte jag herregud på lördag är göteborgarna här. Då hände det som jag tidigare har hyllat tränare Berglund för och gör nu igen. Time-out, påkallades från Bulans håll. Och den kom återigen relativt tidigt och därmed när den verkligen behövdes. Utmärkt och applåder från publiken. Efter det lyfte Brynäs spelet och i pp-spel kunde Greg Scott sätta det så viktiga reduceringsmålet. Det vallade han in via målvakten från position bakom mållinjen. En av de frågor jag ville ha svar på i den här matchen var om Scotts måltorka hade släppt efter de två målen borta mot Rögle. Och svaret var absolut ja.
En annan fråga var om Luleå med namn som Jonathan Granström (hans fysiska spel känner vi till), och Anton Hedman skulle bjuda på hårt spel. Hur skulle i så fall hemmaspelarna reagera på det? Nja, så särskilt fysiskt blev det aldrig. Men, Brynäs stod upp bra de gånger det skedde. Jag hade nog förväntat mig ett tuffare Luleå. Kanske är det vad gästerna saknar så här långt? En annan sak gästerna måste träna på är huvudräkning. Det är egentligen där som matchen i slutrundan svänger över till Brynäs fördel. Luleå åker på en tvåa för för många spelare på isen när man dessutom redan har en man i syndabåset. Pang, så sätter Nick Johnson kvitteringen efter en styrning på ett bra skott från Anssi Salmela. Roligt särskilt som jag tycker att Johnson var bäste hemmaspelare den här
kvällen.
Hemmaledning en stund senare av AB Westerholm. Ponthus mål assist Pathrik den här gången. Då såg det rätt klart ut. Knappt fem minuter kvar strulas det ordentligt i mittzon och ett läge kommer till från ingenting för Luleå. 3-3 och förlängning är ett faktum. Det kändes så onödigt.
Under de fem extra minuterna lyckas gästerna åter räkna fel och så är det plötsligt hemmafavör. Då lite dryga minuten kvar avslutar Greg Scott kvällen med 4-3. Härligt att målskytten Scott är åter. Och högt betyg till honom givetvis. Men bättre sett över hela matchen var Nick Johnson. Anton Rödin då? Kan man skriva om Brynäs denna säsong utan att nämna det namnet. Tja, inte så lyckad som man vant sig med. Med det är höga krav på den killen.
Skotten vinner Brynäs med 35-34. Matchen vinner Brynäs med 4-3. I förlängningen, men ändå. Allt frid och fröjd?
Här är några plus och minus.
+
Bulans time-out
Brynäs vinner igen genom att LAGET kämpar
Johnson och Scott gör det de ska: producerar.
Tvillingarna går på i ullstrumporna
-
Publiksiffran 4276 - den måste höjas
Större delen av andra perioden
