Brynäsbloggen: Brynästränare genom åren: Del 3.
Vandringen genom minnenas allé fortsätter. I del tre kommer vi återse Olof Östblom och Wayne Fleming
Vi hade i del 2 kommit till 2002/03 där Esko fick sparken den 1 november. Den assisterande coachen Gunnar Persson fick ta över.
Gunnar började sin karriär som spelare i Brynäs. Han gjorde debut som 19-åring säsongen 1977/78 och var även med i junior VM samma säsong. Sommaren 1978 draftades han av New York Islanders men Gunnar stannade i Brynäs till 1989 då han lade av.
1991 så dök Gunnar upp igen men nu i form av tränare. Han tog tränarrollen i Gävle GIK och stannade där i 3 säsonger. Efter det så klev han in i Hille/Åbyggeby IK som tränare i 4 säsonger innan han 1997 klev in i Gavlerinken igen. Han placerades som assisterande coach bakom Göran ”Flygis” Sjöberg. Den platsen i Gavlerinken höll Gunnar fram tills Esko fick sparken. Han återvände till Brynäs som assisterande coach under en mindre lyckad säsong 2012/13. Gunnar har vunnit SM-guld som back 1980 och han har vunnit SM-guld som assisterande coach bakom Roger Melin 1999.
Säsong 03/04:
Gunnar Persson.
Den här säsongen började förhoppningarna om en ny Jan Larsson när Mikael Lind återvände till Brynäs. Jan Larsson, som spelade sin sista säsong 02/03 hade den här säsongen klivit in som sportchef i Brynäs. Mikael Lind var skolad i Brynäs men lyckades inte slå igenom. Men efter 7 säsonger i Timrå med spel i både Allsvenskan och Elitserien så hade han blommat ut till den Brynässtjärna han var ämnad till att vara.
Men det var mörka moln som hopade sig runt Brynäs viktiga nyförvärv från Timrå. Tillsammans med Mikael Lind hade även Daniel Casselståhl följt och det gjorde att Brynäs var skyldiga Timrå en nätt summa på 800 000 kronor. Brynäs kämpade frenetiskt med sin ekonomi under den här perioden och de pengarna Timrå krävde var inte något Brynäs kunde hosta upp, bara så där. För Aftonbladet så sa Brynäs klubbdirektör Roland Henning ”Det är tufft just nu. Men det är vår solklara inställning att Timrå ska få sina pengar”.
Bland nyförvärven i laget så stack två finländare ut. Målvakten Markus Korhonen kom från Kärpät och från Ilves hämtade man Mikko Kuparinen. En stor och stark back som inte drog sig för en fight om det behövdes.
Brynäs hade en tung säsong och lyckades undvika kvalspel med bara nio måls marginal mot Malmö. Gunnar hade, i ärlighetens namn inte misslyckats med laget. Klubben hade hoppats på slutspel men man var egentligen inte bättre än så här.
Efter att säsongen var över så meddelade Brynäs att de var på jakt efter en ny tränare. Gunnar klev av och tog på sig rollen som huvudtränare i Rögle.
Måndagen den 22.a mars 2004 skrev Tomas Jonsson på som Brynäs nye huvudtränare.
2004/05:
Tomas Jonsson.
Media ville gärna vinkla detta till hur Brynäs vänt sig till sin värsta fiende för att få tag på en tränare. Tomas lugnade med att som spelare så finns det givetvis känslor. Men som ledare så är det som vilket jobb som helst. Med sig i båset fick han den nyligt hockeypensionerade Roger Kyrö. En efterhängsen knäskada hade till slut fått honom att lägga skridskorna på hyllan.
Michael Sundlöv tog på sig rollen som sportchef och det skulle bli en riktigt tuff första säsong för honom.
Det såg till en början ut som att det här skulle kunna bli en riktigt lovande säsong för Brynäs. Andreas Dackell kom hem efter 8 år i NHL. Johan Holmqvist vände även han hem från sin sejour i Nordamerika.
Sedan kom smällen. Den 16 September släpptes bomben från NHL. Spelarstrejk utlystes och spelarna blev tillåtna att spela i Europa. De svenska klubbarna med tunga pengakonton fick lyckorus. Brynäs och Micke Sundlöv, som hade värvat ganska bra inför säsongen var nu tvungen att avgöra om de skulle hänga på i hysterin eller vara kall. När man såg vad lag som Färjestad och Frölunda plockade in så blev man till slut tvungen att agera. Man var nära att signa Edmonton Oilers Steve Staios men han drog sig ur. Det blev till slut Josef Boumedienne från Washington Capitals.
Den 15 oktober låg Brynäs näst sist och media frossade i att Brynäs var på jakt efter förstärkning. Dan Boyle och Brad Richard var av intresse. Sundlöv tryckte dock på problemet med pengar som hängde över dem.
En blivande superstar äntrade isen på Gavlerinken den här säsongen. En ung lovande kille på 16 år gjorde 19 matcher för Brynäs. Vem var det då undrar ni? Jo, det var naturligtvis unge herr Nicklas Bäckström.
I slutändan så kan vi konstatera att lockout värvningarna i stort inte var Brynäs starka sida. Fansen fick bara se superstjärnan Kimmo Timmonen i tio matcher i Brynäs. Tyler Arnason satt på för höga hästar och skämde ut sig och Brynäs. Ronald Petrovicky var inte heller lyckad.
Men vi fick se prov på klubbkänsla av högsta sort. Chris Phillips bar Brynäsemblemet med stolthet och gav klubben allt han hade att erbjuda på isen.
Torsdagen den 28 oktober förlorar Brynäs med 5-9 mot Mora. Tomas Jonsson var då redo på att säga upp sig. Men Brynäsledningen fick honom att ta en timeout över helgen och fundera på saken. Då fick den assisterande coachen Roger Kyrö kliva fram som ersättare. Men det här blev en utdragen situation där Tomas inte kom tillbaka… Eller?
Den tionde december berättade Tomas att han inte hade något sug för ishockey. Det såg mörkt ut i fråga om någon återkomst för honom.
Roger Kyrö sade sig vara redo att ta över som headcoach för resten av säsongen. Men det här var som sagt en säsong, väldigt olik andra säsonger. Brynäs spelartrupp inkluderade totalt 39 spelare och med tanke på hur klubbens ekonomi såg ut så är det rent otroligt att så många spelare fanns med i truppen under en och samma säsong.
Brynäs gick kräftgång under hela säsongen och efter den förnedrande förlusten med 4-9 borta mot Luleå den 26.e februari så hoppade Roger Kyrö av. Mikael Sundlöv blev tvungen att hitta någon som ville ta sig an ett krisartat lag. Det var redan klart att det skulle bli kvalserien så vem skulle möjligen vilja riskera att skicka ner ett av de mer klassiska lagen i Svensk hockey till Allsvenskan?
Dagen efter, den 27.e februari presenterade Brynäs Wayne Fleming. Wayne, en erkänt duktig och populär assistent coach i NHL hade även erfarenhet från Svensk hockey då han hade coachat Leksand tidigare.
Med sig i kvalseriebåset stod plötsligt Tomas Jonsson som assisterande coach.
Det blev en spännande och tight kvalserie mellan Malmö, Skellefteå, Leksand och Brynäs. Skellefteå såg länge ut att vara självklar för Elitserien men föll på målsnöret.
Wayne Fleming kontaktade Aftonbladet inför Brynäs näst sista match i Kvalserien som skulle stå mot just Skellefteå. Han ansåg att det var illa över hur ofta man såg Skellefteåspelarna filma på isen.
”Den som vill är välkommen in på mitt kontor och gå igenom matcherna. Jag kan visa 30 sekvenser per match där Skellefteås spelare faller enkelt. Jag vet inte om de har order från deras tränare att filma. Jag hoppas verkligen inte det”
Brynäs vann bortamatchen med 6-1 som därmed gav tillsammans med Leksand biljetten till spel i Elitserien kommande säsong.
Wayne hade fått laget att jobba för varandra. Stjärnspelare som inte gav allt hade under kvalserien till och med fått träningsförbud med laget. Men majoriteten av spelarna i laget gillade den tydlighet som Wayne stod för. Laget ville fortsätta jobba med honom och klubbledningen kämpade verkligen för en fortsättning. Men efter mycket möda så stod det klart att Wayne inte skulle återvända.
2005/06 – 2007/08:
Leif Boork.
Brynäs hade sedan Wayne inte kunnat ge ett svar om en fortsättning letat efter en ny tränare. Under en period så var man faktiskt nära att kontraktera Bill Stewart, en 47 årig coach som hade styrt New York Islanders under en säsong (1998/99). Men till slut så föll valet på Leif Boork. Leif hade inte coachat i Elitserien sedan han lämnade Modo 1997. Efter det så hade han styrt det norska landslaget och varit i Allsvenskan några gånger.
Leif kom in som en frisk fläkt. Spelare som inte följde hans krav fann sig ganska snart i den berömda frysboxen. Tommi Miettinen, Mikael Wahlberg och Vesa Viitakoski fick alla tre känna att deras stjärnstatus inte översteg laget. Boork satte tumskruvar på mentaliteten i laget. Defensiven var i starkt behov av renovering. Wayne Fleming hade påbörjat arbetet men det var Leif Boork som fick sätta den personliga touchen i arbetet. Han drog fram som arga snickaren på tv där inget lämnades åt slumpen. Det hårda arbetet gav också resultat på våren då Brynäs äntligen kunde titulera sig slutspelslag igen.
Tyvärr så blev Frölunda allt för svår i kvarten som drog över Brynäs med 4-0 i matcher.
Säsong 2006/07 skulle Nicklas Bäckström presentera sig på allvar. Leif Boork såg vilken oslipad diamant han hade i laget och gav Nicklas mer och mer speltid. Nicklas tackade för förtroendet och levererade. Det var länge sedan någon hade sett en spelare i Brynäs med det spelögat. Skridskoåkningen hade gott om utvecklingsmöjligheter men det var Nicklas spelförståelse som markerade honom utöver de övriga på isen.
Den här säsongen så slutade Brynäs på en sjätteplats och var ännu en gång klar för slutspel. Man ställdes mot Hv71 som fick sig en stenhård kamp om semifinalplatsen. Det krävdes samtliga sju matcher för att utse Hv71 klar för semifinal. I match fem blev Leif Boork förevigad genom sitt långfinger. I slutet av andra perioden så kämpade Brynäs i fyra mot fem när Per Gustavsson tacklade Ove Molin alldeles vid Brynäsbåset. Spelarna och Leif försökte på alla sätt och vis få domaren Ulf Rönnmark att förstå att Per förtjänade en utvisning. Ulf valde att släppa situationen men tog sekunder efter en fasthållning på Mads Hansen. Brynäs kokade av ilska över beslutet men ingen… ingen kokade som Leif Boork. Han klev resolut ut på isen och gestikulerade mot Ulf. Ulf Rönnmark gjorde vad reglerna säger och visade ut Leif från matchen. Han fick följa resterande del av matchen bakom en av kortsidorna.
Men det var inte bara frid och fröjd bakom fasaden med Leif Boork som tränare i Brynäs. En spelare vägrade förlänga kontraktet om det innebar att ha Leif som tränare. Den Lettiske backen Rodrigo Lavins menade att det var ”mentalt påfrestande” att ha Leif Boork som coach.
Säsong 2007/08 var säsongen då Leif Boork skulle ta Brynäs hela vägen. Det var nya grepp som gällde från Leif Boorks Brynäs och målet sattes att vara bland de fyra bästa lagen. En rekordstor trupp på 30 man presenterades. Nicklas Bäckström hade lämnat för NHL men det var ingen brist på unga lovande namn den här säsongen. Från Björklöven hämtade man den 20 årige Alexander Sundström. Från finska HPK hittade man den 21 årige backen Juuso Hietanen. Denna back med de underbara offensiva kvaliteterna ger fortfarande Brynäsfansen ett fånigt leende på läpparna samtidigt som minnen kommer rullande. Från Leksands organisation tog man den 19 årige Niclas Andersén. Och i de egna juniorleden plockade man upp den 17 årige målvakten Jacob Markström. Under seriespelet så visade han vilken lovande junior han var men i… ja vi kommer till det lite senare.
Brynäs började säsongen på ett riktigt lovande sätt. Man slog Luleå på bortaplan med 5-2 fast man hade de utnämnda stjärnorna Ove Molin och Mikael Lind kvar i Gävle. Man följde sedan upp den segern med en 9-1 seger hemma mot Linköping. Pavel Brendl och Daniel Widing gjorde i den matchen varsina hat trick.
Men efter det började problem synas över himlavalvet för Brynäs. Förlusterna radade upp sig och Leif Boork blev för första gången ifrågasatt i media. Efter sju raka förluster lyckades man slå Timrå med 4-0. Men laget fick trots det inte tillbaka den stabilitet som man såg ut att ha efter de två första matcherna.
Söndagen den 21 oktober kom Leif Boork och ledningen överens om att det behövdes förändring på coachsidan. Leif fick kliva av och lämnade över ansvaret till den 28 årige Olof Östblom och Tomas Thelin. De hade varit assisterande till Leif men fick nu kliva upp i ansvar.
När sista matchen på seriespelet var avklarat och Brynäs placerat sig på sista plats så fick Olof veta att hans tid var över i Brynäs. Nu var det kvalserien som väntade och man ville ha erfarenhet och styrka i båset. Så in kom… Leif Boork tillsammans med den som skulle ta över rodret nästkommande säsong, Nicklas Czarnecki som de hade värvat från Bofors.
Jacob Markström tog chansen med råge att visa vad han gick för i Kvalserien och var en stor orsak till att Brynäs höll sig kvar i Elitserien.
