De har bara en enda uppgift – att rädda Brynäs
Josef Boumedienne och Nils Ekman kom till Brynäs som två ifrågasatta gröngölingar. De var nya i gamet, förlåt, SHL-gamet som coacher – breda och gedigna hockeykunskaper har dem båda sedan tidigare. Efter bara tre omgångar har de slagit kritikerna på näsan.
Jag själv nämnde i Brynäspodden att Brynäs chansar rejält för föreningens framtid och ja, jag sågade valet Brynäs hade gjort – tji på mig, som nu får stå med dumstruten på!
Valet av den nya duon var oerhört vågat och hade kunnat framstå som något skandalöst… men istället har det hittills verkat varit något av ett genidrag. Om det räcker återstår att se...
Boumedienne har stått i strålkastarljuset som huvudtränare och öppet talat om hans begränsade (läs icke existerande) erfarenhet i SHL-sammanhang som coach. Men han har valt att göra det till en styrka och trots att han visar på ett enormt självförtroende i sin nya roll klarar han också av att balansera med en viss ödmjukhet inför uppgiften.
Han har markerat och stått upp för sina spelare när experter som Niklas Wikegård sågat dem inför match. Han har varit aktiv i båset och signalerat till såväl fans, media, sponsorer… och viktigast till spelarna själva att han är här för att lösa uppgiften.
Både Josef Boumedienne och Nils Ekman har väldigt lite att förlora på den här uppgiften. Skulle det inte gå vägen kan ingen beskylla det på dem. Istället har det gett spelarna de absolut bästa förutsättningarna på en mycket kort tid för att klara av uppgiften – resten är upp till spelarna själva.
Det ingjuter hopp när två starka profiler med stort självförtroende, som inte är påverkade av något med Brynäs organisatoriskt tidigare, kliver in som friska fläktar till en sargad trupp och talar om att vinna är en möjlighet.
Det är svårt att ändra något i spelet men vi har redan sett ett annorlunda Brynäs på isen. Emil Molin, som varit i det dolda en hel säsong kliver plötsligt fram och blir målskytt i tre raka kvartsfinaler för att nämna någon. Gruppen i stort viker inte ner sig efter ett baklängemål, vilket vi sett tendenser till tidigare i spelet. Samuel Ersson får plötsligt en mycket bekvämare uppgift i målet och hans försvarare offrar sig i skottlinjen för att underlätta situationerna.
Man ska egentligen aldrig jämföra någon i nuet med historien. Sammanhang, tidsepoker och förutsättningar förändras över tid och rum. Men mitt historiehjärta kan inte undgå från att dra vissa paralleller; det är inte första gången i historien som Brynäs IF tagit fram oerfarna tränare som ifrågasatts av media för att sedan göra succé.
Hasse ”Katten” Bergström bröt armen i Leksand 1969 och Brynäs stod utan tränare inför det viktiga slutspelet. Thure Wickbergs enda lösning var den unge och oerfarne Tommy Sandlin. Media ifrågasatte valet och till och med lagledaren Bo Hessel utbröt: ”Tommy…? Tommy Sandlin!? Men han kan ju inget…”
Fel hade tyckarna då.
Boumedienne och Ekman kliver in högt ifrågasatta. Både av mig, av många fans och av mycket mer kunniga hockeytyckare. Någon expert sade att Brynäs val av tränare var ett öppet hån mot de mer erfaran SHL-coacherna.
Men den aktuella tränarduon klev in i anrika Brynäs med ett tydligt budskap:
De är här för att göra allt för att Brynäs ska stanna i SHL.
Ikväll spelas den fjärde kvalomgången borta i Jönköping. Brynäs leder matchserien med 2–1. Åt vilket hål vågskålen ska tippa kan bli avgörande redan nu. En seger och Brynäs har HV i ett järngrepp, förlust och det kan bli en lång och utdragen resa...
Tränarna gör allt för att ge spelarna de allra bästa förutsättningar som finns att få till i rådande situation.
Nu är det helt upp till spelarna att göra jobbet – tillsammans.
