Stora starka Djurgården – Brynäs historiska värdemätare

Brynäs och Djurgården är två storlag med flest SM-guld i hela Sverige. Nu till helgen väntar ett back-to-back möte klubbarna emellan och vad vore inte bättre då att ladda upp med stora ögonblick i den historia som Brynäs faktiskt delar med sin rival?

”Brynäs och Djurgården, så klassiskt det bara kan bli!”
 
Ja, så låter det på många när dessa två uråldriga storklubbar som bär på en historia av dominans inom svensk ishockey ska göra upp. 
 
Brynäs tidiga målsättning: Att bli bättre än Djurgården

Året 1946 hade den då 27-årige Thure Wickberg från Sandviken återvänt till Gästrikland efter några års studier i Stockholm. Han tänkte då öppna en ingenjörsfirma i Gävle och var därför mycket angelägen om att hitta en ny klubb i stan. Wickberg var skicklig i både fotboll och handboll och hade stort intresse av ishockey. Han fick då nys om IFK Gefle och hade tänkt att skriva på för dem, men blev istället övertalad till att skriva på för Brynäs. 

Wickberg hade då meriter både från Sandviken, och sen under studierna i Stockholm även Djurgården. Det ingen visste då var huruvida han skulle komma att förändra Brynäs IF för all framtid.

Han var aktiv som spelare i åtta år till innan han som 35-åring lade spelarkarriären åt sidan. Under den tiden hade han hunnit förälskat sig i Brynäs och började istället att engagera sig i klubben som ledare. Det föranledde till att han 1954 blev utsedd som lagledare för hockeylaget efter en maktkamp mot självaste Åke (Sop-Åke) Andersson som tidigare sågs som den Mr.Brynäs. Ett bittert nederlag för Sop-Åke som ändock fortsatte sitt engagemang runt hockeylaget och juniorerna. 

Läs även: Sop-Åke räddade hockeyn i Brynäs

I och med att Wickberg hade en bakgrund från Djurgården hade han minsann sett hur en storklubb skulle vara organiserad och ville därför sätta sin prägel på Brynäs. Wickbergs ambitioner var storslagna och det handlade inte bara om att Brynäs skulle bli bäst i stan och slå ut rivalerna Godtemplarna och Strömsbro. Nej, ambitionerna var högre än så. Wickberg ville göra Brynäs till en storklubb, större än Djurgården och dominera svensk ishockey.

Godtemplarna var Gävles storlag under 17 år från sent 40-tal till början på 60-talet. Med legendarer som bland annat Hans ”Stöveln” Öberg i spetsen bröt man 1957 en historisk svit och tog SM-guldet utanför regionerna runt Stockholm för första gången i svensk hockeyhistoria. Djurgården kom på andra plats den säsongen. Men Godtemplarna hade förlorat en final tidigare 1952 mot just Djurgården så visst fanns det lite extra bitterhet från gävleborna när det gällde just den stockholmsklubben. 
 
Brynäs hade inte ekonomiska förutsättningar likt Gävles andra storklubbar som kunde locka till sig redan etablerade spelare, men Wickbergs strategi var klar; Idén var istället att plocka in de talangfulla juniorerna som Gävle producerade, vilket var en bred skara tack vare stadens unika mängd föreningar som spelade i de högre ligorna, och på det sätt som ungdomshockeyn i Gävle var organiserat vid den här tiden. 

Läs även: Ungdomssatsning gjorde Gävle unikt

De flesta ungdomarna i Gävle ville bli lika bra som Stöveln och alla skulle helst spela med Godtemplarna när de blev stora, så Brynäs fick övertala dem. Till skillnad från Godtemplarna spelade Brynäs under stora delar på 50-talet i en lägre division och det var förstås lättare att ta sig en plats i det laget. Resterande spelare i Brynäs skulle komma från Mellansverige och/eller från Norrland. Där visste Thure att det fanns mycket talang och det var sällan som de större klubbarna i Stockholm ens brydde sig om att leta spelare norr om Dalälven. 

Vid ett styrelsemöte 1960, då Brynäs precis lyckats avancerat sig till Division 1 deklarerade Wickberg för styrelsen att organisationen var redo att ta nästa steg och om fem år skulle Brynäs vara bäst i Sverige. Men inför den här säsongen var självförtroendet hos styrelsen inte detsamma som hos Wickberg. Anledningen var att Brynäs hade redan gjort några resor till den högsta divisionen tidigare men då fallit ner lika snabbt. Men den här gången var Wickberg säker på sin sak - Brynäs hade aldrig tidigare haft en sådan bred trupp som nu ansåg han, och visst var det så. 
 
Arne Österberg från styrelsen ska ha konfronterat Wickberg med något likt som: ”När du säger att vi kan vinna mot alla lag menar du väl inte att vi kommer att vinna mot Djurgården också?” Men Wickberg menade förstås Djurgården också. Han var bestämd med att det här laget kunde slå alla lag.
Österberg förstod att det var en överoptimistisk ambition att vinna mot just Djurgården men känslan inför säsongen var god i föreningen så Wickbergs optimism köptes ändå.

I huvudsak handlade det om att etablera sig i den svåra serien så att Brynäs längre fram kunde få bättre förutsättningar. 
 
Truppen då?

Den var ung och oerfaren men samtidigt oerhört talangfull. Av alla Brynäs elva nyförvärv inför säsongen låg medelåldern på 19 år. Men många var namn vi känner till än idag; bland annat Håkan Wickberg, Lars-Åke Sivertsson och så målvakten Hasse Dahlöf.
 
Hur gick det då mot Djurgården den säsongen?

Tja, det skulle visa sig att Österberg hade rätt. Den 30 november 1960 kom Djurgården till Gävle och lockade till sig en storpublik på 6000 åskådare, en sådan stor publik hade Brynäs aldrig tidigare spelat för och det var nog en upplevelse som de unga spelarna sent skulle glömma. 
 
Alla de 6000 åskådarna, som trots allt var gävlebor, kom dock inte enbart för att se just Brynäs. I Djurgården fanns det intressanta stjärnspelare som Tumba, Lasse Björn, Rolle Stoltz och Lill-Stöveln mm. Oftast var det bara i finalserien mot Godtemplarna en gång om året som gävleborna fick se Djurgården spela eftersom att de tillhörde söderserien. Men i och med att Gävle hade flera lag i toppen fick Brynäs nu också tillhöra söderserien för att det inte skulle bli för många Gävlelag i norrserien.
Det gav ju förstås en chans till för gävleborna att se storlaget från huvudstaden och många ville ju se dessa landslagstjärnor man annars bara fick läsa om i tidningarna. 
 
Det fanns egentligen ingenting inför matchen som talade för Brynäs. Alla visste att det var kört och stackars Breit Hellman fick enligt historiken Ulf Kriström rådet av människor innan att införskaffa sig en överdriven stor kulram för att Djurgården skulle komma att krossa de stackars gävlepojkarna. Det sägs att folk nästan knäppte med händerna och bad en bön till stackars Lill-Åke Andersson som vid den här tiden var Brynäs förstemålvakt.

Den enda som någorlunda kunde njuta av den här tillställningen var Brynäs kassör Lennart Jansson, 6000 åskådare gav ju bra klirr i kassan även om man vid den här tiden blev tvungen att dela överskottet med motståndarlaget.
 
Visst att Djurgården med en mycket bredare trupp hade 3–0 innan den andra perioden var slut och många trodde nog att brynäsarna skulle vika ner sig efter det. Men Brynäs överraskade och istället var det gävlelaget som började dominera spelet allt mer. Den då 17-årige Håkan Wickberg hade spelat så pass bra att Gefle Dagblad skrev att han fick giganterna i Djurgården att halka omkring med förvirrade blickar. Den unge Håkan Wickberg, Thures son, hade varit bra redan när Brynäs spelat i Division-2 men av någon anledning hade det inte uppdagats särskilt mycket. Thure Wickberg skröt gärna inte om sin son heller utan höll låg profil. 


Till en början var Djurgården ständiga vinnare.
 
Djurgården vann till slut som väntat och resultatet blev 4–2. Men trots förlusten hade Brynäs ändå lyckats påvisat att det här var ett lag som hade något på gång och de 6000 åskådarna på plats blev knappast besvikna på matchen de nyss hade fått sett. Djurgården, vinnare till trots, var nog ändå rätt fundersamma när de lämnade Gävle.
 
Den historiska segern
 
Brynäs hade länge stått i skuggan av storklubben Gefle Godtemplare IK och även rallarborna Strömsbro IF men på 60-talet var också Brynäs med på toppnivå även om man som sagt inte hade samma ekonomiska muskler som övriga lagen i Gävle. Året 1962 hade Brynäs fortfarande ett väldigt ungt och hungrigt lag och säsongens enda nyförvärv blev Lennart ”Tigern” Johansson. Den värvningen gick igenom tack vare att supporterklubben hjälpte till ekonomiskt.

1962 hade Brynäs en bra säsong. Man vände och vann mot Almtuna, körde över Västerås och spelade oavgjort mot Grums vilket ändå innebar lite självförtroende innan stora starka Djurgården väntade - dominansen i svensk hockey och klara favoriter inför mötet. Det var alltid storslagna matcher mot Djurgården som hade sitt stjärnspäckade lag.
 
Den 14 november kom Djurgården till Gävle och det Brynäs förberedde sig så gott man kunde. De flesta trodde nog att stockholmarna enkelt skulle köra över det här unga grabbgänget från tvärgatorna i bruksorten. Det hade ju inte varit större problem tidigare även om brynäsarna kunde bjuda på ett någorlunda motstånd. 
 
Men då gjorde gävleborna något som aldrig hade hänt förut – folket slöt upp bakom Brynäs. 

8 655 åskådare dök upp till Isstadion som egentligen bara hade plats för 8 250 åskådare. Men inte gjorde det något när Sven Hellström satt i sekretariatet och höll låda för att alla som kom skulle få plats. Genom mikrofonen kunde han tjuta ”åå-hej, ååå-hej!” och publiken tryckte ihop sig i gungande takt för att täppa igen alla luckor som fanns på de enkla läktarna runt Isstadion i Gävle. 
 
Det där unga grabbgänget från Brynäs fick sig som väntat en rejäl omgång. Men med "Tigern" i spetsen och resten av Brynäsgrabbarna visade på en ny form av hockey och det satte Djurgården i en knepig situation. Helt plötsligt var matchen slut och det var Brynäs som stod som segrare.


Till slut hittade Brynäs vägar att vinna även mot de bästa. 

När segern blev ett faktum spred sig en euforisk och ändock chockartad känsla över Gävle. På vägen hem från Isstadion sjöngs det sånger och de som vek av österut mot den gamla stadsdelen Brynäs hade tårar av stolthet. För tänk, det var deras lag som gjorde det, deras lag hade slagit Djurgården. Aldrig förr hade de gamla fasaderna ifrån tvärgatorna på den gaml arbetarstadsdelen rest sig stoltare som just den kvällen.

Kvällen då lilla Brynäs var bättre än Stockholms stora lag och alla förstod att aldrig mer skulle Brynäs ses som det där lilla brukslaget från tvärgatorna mer. 
 
Den här historiska matchen med 8 655 åskådare innebar ett stort flöde till Brynäs klubbkassa i publiktäkter. Tack vare den och ytterliggare en stormatch mot Västra Frölunda samma säsong gav Brynäs tillräckligt med ekonomiska muskler till att på riktigt kunna utvecklas till ett storlag i svensk ishockey under 60-talet. Det var nu som Brynäs på riktigt kunde börja växa till den stormakt man skulle komma att bli. 

Aldrig mötts i en final – men stora rivaler ändå 
 
Brynäs och Djurgården har tråkigt nog aldrig mötts i en riktig SM-final. För visst hade det blivit en urhäftig finalserie? Men under 60-talet fram till att slutspelet bildades möttes lagen ofta i slutspelsserierna och under 60-talet och början på 70-talet blev det oftast seger till Brynäs. Som exempelvis när lagen möttes i den tredje finalseriematchen 1968 och Brynäs vann med 6–1. Den stora stjärnan i den matchen blev Tord Lundström som stod för både ett hattrick och en assist.


Redan på 60-talet fanns det heta känslor lagen emellan.

Epoken mellan 1964 - 1980 visar att Thure Wickberg fick igenom sin vision. Den där lilla bruksklubben från tvärgatorna han kom till på 40-talet blev till slut en stor maktfaktor i svensk ishockey, för den tiden till och med större än hans gamla klubb Djurgården. Åtta guld på elva säsonger kunde Brynäs stoltsera sig med. Men den som kan svensk hockeyhistoria vet att 80-talet skulle bli en mörkare tid för Brynäs medan Djurgården växte till sig och runt nästa decennieskifte fick de fira tre SM-guld i rad (-89, -90- & -91). 
 
Lagen emellan har i omgångar fått bataljerat mot varandra flera gånger under slutspelsystemet vi har idag. Ett av tillfällena många brynäsare gärna vill minnas är kvartsfinalen 1999 (bortsett från guldet som kom några veckor senare). Modo dominerade den säsongen och egentligen var frågan bara vilket annat lag de skulle få möta i finalen längre fram på vårkanten. Brynäs var förstås en av kandidaterna med Tom Bissett, Ove Molin och Janne Larsson i spetsen men eftersom att laget skulle möta Djurgården i kvartsfinalen gick favoritskapet till stockholmarna.


Inte helt ovanligt med fighter när storlagen gör upp på isen. 
 
Men den första matchen på Hovet gick inte som Djurgården hade tänkt. Brynäs superfemma  såg till att Gävlelaget vann första omgången med 4–1. Janne Larsson gjorde tre av målen. I det andra mötet satte Djurgården extra press på Bissettfemman och det stod 2–2 till slutminutens skede där Djurgården tog ut målvakten och Janne Larsson fick åter igen se till att Brynäs vann. Djurgården vann den tredje omgången med 3–1.
 
Men i den färde kvartsfinalomgången visade Brynäs en bra form och trots att Djurgården höll jämna steg och det stod 2–2 inför den sista perioden var Brynäs något vassare och det var ingen mindre än Ove Molin som petade in 5–3-målet med 16 sekunder kvar att spela. Brynäs kommer under mötet imorgon att spela med retrotröjorna från just säsongen -99. 


I kvartsfinalen 2010 var Djurgården det bättre laget. 
 
Senaste ordentliga slutspelsbataljen var kvartsfinalen 2010. Djurgårdsfansen förvandlades till en röd vägg i det slutspelet och Brynäs fick de 8094 åskådarna på Hovet att tystas en gång efter att Jonathan Granström gjorde 2–1. Men det här var Djurgårdens stund och vid kvartsfinalens femte omgång borta i ett fullsatt Globen med 13 850 åskådare var det Brynäs som fick tacka för kaffet för säsongen. 

Två storklubbar även utanför isen som ofta bjuder på folkfest
 
Brynäsarna kommer kanske aldrig kunna komma upp till samma nivå som Järnkaminerna när de på riktigt kraftsamlar sig i hemmaborgen Hovet. Men Brynäs storhetstid mellan 60-talet fram till 80-talet gjorde Gävleklubben så pass populära att laget fick fans över hela Sverige. Ett arv som Brynäs bär med sig än idag.

Enligt tidigare undersökningar har det framkommit att Brynäs har cirka 500 000 sympatisörer i Sverige, andra undersökningar säger 700 000. Undersökningarna ska förstås tas med en nypa salt och den exakta siffran ligger säkerligen där emellan. Men om det är något SHL-lag som i antal sympatisörer konkurrerar med Djurgården så är det Brynäs IF (och Leksands IF är med i toppen såklart...) 


Brynäs tackar sina fans på Hovet. 

Brynäs har flera starka fästen runt om i Sverige, inte minst i Stockholm, och visst har det hänt att brynäsarna ibland lite kaxigt har ropat "hemmaplan" på Hovet.

Att det är storpublik när lagen möter varandra är mer en regel än undantag. Under 60- och 70-talet var det inte helt ovanligt med 8000-9000 åskådare i Gävle när Djurgården gästade. Den 30 januari 1963 såg 15 453 åskådare på när hemmalaget Djurgården fullständigt utklassade Brynäs med 10–2 i SM-serien. Enligt hockeyvetaren Tobias Stark på Twitter kom 9009 åskådare till en match 1964 och Brynäs fick in 42 500 kr i rena publikintäkter. En ordentlig summa pengar på den tiden.  

Förra säsongen, alltså säsongen 2017/18 låg publiksnittet mot Djurgården i Gavlerinken på 7724 åskådare och på Hovet snittade man 7178 åskådare när Brynäs gästade. Den här aktuella säsongen hade Brynäs 7724 åskådare och Djurgården 7178 åskådare. Under 2000-talet, med undantag de åren Djurgården spelade i Hockeyallsvenskan, har publiksnittet som dessa två lag haft tillsammans pendlat allt mellan cirka 6000- till otroliga 10 000 åskådare. Enligt uppgifter från Brynäs tycks det även komma storpublik till Gavlerinken nu på fredag trots att det är slutet på fattigjanuari helgen innan löning. 
 

• En notis att nämna är att säsongen 2017/18 var Brynäs hemsida den mest besökta sajten bland svenska hockeyklubbar och det var också första gången som något SHL-lag gick om Djurgården.

0 kommentarer

Viktor Alnerviktor.alner@bettercollective.comTwitter @ViktorAlner2019-01-17 12:00:00