Brynäsbloggen: Brynästränare genom åren: Del 1.

Brynäs är en klubb fylld med spelarprofiler som genom åren gjort sig känd som stjärnor och så finns det de som floppat rejält. Vi har alla pratat om dem. Men hur är det med huvudtränarna? Vilka kommer vi ihåg som gjorde det där extra för laget? Eller vilka floppar kommer ni ihåg?

För mig så finns ingen bättre än Tommy Sandlin. Han ska stå som staty utanför Gavlerinken om ni frågar mig. Men efter hans tid på sjuttiotalet så kom det… Ja, vilka var det som följde i hans fotspår i Brynäs? Vilka floppade och vilka gjorde succé?
Min genomgång börjar från Tommy Sandlins intåg den 20 januari 1969. Han stannade kvar i Brynäs fram till våren 1977. Under den perioden så var han med och bärgade fem SM-guld.
Och med det som ribba i min bedömning så kommer här en genomgång av alla tränare som sedan stått i Brynäsbåset.

1977-79:
Rolf Andersson.
Jag beundrar hur Brynäs tänkte här. De förlorade den bäste… vem kan ersätta honom? Jo den som lärde upp den bäste givetvis.
Rolf arbetade med att utbilda hockeytränare mellan åren 1963 till 1973 och han skolade Tommy Sandlin till den professor han blev.
1977-78 vann Brynäs serien med fyra poäng före Skellefteå. I slutspelet så åkte Brynäs överraskande ut direkt mot AIK med 2-1 i matcher.
Säsongen efter så floppade Brynäs och missade slutspelet genom att hamna på en sjunde plats.

1979-80:
Lennart ”Tigern” Johansson.
En av Brynäs riktigt stora profiler tog över rodret och resultatet såg först ut att bli hårresande. De lyckades ta sista slutspelsplatsen och ställdes mot rivalen Leksand. Leksand fick dock en rejäl lektion i hockey när Brynäs gick till final med 2-0 i matcher (9-4 samt 8-2). I finalen stod Frölunda på tur och det blev en hård kamp under seriens alla fem matcher där Brynäs till slut, i femte på neutral is i Stockholm tog hem mästerskapet.

1980-81:
Tord Lundström.
Tord fick ”äran” att ta över Brynäs när ett generationsskifte blev ett måste. Många i laget var mellan 18 och 21. Brynäs lyckades med endast fem poängs marginal hålla sig kvar i högsta ligan.

1981-82:
Lennart ”Tigern” Johansson.
”Tigern” fick åter igen förtroende att lyfta Brynäs. Den store backen Robert Nordmark hade skrivit på för klubben. Men resultaten uteblev och Brynäs missade åter igen slutspel.

1982-83 till 86-87:
Stig Salming.
Den här gången insåg man att det krävs lite uthållighet för att få framgång. Hårde Stig som hade varit assisterande coach säsongen innan fick nu förtroendet att bygga vidare på den nya generationens Brynäs. Under sina fyra säsonger så hamnade Brynäs i ingemansland i tre av dem.
Säsongen 1985-86 knep Brynäs sista slutspelsplatsen. Där ställdes man mot Färjestad och de var skoningslös på hemmaplan. De vann med 2-1 i matcher där resultaten (Brynäs siffror först) blev 4-8, 5-2, 2-11.

1987-88:
Tord Lundström.
Tords andra sejour som tränare gick betydligt bättre… till en början. Säsongen 87-88 så ändrade man upplägget på Elitserien. Denna säsong så introducerade man kvartsfinalerna. Man spelade 22 omgångar i grundserien på hösten. De två sista lagen fick efter juluppehållet spela i Allsvenskan för att ta sig tillbaka till Elitserien. De övriga tio lagen spelade under våren 18 matcher i fortsättningsserien.
Brynäs placerade sig på en femte plats efter grundseriens matcher. Men slutade sedan på en tionde och sista plats i fortsättningsserien och missade därmed slutspelet och fick ta ett tidigt sommarlov.

1988-89 till 1990-91:
Staffan Tholson.
Tränaren med det snyggaste förnamnet. Örebroaren som faktiskt var den som började bygga det som skulle bli 90-talets storhet för Brynäs.
Hans första säsong i Brynäs blev en lång säsong. Laget slutade på en sjätteplats och tog sig till slutspel. I kvartsfinalen motade man bort Luleå för att sedan gå på pumpen i semifinalen mot giganterna Djurgården.
Säsongen efter (1989-90) knep man fjärdeplatsen efter 40 omgångar. Även denna gång så gick Brynäs förbi kvartsfinalen genom att slå ut Södertälje. Men i semifinalen stod Färjestad för motståndet och de blev en allt för svår nöt att knäcka.
Säsongen 1990-91 dippade Brynäs och man kom in som sista lag i slutspelet. Denna gång stod Färjestad för kvartsfinalsmotståndet och ännu en gång blev de för svåra för Brynäs gäng att ta sig förbi.

1991-92 till 1995-96:
Tommy Sandlin.
Professorns återkomst och han tog över ansvaret för ett lag med en enorm potential.
Något som blev typiskt med Brynäs under tiden med Tommy som coach var formsvackorna på hösten. De blev ibland riktigt djup där spelarna knappt vågade ta i pucken. Sedan kunde allt vända efter ett så kallat ”skitmål”. Då kunde de, plötsligt nära på flyga fram över isen och inget motstånd gick säkert. De stod nämligen alla vid korvkiosken och väntade på en grillad med mos.
Den här säsongen (1991-92) svettades vi rejält när Brynäs stod på en åttonde plats efter 22 matcher. Bara nio segrar och många trodde att det här inte skulle bli någon rolig säsong.
Men så efter 40 omgångar stod Brynäs där på en tredjeplats. Jan Larsson stod på andra plats i totala poängligan med 49 poäng på 40 matcher.
I slutspelet så ställdes Brynäs mot Frölunda. Brynäs gav Göteborgarna en lång fiskesommar genom att slå ut dem med 2-1 i matcher.
I semifinalen ställdes de mot Malmö. Malmö som denna säsong skulle vinna sitt första SM-guld slog ut Brynäs med 2-0 i matcher.
Säsongen 1992-93 så kontrakterade Tommy Sandlin den då 19 årige Andreas Dackell. Han hade, säsongen innan visat framfötterna i Team Gävle i div.1 med 17 mål och 24 assists på 26 matcher. Andreas var tillsammans med Stefan Klockare de yngsta i laget med födelseåret 1972. Den här säsongen föll allt på plats för Brynäs. Bara Västerås var före under hela säsongen. Tom Bisset blev bäste brynäsare i poängligan. 32 poäng på 40 matcher gav honom en 16.e plats. Det låter inte riktigt likt ett lag som blev mästare men det var samtliga i laget som drog lasset den här säsongen.
I kvartsfinalen fick Leksand se sig besegrad med 2-0 i matcher. Andra matchen var extremt jämn där Brynäs vann efter sudden death med 5-4.
I semifinalen stod så samma motstånd som förra säsongen. Men den här säsongen skulle Brynäs lära Malmö vad ishockey verkligen var. Visserligen lyckades Malmö ta en seger på hemmaplan i sudden. Men i Gavlerinken var det inget tvivel om vilket lag som var det bättre. 5-0 och 8-0… Brynäs stod och knackade på dörren till finalen. Brynäs hade inte gjort det sedan våren 1980. De hade aldrig ens varit nära men nu var det dags. Motståndet stod Luleå för.
Tommy Sandlin chockade alla och pratade fördel om Luleå. Han lyfte upp Luleå och fortsatte göra det nästan rakt igenom finalserien. Efter att Brynäs hämtat upp ett 0-2 underläge i matcher till 2-2 så väntade den femte och sista. När journalister frågade honom vilket lag som skulle vinna och om han hade något nytt knep i bakfickan så svarade han ”Nu är det bästa laget som vinner. De som orkar åka och skapa det är de… Inga hemligheter nu”.
Vi vet alla vad som hände. Brynäs vann sista matchen med 3-1. Dackell gjorde två mål och passade fram till tredje målet. Brynäs hade vunnit. Brynäs hade tagit sitt elfte mästerskap. Tommy Sandlins sjätte SM-guld med Brynäs var ett faktum.
Säsongen 1993-94 var Leksand omöjliga under säsongen. De vann grundserien och vann även fortsättningsserien men åkte ut direkt i kvarten mot MoDo med 3-1 i matcher. Brynäs knep den andra platsen när fortsättningsserien var över. Fjolårsfinalisten Luleå hade plockat in det Finska landslagets assisterande coach Sakari Pietilä som stod för ett fatalt misslyckande där Luleå missade slutspelet.
Detta var Malmös år. De hade slickat såren från misslyckandet säsongen innan och nu var de laddade till tänderna. Så när Brynäs tog emot i semifinalen så fanns det egentligen bara en utgång. Trots att Brynäs vann första matchen i Gavlerinken med 6-2 så fick Brynäs aldrig någon egentlig chans. Pekka Lindmark agerade mur i målet och Jesper Mattsson, Mats Näslund och Raimo Helminen med flera var på tok för hungriga för att Brynäs skulle komma nära. Malmö tog de andra två matcherna med 5-1 och 3-0.
I finalen slog Malmö MoDo. MoDo och finalens stora stjärna Peter Forsberg var besviken. Rent av förbannad å det grövsta. Han knäckte sin klubba efter två försök och domaren Börje Johansson fick en rejäl slev av hans ilska där Foppa sa ” Jag måste säga, jag är så besviken på Börje… Han är så jävla dålig”. Journalisten frågade medlande ”Du är besviken på domaren?” varvid Foppa förtydligade ”Ja, han är så kass så jag skulle kunna dra på han en smäll… Å det är sant de”.
Säsongen 1994-95 blev uppstickarens säsong. Hur många hade gissat att Hv71 skulle spela final den säsongen? Hur många hade ens vågat andas tanken att de skulle vinna SM-guldet? Hv71 var en uppstickare som innan denna säsong bara hade vunnit två matcher i slutspelet i sin existens.
Den här säsongen gjorde de en marknadsföring på laget och valde att kalla sig Hv71 Blue bulls. De var inte ensam i Elitserien som gjorde detta då det var på tapeten att efterlikna NHL klubbarna.
Den här säsongen började med en lock out i NHL. Den varade fram till i Januari 1995. Så klubbarna i Elitserien kunde få hem riktiga stjärnor. Västerås hade Nicklas Lidström, Peter Popovic och Patrik Juhlin i sin trupp och Djurgården hade Mats Sundin. Vi Brynäsare såg inte en enda lock out förstärkning och så här i backspegeln… vi behövde det inte heller.
Brynäs klev in i slutspelet efter att ha slutat serien på en femteplats. I kvarten så väntade Leksand. Och det här blev en hård kamp där det krävdes sudden death i två av de fyra matcherna innan Leksand fick ta sommarlov.
Semifinalen blev nära på en retur på finalen från 1993. Många pratar om hur otroligt det var när Brynäs vände 0-2 underläge till seger den där finalen mot Luleå. Men många nämner inte att Brynäs gjorde om samma prestation den här semifinalen. Fast med bra mycket mindre marginal. Luleå ledde med 2-0 i matcher när Brynäs slog till med tre raka sudden vinster. Inte underligt att Luleå hyste sådant agg mot Brynäs.
Tomas Holmström körde till och med över Sundlöv i ett försök att få en seger utan att lyckas.
Hv71… Enda laget som slagit Brynäs i en final i Elitserien/SHL… två gånger dessutom. Men 1995 så var jag övertygad om att Brynäs skulle bärga hem sitt tolfte SM-guld. Inte skulle Hv71 ha något att sätta upp mot Brynäs…
När Johan Lindbom smällde in det avgörande målet bakom Lars Karlsson i den femte matchen så var just det ett faktum. Hv71 hade något att sätta upp mot Brynäs. Coach Sune Bergman blev kung Sune och målvaktsfantomen i buren, Boo Ahl blev lyft till skyarna. Och det är bara att erkänna, om än smärtsamt… de gjorde ett riktigt bra slutspel och förtjänade den segern.
Säsongen 1995-96 blev Tommys sista med Brynäs. Det blev ”bara” sex SM-guld med Brynäs för honom. Han fick lämna över taktiktavlan till en orutinerad coach som i Norge och Storhammar fick sparken efter att ha slagit till spelaren Øystein Olsen i Vålerengen.
Det var höjda ögonbryn från många i hockeysverige. Brynäs, ett lag fulltryckt med stjärnor. Experterna var eniga, Brynäs var storfavoriter att vinna SM-guld men det blev istället en kamp för överlevnad. Många har spekulerat i hur det kunde bli som det blev. Var spelarna trött på Tommy? Ville de bli av med professorn? Blev det för många egon för Tommy att hantera? Kan man spela ”sossehockey” med så många stjärnor? En sak konstaterade alla… Ett så pass bra lag kan inte spela så dåligt.