Brynäsbloggen: Damhockeyn är inget välgörenhetsprojekt
Damhockeyn går just nu, på många fronter, åt rätt håll.
Fler och fler klubbar lyfter fram sitt damlag på dagordningen och fler sponsorer sätter också den typ av press på våra elitföreningar.
Det är på många sätt mycket positivt. För ska ishockeyn ha en chans att utmana andra idrotter i såväl socialt- som ekonomiskt kapital även i framtiden måste sporten få växa på bredden. I den frågan blir just damhockeyn en mycket viktig pjäs.
Vi är fortfarande i en tid då damhockeyn inte ses som en självklarhet. Den nyttjas och brukas snarare som en välgörenhet och hamnar därför i en viss särställning. I sak är det bra och hanterar klubbarna frågan på rätt sätt är det fantastiskt.
Men det är ofta som en damhockeyspelare och hela damsatsningen används i symboliska sammanhang. Istället för att se spelarna som en sportslig produkt vars utveckling ger föreningen sportslig framgång att skryta med blir spelaren istället en symbol för att locka andra finansiella aktörer.
Ni som läst mina texter under en längre tid vet hur allergisk jag är mot symbolarbete om det inte finns någon praktisk kunnighet och/eller strategi bakom symbolen.
En elitidrottsförening i svensk hockey ska inte bara kunna säga ”titta vad bra vi är för att vi har ett damlag!”. Det i sig betyder inte per automatik att den föreningen satsar något alls på vare sig jämställdhet eller hållbarhet även om många, till en viss mån en och annan sponsor, kan tro det.
Däremot om en förening säger ”vi har ett damlag och vår ambition är att inom en viss period ska vi ge spelarna de här förutsättningarna och vår strategi är såhär för att nå dit”. Då talar om vi ett helt annat språk. Bättre blir det dessutom om det så kallade ”flaggskeppen” (elitföreningarna) i sina respektive hockeydistrikt också kan redovisa en praktisk strategi där mindre hockeyföreningar uppmuntras och stöttas i sina satsningar på flickhockey.
Jag vet att detta görs på många platser i Sverige men det är långt ifrån överallt.
Jag vill inte se klubbar exponera sitt damlag som någon form av välgörenhetsprojekt. Damhockeyn ska vara en naturlig och självklar del i vår sport. Lika självklar som när både herrar och damer tävlar i längdskidor idag – och då var det inte särskilt länge sedan som kvinnor förbjöds att åka t ex Vasaloppet.
Brynäs känns vara på rätt väg
Brynäs, trots föreningens vilja, höll på att halka jäkligt snett när det kommer till sitt SDHL-lag. Men klubben rätade upp sig och vi har i dagsläget något stabilare tillvaro vad det verkar.
Brynäs har ambitionen och det tycks finnas en ganska så klar strategi både på hur man längre fram vill bli en maktfaktor i SDHL men också att locka fler flickor till att spela ishockey.
Precis som för alla SDHL-lag idag har inte alla spelare i Brynäs samma förutsättningar trots detta.
Några spelare pendlar från längre avstånd från hemmet till Gävle för att få spela hockey i Brynäs, vardagen ser också olika ut beroende var för typ av jobb eller skola/utbildning man har på sidan om hockeyn medan några få spelare har hela sin vardag i Gavlerinken då man är anställd av Brynäs.
Det är inte rättvist.
Men det är så det ser ut.
Det känns som Brynäs tycks vara på någorlunda rätt väg. Jag hoppas att den känslan också stämmer överens med verkligheten.
