Damishockeyn har kommit för att stanna - det får vi räkna med!

Rubriken är ett citat av Richard Fagerlund, ordförande i Svenska Ishockeyförbundet, och är från 1985. Förbundet hade denna säsong tagit över ansvaret för svensk damhockey. Hittills hade sporten varit löst organiserad. Vid tidpunkten fanns det runt 30-talet lag och nu organiserade förbundet ett seriespel i det som då hette division 1 och division 2.

Ettan, den högsta serien delades in i tre serier, Norra, Mellan och Södra.
Division två bestod av två serier, Mellan A och Mellan B, kopplade till division 1 Mellan, med upp- och nedflyttning.
Hängde ni med?

Division 1 Norra bestod av hela fyra lag, MoDo AIK, Brunflo IK, Lycksele SK och IFK Kiruna. Seriespelet avverkades på sju omgångar och efter tre av dessa klev IFK Kiruna av på grund av ekonomiska skäl. Reseavståndet på tur och retur mellan Kiruna och Brunflo, utanför Östersund, var på nästa 170 mil så man förstår att damhockeyn var dyr att bedriva.
Division 1 Mellan hade fler lag, närmare bestämt åtta och med stark Stockholmsprägel. Det var Nacka HK som med tiden skulle bli en dominant i svensk damhockey, vidare Flemingsbergs IF, Danderyds SK, Tyresö HK, Södertälje SK, Haninge HC, Kista HC och ”utbölingen i serien, Västerås HC.
Division 1 Södra var av någon anledning uppdelad i två poler, Södra A och Södra B. A-polen bestod av Mölnlycke-Pixbo HC, Borås HC, Partille HK och Veddige HC. B-polen var bestående av tre lag med smålandsprägel, Diö GIF, Alvesta SK och Gislaveds SK.

Den första officiella serien för damer hade startats några år tidigare i Stockholms hockeydistrikt, och i och med att Svenska ishockeyförbundet nu tagit över ansvaret genomfördes också för första gången ett så kallat slutspel. Byråkratin med förhållandet till Riksidrottsförbundet gjorde att slutspelsvinnaran inte kunde betraktas som svenska mästare utan bara vinnare av det som då hette Riksmästerskapet.
”Vi ger damhockeyn några år till, sedan kan det vara dags att utse en riktigt svensk mästare” sade Richard Fagerlund.
Riksmästerskapet första vinnare 84/85 blev Nacka HK.

Brynäs 1985
Brynäs damer var denna säsong tillhörande division 2 Mellan B. Förutom Brynäs tre lag till, Bålsta IF, Gnesta IK och Tillinge IS. Av någon anledning spelades bara två omgångar och Brynäs gick till kvalserie med Kista HC och IFK Salem. Det spelade en match mellan varje lag och Brynäs tar en seger och får en oavgjord. Både Brynäs och Kista slår Salem och man spelar sedan oavgjort mellan sig. Brynäs går därmed upp till division 1 Mellan till säsongen därpå.

SM
Från säsongen 1988/1989 fick damerna spela om ett svenskt mästerskap och 2007/2008 startades den första riktiga Riksserien i damhockey, alltså för bara tretton år sedan. 2016 bildades dagens Svenska Damhockey ligan, SDHL.

Stockholmslagen dominerar
Från 1985 stoltserar numera nedlagda Nacka HK med 12 SM-titlar på 14 säsonger. Stockholmsdominansen har varit total kan man säga. När Nacka dominansen detroniserades tog Farsta FF över ett par år. Sedan kom Mälarhöjden/Bredäng med ett period på 8 SM över nio säsonger. AIK stack upp några år och sedan kom Segeltorp. Från 1985 fram till 2011 togs SM-titeln av ett Stockholmslag.

Dominansen bryts
Vilka spräckte den totala dominansen? Ja, MoDo så klart. År 2012 spelades en final kliniskt befriad från lag från 08-regionen. Motståndare var Brynäs IF. MoDo vann med matchens enda mål gjort av Maria Lind. Passningen då? Den kom från en viss Erika Grahm.
Brynäs hade annars varit uppe i de två senaste säsongernas finalspel mot Segeltorp och förlorat båda. Det skulle bli en fjärde final året efter. Laget tog revansch i semifinalen genom att slå MoDo och man ställdes sedan mot AIK som vann finalmatchen med 2-1. Fyra raka silvermedaljer kan kännas hårt, men det vara nära bättre valör i de tre senaste finalerna. Laget har också två bronsmedaljer från 1992 och 1994.
Sedan 2016 då SDHL bildades har Luleå varit giganten med två raka guld.
Som bekant blev ingen svensk mästare utsedd i år på grund av pandemin.

Pionjärerna i Ö-vik
Det är nu drygt femtio år sedan MoDo introducerade damhockeyn på sitt program, redan 1969 om jag är rätt ute. Den första organiserade dammatchen i ishockey i Sverige spelades då mellan Modo AIK och Timrå IK. MODO Hockey är väldigt stolta över det faktum att föreningen spelade i den första matchen för 50 år sedan vilket firades och uppmärksammades förra året i ett SDHL möte mellan MoDo och Brynäs.

Pionjärerna i Brynäs
Brynäs ska ha börjat med damishockey redan 1981. Det var tufft att hålla på med hockey om man var tjej. Dåliga träningsvillkor i konkurrensen om istid och där killarna alltid prioriterades, från pojklag upp till herrlaget. Dessutom fanns vid den tiden och under många år framåt ett rent nedsättande synsätt på att tjejer och damer skulle utöva ishockey.
Medialt togs man inte heller på allvar. Ett exempel generellt kan ses i den tidens stora hockeybibel, Brunnhages förlags årliga Ishockeyboken. Drygt 300 sidor om hockey och året som gått. Allt ifrån VM, internationellt, NHL, svenska serierna men inte en rad om svensk damhockey. Först 1985 kan man läsa hela två sidor om den första Riksmästerskapsserien.
Ett annat exempel är lokalt och Gästriklands Ishockeyförbunds årsberättelse. Inte ett ord om damhockey tills 1984.

Framtiden för Brynäs hockeydamer
Något som brukar framhållas är Brynäs herrlags unika svit på att sedan 1960 ha tillhört högsta serien. Men damerna är inte mycket sämre, de har spelat på toppnivå ända sedan starten på 80-talet.
Tills för bara ett par år sedan fanns mycket att önska över hur Brynäs hanterade sitt damlag. Resultatet blev att tunga spelarnamn, missnöjda med hur Brynäs agerade, gick till andra lag. Världsmålvakten Sara Grahn gick till Luleå, Anna Borgqvist till Leksand och Erica Udén Johansson gick till AIK. Samtliga mångåriga landslagsspelare. Några slutade.
I april 2018 stod man där med endast fyra spelare under kontrakt. Brynäs tillsätter här en arbetsgrupp, haverikommissionen kallat i media, som ska se över klubbens damorganisation. Man ska börja om från noll och med en långsiktigt och hållbar plan som grund att starta om damverksamheten på nytt.Man värvar MoDo:s landslagsspelare Erika Grahm som skriver 2-årskontrakt med föreningen och vid sidan av rollen som spelare kommer hon att få en nyckelposition i föreningens nysatsning på tjej- och damverksamheten. Man ger Erika förutsättningar att fortsätta som elit- och landslagsspelare på högsta nivå och samtidigt ta nästa steg i karriären vid sidan av isen. Det Brynäs nu har på gång i SDHL är mycket spännande. Damlaget går från nedläggningshot till guldkandidat på ett par år. Inför den senaste säsongen var man med till semifinalspel där Luleå blev för tuffa. Man var ändå med i de tre förlustmatcherna.

Kontinuitet
Erika Grahm förlängde i mars kontraktet som damansvarig med två säsonger till, över säsongen 21/22 och glädjande nog har hon också bestämt sig för att fortsätta spelarkarriären och har skrivit på ett ettårsavtal över säsongen 2020/21.
Nu gäller det att bygga vidare och lagbygget pågår där vi får se hur det slutar i dessa pandemitider.

Fortsättning följer
Avslutar med ett till citat från 1992 av förre förbundsordförande Richard Fagerlund, känd för att inte direkt älska damhockey. Han gjorde här ett utspel om varför han inte tyckte att damishockey skulle bli en OS-gren. Fagerlunds ord:
”Damishockeyn tar bara resurser från vår manliga verksamhet. Det vore bättre om kvinnor ägnade sig åt att vara vackra.”
”Ridning är en lämpligare idrott för kvinnor. Ishockey är en kraftsport med oerhört tuffa tag.”
Det har runnit mycket vatten under broarna och jag tror att det inte är många som stämmer in i Fagerlunds ord idag.
Fortsättning följer med en analys av hur lagbygget ser ut inför den nya säsongen 20/21.